na, då särskilta fråger i ett Betänkande förekomdesamma utan återremiss antaga eller förkasta, på sätt citerade Y vidare föreskrifver; så hemställer jag, om ej Stårdet skulle finna lämpligt besluta, det hva-je af Utst. uti ifrågavarande Bet. gjordt förslag bör, efter Grundlagens ord; till antagande eiler förkastande färed:agas, och anhåller jag, att proposition i erlighet härmed till Ståndet framställes. — sSekret:craren ansåg, att de särskilta punkterna i Bet. voro jntegre. ande delar af ett Utlåtiende öfver en Kongl. proposition och det deri beaärda anslag till försva szerle Han evin:ade, hurusom Ståndet bivält hans mening vid flera tillfällen, då samma principfråga, som nu, förevarit. — And. Danielsson talade i samma syftning som H. Jansso2 och Ruberg — Sekreteraren tillstyrkte NN en att dela hans tanka. — ÅA. Danielsson: 498 S O. utvisar, att Konungens proposiioner äro af ons anda ratur med andra föredragningsimnen; 49 S BR. O. stadgar, alt, då en sak från Utsk, återkomroit och legat på bordet, skall den till afgörande företagas, sant ali, om något Riksstånd återfö visar må let, Uisk. bör med yltorligare WUtlåtarde inkomma. Beral synes, att återremiss beror på ett stinds pluralvet att besluta eller ej, äfven om saken är ab natur att saa en Kon glig pi oposition. 56 I R. F. studgar, att Utskoticns fö: slag sko!a först i Ståndens pena framställas till antagande el!er förksstande utan förändrirgar och tillsatser, samt medgif er återrem ser blott i det fall, då i Ståndens ple a sådane anmärkningar göras, som hindra antagandet; oc 1 prö ning n häraf tillbör Ständets phualtei. fu ligt 55 SR. O. kan ej Telmen tägra prorosition, utan vu det fall, att han finner en väckt fråg sa bokstafligen strida mot gru dlagens lydelse. Ingen met grundlig kan väl sökas deri, att ett Uiskolt icke förfartat sitt botänkarde efter a reder lörund s behag, ej eller der att Stårdet, evligt tydl ga books! atven i RB. F:s 56 Y vill förkasta Bet., då det första gången föredrages. Talaren anvs:g således, det vägran af proposition skulle åsyfta att bind? Ståndet från en fri behandling efter grundlagen af ett mål, det vare su en Konglig proposition eller en enskilt 1iksdagsmans motion ((y sådant ör enlgt grundligen detsan ma.) Eu chikt förhållande sore on tydlig kvänkwning af Ståndets beslutande rät. Talaren yrkade den frågens framställande till Ståndet, huruvida detsamma yrkar proposition till aflag å Utskottets förevarande betänkande. — V. Talm. Jon Jonsson förklarade sig dela Sekreterareps mening, och tillstyrkte i sjelfva saken antagandet al de förslag Utskottet framställt. — JWVils Månsson fr. Skåne, trodde, att då en BR ksdag-ful!mästig icke får, col grundlag sen, sammarbenda flera ämnen i en motion, tyckes sådant äfven böra kunna gälla för Utskalten i deras betänkanden. Om Uts: ottet öfver bvarje punkt satt särskilt rubrik cch särskilt nummer, så at öfser hva j. särskilt ämne hade blifvit ewt särskilt betoönblaode, have sådant hvarken medfört tidsatdrogt eller bostord, men hn särdeles 1redighet. Utlskotet bär deremot tu sammanblandat ala i den Ko el. proj oslionen innehållne ämnen ut ct beärkonde, PEn sådan samarblandsing kan, såsom Tolarens ord föllo, derest det väöcros att möfva samt a i lå eller bifalia de särshi Ita Celaroe hvar för sig, icke arses annorlunda än såsom ett ministerknep, för atl gerom en återremiss å det hela föranleda till mera gynnande resultat. Talaren ansåg det vara Ståndits rätt att yltra sig öfver hvarje pun!t särskilt, såom han förment Borgare-Standet bafva i enabanda fall fiir farit till förene noder innuivarandt Riksd g. — Sekreteraren androg, att, om Stets Utskottet förfurit ori ihtigt i det a e, N. Månsson anmärkt, så fordrade rä teise deraf återremiss. Ville Ståndet dihutera vt je bunt särskilt, sole sådant detsamma öppet, men proposition på bifall eder afstsg till vissa deinde skick, ej 1 vara förenlig med grunt ulasen, pi hvilkea ensamt, lar af Bet. kun: te. i sakens nirva och ej på någon anvan subloriteis Ätgärd, Setkreterarea förklarade sig stödjs sitt omdöme. — Kihlbom och Göran Jonasson förenade sig med N. Månsson, och Bengt Eriksson från Wermland, AA. Nilsson från Skåne sam: Eriks Persson fr. Up-ala Lön med H. Janvssor. — Lars flansson från Bohuslän med Sekreteraren. Hans Jansson yttrade, att hvad som egentligen föranleder till farhågor för Återremiss är, att en förändrad personal ivom Utskottet, då frågan der ånyo behandlas, ken Lafva ar dra äsigter, och tillne en 1 VY: P0 LON FT: I PP