IL AVIESLVILL i MULCDYVId dlslallUd, TIU tCla i 2AUVITIAT aflidne ombud, Kamreraren VVallmos efterlemnade vansinniga hustru och 8 barn: Då Kamrceraren Weallmo innebaft.blott en af Ze lägre graderce inem Banken, vore den pension, som densamma åtföljde, alltför liten. En större, den aflidnes förtjenster motsvarande, cch Ständerne mer värdig borde beyv ljas. Talaren föreslog 520 Rdr bko att utgå, till dess det yngsta af barnen upphinner myndiga år. Den aflidves förtjenster vitsordades derjemte af Biskop Hedren, Doktor Hasselroth och Kyrkoberden Bergwall. Motionen remitterades till BankoUtskottet. Stats-Utskuttets Betänkande N:o 202 bifölls. Extra Statsanslaget. Dr MNibelius: WVid sistlidne Riksdag beviljade Ständerne 2,800,000 Rdr extra anslag till försvarsverket: vid denna fordras nu 3 millioner. Jag skulle tro att, innan Representanten yttrar sig härom, det hade varit i sin ordning, att man förut redevisat, huru de förra blifvit använda. En Revision omnämnes hafva ägt rum; Utsk. hade då bort först framlägga de af densamma vunna resultater; ty har den tj-nat Utskottet till ledning, så skulle den ock på samma sätt tjena Stånden: derefter hade Utskottet kunnat framlägga förslaget till Extra Statsanslaget, ty då hade Represent. sett, om och hurudant system blifvit följdt vid användandet af tillförene beviljade anslag. Man borde derföre nu hafva anstånd med pröfningen af deita b.tänkande, till dess Utskottet inkom med uilåtande öfver 1iedovisninger. Häri instämde Prosten Hallström. Piosten Ästrand, sem upplyste att detta utlåtande med det första var alt förvänta, yrkade återremiss. Biskop af Mingård: är Sverge verkligen så fattigt, att det ej har medel att bevilja till sitt försvar, så är det förbi med vår sjelfständighet: ske dessa afslag åter af partisinne eller misstroende till Regeringen, så fräter redan en mask på samhälle:s innersta rot. Såsom vårdare af fattiga provinser kunde jag också äga anledningar till afslag; men med fullt förtroende dertill, att Regeringen fiån sin högre ståndpunkt framställer det, som för den visar sig angelägnast, anser jag Representanten kuana och böra bevi.ja flera af dessa anslag, Den tvekan, som kan råda, anser jag förnämligast ligga i sättet att bereda tillgångarna. Tvenne utvägar finnas, nemligen: att öka beskattningen eller upptaga lån. Det senare ansåg Talaren vara det ordentiigaste äfvessom det hittills brukligaste. Det förra systemet kunde han deremot, såsom ail:för tryckande, icke antaga. Yrkade återremiss, hvaruti Dr Grevillius äfven instämde. Prostea P. G. Svedelius: Stats-Utskottets beslut att af Bevillningsmedel fylla den genom extra anslagen möjligen uppkommande Statsbristsumma, bar, enligt min åsigt, nog talande och väl gruadade stäl för sig, som visserligen torde uthärda en jemförelse med de af Hr Biskopen af Wingåra för Statslån eller fondsystemet anförda grunder. Om man med öf:iga Europriska staters jemörer Sverges närvarande financiella ställning, kan man icke undgå erkänna, all denaa sistnämda färeter de förmånligaste aspekter. Statsverket har blifvit befriadt ifrån flera dryga utgifter för anläggningar och inrättningar m. m., hvilka tillförene erfordrat de största uppoftringar, t.ex. Göta kanal-, Garnisonssjukbusoch Kasernbygnaderna, Assistansoch Magasinsinrättringarne, Uppbringningsersättningar och Lejonbackens ombyggnad; det oaktadt är statea i och för dessa kostsamma anläggviogar m. m. icke betuogad af någon annan skuldsättning än den, som för tillfälliga och oförutsedda behof tillkommit sedan sista Riksdag, cch-för hvars gäldande Riksgälds-Konterct icke sakrar medel. Det synes mig derföre, under närvarande fredliga för bållanden, icke böra öfverst:ga Nationens förmåga att draga de bördor, som äro uödvändiga för att upprätthålla cch förbättra vårt närvarande samhällsskick; och under det att andi:a stater allmäcneligen sträfva att förminska eller amortera tryckarde skulder, måste dit för en stat, som icke är skuldsatt, vara lika argeläget alt förekomma sådan skuldsättning, der icke utomordentliga ansträngrvingar erfordras, tör ait afböja yttre våder eller inre olyckor. Det är ur denna syrpunkt, som jag betraktat närvarande fråga, och finner densamma icke heller stridande mot den af Kongl. Mej:t uttryckta åsigt, att i ett väl o:dnadt samhälle de löpande underhållsoch aflöningsutgifierna böra genom årliga utskylder bestridas, hvaremot! de större uppoffrimgar, som åsyfta framtidens nytta och säkerhet, rättvisligen cch lämpligen kunta äfven på kommande slägter fördelas. Di man nemligen undersöker beskatfenheten af de axtra anslag, som Utskottet tillstyrter, så finner man dem vara af en fortfarande egenskap, som lemnar föga hopp om deras upphörande: framart Cl ob lass sn Ilan Säll Kas lo has gc föcto