tade från den kristliga kärleken ett SN ed Dr Nibeatt önska spärrningarnes. upphörande Lius ville talaren instämma under det vilkor, att kommunerna sjelfve skulle anstalta om karantänsplatser, ech karantän endast åläggas de resande, som inom kommunen stanna öfver natten, men dereryot alla andrafå fritt passeraigenom: DE Elfström instämde med dem, som yitrat sig för spärrningarnes upphäfvande. Prosten Hallström: spärrningar må vara riktiga, då smittan finnes inom en nkt, men när den spridt sig till flera provinser och l.ksom mötes från flera punkter, då äro de otillräckliga. Att genom dem ,då söka afvärja smittan, är blott att spjerna mot udden. Liksom Dr Ruus trodde talaren karantänsplatserna kurna blifva en kalla för ny smitta; ty sedan en resande tillbringat redan 3 å 9 dagar, kan möjiigtvis en annan som har smittan ankomma; den förre, som redan urdergått sin karantän, kan på sådant sätt, detta oaktedt, föra smittan omkring med sig. Att spärra enskilta kommuner är ej eller rätt tjenligt, emedan alitid många andra vägar än de spärrade finnas, och på dem inträder smitta caktadt all vaksamhe. För öfrigt instämde ta!aren i Biskop Hedras yttrande om sträng Sundhetspolis. Prosten Lyth ansåg spärrvingarne otillsäckliga. Aut yttra en opinion an:åg talaren värdigt representationen, men dervid bör man ock stanna, och icke inlåta sig i detaljer. Biskop af MWingård afstyckte alla spårinisgar inom landet, såsom en både oklok, otillräcklig och måhärda okristlig åtgärd. I Rysslard uppställdes en hel armg emellan Moskau och Petersburg; den fick till och med stjuta skarpt på en hvar, som sökte tränga sig genom kordongen, men den afhöll icke ändå smittan från huvudstaden ; likaså i Prenssen, der 40,000 man uppställdes omkring Berlin. Dr Lindahl ansåg de meddelanden om sjukdomens härjvingar , som i Tiduingarne läsas , vara också ett medel att uppskiämma sinnena; hvadan Talaren föreslog en underdånig framställning till Kongl. Maj:t, att dessa underråttelser skulle i Tidningarne uteslutas och i stället ske gerom en särskilt siukbulletin.) Biskop Lundblad önskade, att i den underdåniga skrifvelsen måtte uttryckas, att enskilta kommuner icke äro förbindrade från vidtagande af de åtgärder de försig anse nyttiga. I Westergötland hava till och med enskilta byar redan i 3 veckor både dag och natt bevakat sitt område ; smittan har icke inträngt hos dem: icke tror jag det vara en följd af deras spärrning; men de tro det visserligen , och derföre skulle det verka högst menligt och väcka den högsta oro, att upphäfva hvad desse redan förtröstansfullt gjort och förbjuda dtm vidtaga sådanda säkerhetsmått, isynnerhet om så olyckligt skulle inträffa, att smittan derefter angrep dem, Prosen. Stenhammar förenade sig i den af Biskop Lundblad uttryckta mening, alt enskilta kommuner icke skulle förbjudas sådana säkerhetsanstalter. Dokt. G-evillius och Hvasser instämde i samma åsigt. Prosten Hallström ansåg ingen stad eller församling så afskild, att spärrningens vidtagande kan bero på dess skön. Hvem skall i sådana kommuner besluta när den skail börja, huru strärg den skall vara, m. fl, dithörande åtgärder ? Månne icke minsta de!en af kommunens ledamöter äro uteslutna från ötverläggningarne eller ifrån beslutens fattarde? Den en ?a spärrning Talaren ville tillstyrka, vore, om smittan yppade sig i en enstaka by eilcr i ett enskilt hus ien stad, då mi dessa genast cerneras med vilkor, att de andra förse dem med medikamenter och lifsför-:! nödenheter, Ståndet gillade allmänt detta tillägg ,: och byggde, med af Stats-Rådet Poppius gifven anJedning, sitt beslut uppå den Kongl, Förordningen af d. 12 Nov., angående kolera-farsotens hämmande, i förening med det!a af Prosten Hallström gjorda bestämmande, med tillägg, i änledning af Biskop Hed: cos anförande, att Stindet förtröstansfullt hoppas, att Kongl. Maj:t afser epidemieas hämmande mer genom sträng uppmärksamhet på Sundhetspolisen än gerom karantänsanstalter. Kongl. Maj:ts genom Hr Hofkansleren öfverlemnade Nådiga proposition om kbeviljardet ef ett kre-ditiv, stort 500,000 R:dr,i anlednirg af kostraderna för koleran, remitterades till Stats-Utskottet. Val förrättades till Fullmäktige vid Lånekontoren i Göteborg och Malmö. På förra s:ället blef Biskop af Wingård fullmäktig och Hrr Bruhn och Hummel suppleanter. Pi det senare stället blef Doktor Engeström fullmöktig, scmt Prosten Sylvan och Prof. Vestman suppleanter.