tänkande N:o 204 skulle afgöras i sammanhang med det föregående. a fo ds BarkoUtskottets Betänkande N:o 30; eller jemkningsförslaget avgåemde hufvudgrunderna för Bankens rörelse, I 6:e punkten anteg Ståndet Bunde-Ståndets redaktion: i 7 e funkten gillades Ridderskapcets och Adelns redaktionsförslag: i 8:e punkten vidblef Ståndet sitt beslut. Ridd. och Adelms irbjudviig, att fastighetslånen ur Banken skulle uppböra till förmån för bypoteksinrättningarne, afslogs. Belåning af Armeers ackords-amortissementsfonder beviljades till 3-4 af vanliga försäljningssumman under de 3 näcstföregående månaderne. Preste-Ståndets Plenum d. 29 Aug. Eftermiddagen. Statsoch Ekonomi-Utskottens betänkande, som afstyrker några åtgärder från Ständernas sida för enskilta spanmålsförlager, bifölls. Samma Utskotts betänkande N:o 22, med tillstyrkande af en laglig undersökning om Halländske kyrkohemmanens natur: Dr Björkman hade reserverat sig mot detta beslut, både derföre att han ansåg undersökningen fullkomligt öfverflödig och derföre att motionärens skäl samt och synnerligen voro grundlösa. Han åberopade sin reservation och i densamma instämde Prosten Astrand jemväl; på den grund, att denna undersökning, liksom mången annan säkerligen lemnar intet annat resultat än blott dryga kostnader. Prof. Bexell sökte bevisa med historiska handlingar, att dessa hemman från långliga tider tillbaka tillhört kyrkorna och yrkade derföre afslag å betänkandet. Prosten Rosåön: tillhöra dessa hemman kyrkan, så hbehöfver hon icke frukta denna undersökning; äro de åter icke hennes egendom, så bör hon afstå dem. Utan denna undersökning torde skriket härom icke tystna. Biskop af Wingård instämde i de af Doktor Bexell framlagda bevis, trodde att Halländskaförsamlingarna skulle draga ingen vinst deraf att dessa hemman frånkändes kyrkorna. Huru skulle, i sådant fall, i denna fattiga landsort, kyrkorna underhållas och nybyggas? De vilkor, på hvilka kyrkorna utarrendera dessa hemman, äs o ingalunda tryckande,joch vill man se exemplet på en Halländsk kyrkochemmansbonde, så må man blott fästa sig vid motionären sjelf. Undersökningen är fullkomligt öfverfiödig. Hvem skall förrätta den? Skall den kanhända ske under tillsyn af kyrkornas och presterskapets gamla vän, Kongl. Kammar-Kollegium? Hvem skall betala denna undersökning? Icke måtte kyrkorna dertill kunna s åläggas, och åboerne på dessa hemman lära väl icke åtaga sig den. Undersökningen tjenar endast att väcka oro. Staten vinner intet, och kyrkan behåller sitt. Prosten Hallström frultade, alt denna tvist icke låter slita sig, utan den allmänna maktens mellankomst. år kyrkans och statens rätt mig kär, så är mig den allmänna rätlvisan ännu kärare. Denna undersökning korde kyrkan icke behöfva frukta; snarare se den verkställas, på det denna städse återkommande tvistefråga en gång må vinna ett slutligt afgörande. Prosten Mittag ansäg undersökningen ej allenast obehöflig, utan ock olaglig. Då kyrkans besittningsrätt till dessa hemman ej kan bestridas, så är denna u: dersökning alldeles afvikande från det vanliga och lagliga procedere. Prosten Hallbeck och Dr Grevillius förenade sig i samma åsigt. Biskop Faxe ansåg saken redan så utredd som den rmöjligen kan blifva. Likaså Prosten Stenhammar, som jemväl instämde i Dr Björkmans reservation. Prosten Bergqvist ansåg denna undersökning på samma sätt, som åboerna på: de under de sto a Skånska adeliga godsen lydande hemman begynte med att påstå: det vore förmånligare för oss, om vi rådde om dessa hemman; vi önska derföre en undersökning, om vi icke möjligtvis också kunna äga besiltningsrätten. Betänkandet aftlogs. StatsUtskottets betänkanden N:is 223 — 229 samt 232 och 233 biföllos utan diskussion. Lagoch Ekonomi-Utskottens betänkande N:o 13 afslogs, N:is 16 och 17 biföllos. 5 Bonde-Ständets Pienum än 29 Aug. De begärda tre millionerna i extra anslag. (Stats-Utsk:ts Ul. N:o 203) Hans Jansson från Elfsbores Lån hänviste till Herrar Pet: ds ech Wearns stcmt sin egen vid Be. tänkandet fogade reservation. I öfrigt frågade ban, huruvida, då genom Riks-Stindens redan fattade beslut ganska betydiiga summor komma att på ordinarie stat uppföras utöfver hvad vid sista stats2eg!eringen bevljades, det väl är mijlgt eller ens tänkbart, att Folkrepre entanten kan med godt samvete bevilja de ef Uiskot:et tillstyrkta xtra anslag, helst under en tid, då men i landet ej hör annat än olyckor? Talaren vikade på bushälning med statens med.l, och trodde, att många behof då kunde fyllas med besparingarne , om man blott vlle hera på det örat. Men bushållving ned stat medlen ör icke vederbörar des svasa sida. I stället att andra (och dit rika och mäktiga) stater börja tlänka på, och ej bot tänka, utan wverkställa reformer i sin administration och afsina försvarsenstalier , ledande till lindring i folkets skatt bördor, ropar men, i värt fattisa land, endast p ökade anslag, och om sådana pietptioner tj tillfredsställas , hotar man oss med samhällets upplösning och undergång. Talaren hemställde, om detta vore den sanna fosterlardskärleken, sor: så gick til väga? Han ville ej längre uppehålla Stårdet med dessa små tsamma betraktelser, utan yrkade blott, att Betänkandet måtte punktvis föredragas , på det Ståndet kunde bli i tillfälle att nu bifalla eller afslå 7 MN . . . .ha rije ourcklilt sunt! phlon Ax AN Rnetennrdo Aneta