IL AVIESLVILL i MULCDYVId dlslallUd, TIU tCla i 2AUVITIAT
aflidne ombud, Kamreraren VVallmos efterlemnade van-
sinniga hustru och 8 barn:
Då Kamrceraren Weallmo innebaft.blott en af Ze lägre
graderce inem Banken, vore den pension, som densamma
åtföljde, alltför liten. En större, den aflidnes förtjenster
motsvarande, cch Ständerne mer värdig borde beyv ljas.
Talaren föreslog 520 Rdr bko att utgå, till dess det yng-
sta af barnen upphinner myndiga år. Den aflidves för-
tjenster vitsordades derjemte af Biskop Hedren, Doktor
Hasselroth och Kyrkoberden Bergwall. Motionen re-
mitterades till Banko- Utskottet.
Stats-Utskuttets Betänkande N:o 202 bifölls.
Extra Statsanslaget.
Dr MNibelius: WVid sistlidne Riksdag beviljade
Ständerne 2,800,000 Rdr extra anslag till försvars-
verket: vid denna fordras nu 3 millioner. Jag skul-
le tro att, innan Representanten yttrar sig härom,
det hade varit i sin ordning, att man förut rede-
visat, huru de förra blifvit använda. En Revision
omnämnes hafva ägt rum; Utsk. hade då bort först
framlägga de af densamma vunna resultater; ty har
den tj-nat Utskottet till ledning, så skulle den ock
på samma sätt tjena Stånden: derefter hade Ut-
skottet kunnat framlägga förslaget till Extra Stats-
anslaget, ty då hade Represent. sett, om och hu-
rudant system blifvit följdt vid användandet af till-
förene beviljade anslag. Man borde derföre nu haf-
va anstånd med pröfningen af deita b.tänkande, till
dess Utskottet inkom med uilåtande öfver 1iedo-
visninger. Häri instämde Prosten Hallström. Pio-
sten Ästrand, sem upplyste att detta utlåtande
med det första var alt förvänta, yrkade återremiss.
Biskop af Mingård: är Sverge verkligen så fattigt,
att det ej har medel att bevilja till sitt försvar, så
är det förbi med vår sjelfständighet: ske dessa afslag
åter af partisinne eller misstroende till Regeringen,
så fräter redan en mask på samhälle:s innersta rot.
Såsom vårdare af fattiga provinser kunde jag ock-
så äga anledningar till afslag; men med fullt för-
troende dertill, att Regeringen fiån sin högre stånd-
punkt framställer det, som för den visar sig ange-
lägnast, anser jag Representanten kuana och böra
bevi.ja flera af dessa anslag, Den tvekan, som kan
råda, anser jag förnämligast ligga i sättet att bere-
da tillgångarna. Tvenne utvägar finnas, nemligen:
att öka beskattningen eller upptaga lån. Det sena-
re ansåg Talaren vara det ordentiigaste äfvessom
det hittills brukligaste. Det förra systemet kunde han
deremot, såsom ail:för tryckande, icke antaga. Yr-
kade återremiss, hvaruti Dr Grevillius äfven in-
stämde. Prostea P. G. Svedelius: Stats-Utskottets
beslut att af Bevillningsmedel fylla den genom ex-
tra anslagen möjligen uppkommande Statsbristsum-
ma, bar, enligt min åsigt, nog talande och väl grua-
dade stäl för sig, som visserligen torde uthärda en
jemförelse med de af Hr Biskopen af Wingåra för
Statslån eller fondsystemet anförda grunder. Om
man med öf:iga Europriska staters jemörer Sver-
ges närvarande financiella ställning, kan man icke
undgå erkänna, all denaa sistnämda färeter de för-
månligaste aspekter. Statsverket har blifvit befri-
adt ifrån flera dryga utgifter för anläggningar och
inrättningar m. m., hvilka tillförene erfordrat de
största uppoftringar, t.ex. Göta kanal-, Garnisons-
sjukbus- och Kasernbygnaderna, Assistans- och Ma-
gasinsinrättringarne, Uppbringningsersättningar och
Lejonbackens ombyggnad; det oaktadt är statea i
och för dessa kostsamma anläggviogar m. m. icke
betuogad af någon annan skuldsättning än den, som
för tillfälliga och oförutsedda behof tillkommit se-
dan sista Riksdag, cch-för hvars gäldande Riks-
gälds-Konterct icke sakrar medel. Det synes mig
derföre, under närvarande fredliga för bållanden, ic-
ke böra öfverst:ga Nationens förmåga att draga de
bördor, som äro uödvändiga för att upprätthålla
cch förbättra vårt närvarande samhällsskick; och
under det att andi:a stater allmäcneligen sträfva
att förminska eller amortera tryckarde skulder,
måste dit för en stat, som icke är skuldsatt, vara
lika argeläget alt förekomma sådan skuldsättning,
der icke utomordentliga ansträngrvingar erfordras, tör
ait afböja yttre våder eller inre olyckor. Det är
ur denna syrpunkt, som jag betraktat närvarande
fråga, och finner densamma icke heller stridande
mot den af Kongl. Mej:t uttryckta åsigt, att i ett
väl o:dnadt samhälle de löpande underhålls- och
aflöningsutgifierna böra genom årliga utskylder be-
stridas, hvaremot! de större uppoffrimgar, som åsyf-
ta framtidens nytta och säkerhet, rättvisligen cch
lämpligen kunta äfven på kommande slägter för-
delas. Di man nemligen undersöker beskatfenhe-
ten af de axtra anslag, som Utskottet tillstyrter,
så finner man dem vara af en fortfarande egenskap,
som lemnar föga hopp om deras upphörande: fram-
art Cl ob lass sn Ilan Säll Kas lo has gc föcto