KALEIDOSKOP STRUMPHANDLAREN oca VIOLISTEN, ELLER HURU MAN KAN KÖPA FÖR GODT PRIS. Följande lustiga händelse tilldrog sig nyligen i London. En till u!seendet fattig Herie inkom i boden bo: en betydlig Strumphand are vid Oxfordsgatar, mid en violin i handen, innesluten i ett grönt fodera!. Jag har behof, sade han till den artiga bodhandlanden, Yaf ett par silkesstrumpor. Har äro elt par dussin, svarade denne, af en sort som ingen annar i London kan uppvisa. De kosta ctt lappri, och äro starka som Jern. Sedan ni slitit ut dem kunna de afskäras till de dråpligaste sockor, ehuru man då just icke länge kan råkna på dem: Dråpliga egenskaper, svarade den erme Violisten; hvad kosta d:2? En bagatell) sade säljaren, blott 12 sk. Sterlivg paret.? Nå vål, tag då ut ett par för mig, sade Herra med gröna fodralet; jg skal! betala det. I samma ögonblick for han med högra handea djupt ner i byxflickan, alldeles som om han velat samla ihop något penningar i botten på den; men det lyckades honom icke. F—n tesera! ropade han. Avtingen har Ng tappat min börs eller glömt den hemma hos mig, och jag vet ej huru j.g skall bära mig åt utan strumporna, ty som jag skall saela på en stor Konsert i afton, måste någon bisa dem med mig. Må gjordt, sade handlanden, detta skall icse göra oss förlägne, jag skall sända dem hem till E-:? Olyckl:gtvis sade temligea lågt mannen af de ljufva tonerna, i det han gjorde sitt ansigte så långt som möjligt, gir jag ej nu hem: men jig vill, om ni tillåter det, lemna min violin såsom sikerhet för penningarsa, endast med legäran, att den if Er noga vårdas, och att ni vill hänga den — ty insinmentet är af högt värde — på den der spiken, som jag ser vara ledig vid kakelugnen i Er bodkammare. Af allt mitt hjerta, svarade strumphandlanden, och förde genast musikanten in i rummet, der instrumentet vederbörligen upphängdes, hvarefter ägaren, med strumporna i handen, begaf sig sin vag. Tvenve dagar derefter inkom en annan person till köpmannen och köpte några småsaker, fan angreps hastigt af en spasmodisk magsjukdom, och bad att få sitta sig i en ländstol inuti bodkammarep. Strumphandlarens mensklighet och artighet var lika stor som hans närighet, Han betj-nade sin kund med all möjlig omsorg; och med ullhjelp af litet bränvin, frotteripg och luktvatten, kom sig srart den sjuke. Denne började genast, då han kände sig bättre, att betrakta rummet, beund a mlningarre, berömma värden för sin goda smak — då belt hastigt hans ögon fästas — på violinen. Hvad, mn vän! utropade han, ni är muösikus?? Nej, min herre! svarade handlanden; violinen tillhör en stackars karl, som häromdagen köpte ett par silkesstrumpor af mig, men som förmodligen icke ännu kunnat få upp nog penningar för att dermed lösa den. Tillåter ni, att jag får s2 på den; jag förstår mig på dylika saker, sade vår Gentleman, och sedan han fått violinen, uttog han den ur fodra!et och sade mellan tänderna: det var en beundransvärdt vacker viol! Det var naturligt, att den strax sattes mot axeln, cch att stråken, med litt hand, framkallade ur strängarne någ a få toner, som voro så ömma och välljudande, att all vinningslystnad för ett ögonblick öfvergaf den goda strumphanddanden, Denna violin, sade nu der främmande helt högt, är en Cremoanesare af första slaget. Min Here, fortfor hav, jag har känt Er i flere år och alltid handlat med Er; ni är en hederhg man, det vet jag, och jag vill ej underrätta Er om, haru mycket detta instrument i min tanka är värd! ; men här bar ni tieltio pund i noter, för hvilka ni kan gifva mig ett q-itto; och om ni kan köpa den för 50, då den arme viol-spekaren kommer hit till Er, skall hela den on lan nade summan vara Ev vinst. Han öfverlem-ade härvid betalningen samt sitt adress-kort; och scdan han fålt recepisset, aflägsnade han sig. En koapp timma cfteråt , kom musitanten helt brådskande och sämre klädd än första gången; han sprang in i boden, lade sin tolfskilling pi disken och begide att återfå sin violin. Ack! sade strumpherrn , jag är 1ätt glad alt Aterse Er, och ber att få tala vid Er enskilt en enda minut; hvarpå begge pså I kammaren och änvaren tnderiättas om det hederliga anheda son.