Ae PR Se SEA MV MM BMA ÖP AR. MM larne, som talat för de begärda anslagen, yrkade för sin del det begärda ansläget för allmänna arbeten, hvarigenom beredes åt allmogen både arbetsförtjenst och arbetsskicklighet. Grefve Björnstjerna uppträdde. Han fann den förevarande frågan omfatia en millitärisk och en fi anciel afdelning och ville nu endast håila sig till den financiella. Friherre Hermelin hade anfört, att han (Gr. B.) uppträdt ssom ledare vid statsskuldssystemets införande. Friherren hade, som det tycktes, anfört detta itadlande mening, Hr Grefven, som uti ett af trycket utgifvet arbete yrkat låneröre!sens öfverflyttande på Riksgäldskontoret, hade ej velat införa et statsskuldssystem, utan ett fondsystem, ej nigot ondt eller skadligt, utan ett positivt godt, ett system, hvarigenom den immobila förmögenheten kuvde göras:mobil, och kunde Er Grefven lyckas deruti, skulle han åt sitt namn j önska sig ett ärofullare minne. Hr Grefven anförde förmånerve för landet af bildandet af ett fondsystem, genom liner örel:ens öfverflyttning, enligt hans förslag, på Riksgöldskon ret. Man ville ej antaga detta. Svenska staten liknade en lam, som ej kan nyttja sina bes, men vill ej blifva botad: ty, tänker den, karvske ja sedar springer för fort. Det föresligna fondsystemet har et: nära sammanhang med vårt försvarsverk, hvarpå vårt oberoende hvilar, och måste således af hvarje Svensk man behjertas, Man hade påstått, att tiden ejnu vore inne att begagna det; man borde upp: skjuta dermed, tills beho ec r vet sådant fordrade. Detta vore, enligt Hr Grefvens, tanka lika falskt, såväl i militäriskt som i financielt afseende. Huru långsamt allting går under våra närvarande former, der3 anförde Herr Grefven ett exempel, utan alt ikväl vilja tadla Krigs-Kollegii emhbet mär. Hr Giefven hade såsom General-Adjutont för armåeen reqvirerat några ammunitionskärror, och för att få dessa färdige, fordrades en tid af 9 år. S!som ett nirmare exempel anförde han, att vid sistlidne Riksdag hade Ständerne anslagit medel till armens beklädnad, ochkläderne voro ej ännu färdige. Äfven vore ett dröjsmål oklokt i finanrcielt afseende. Det vore af erfarenheten bestyrkt, attett land, som ej äger ett fondsystem, omöjligen kan erhålla lån. De rika, ej skuldsatte, stateine uan statsskuldssystem kunna ej få låna pengar annvorstädts än hos de i skald fördjupade länderna, England och Holland. Äga vi ej ett fondsystem i nödens stund, så finnes ej annan utväg än att göra bankosedlar, det må förbjudas så mycket man vill. Ägde vi ett fendsystem, så hade vi för Bankens garanti ej behof af utländskt lån ech kreditiv. Vi skulle då inom landet kunna erhålla pergar. Utskottet säger att vi ej äga tillgångar. Vi skulle äga tillräcklige, om vi lade skatt på kolonialvaror, om vi beskat!ade bränvinet. Man hade anfört de stora kostnaderne för vårt försvarsverk. : Hr Grefyven påstod derenmiot, att vårt försvarsverk, i jemförelse med and-a länders vore det minst dyra. Vårt beskattningsväsende deremot är det mest tryckande i Europa, gerom dess ojemna fördelning, och: derigenom att det i synnerhet tryckerBjordbruket. Vi ägaett Ban-:: kooch ett finansverk, hvilka befinna sig i. samma ställning som Paschan af Egypten, som öfvertagit hela hbandelsrörelsen. Ville man såsom. Hr Grefven . föreslagit genom fondsystemet. göra ..den immobila för mögenheten mobil, så skulle tillgångar finnas. så val för försvaret, som för handeln och närirgarne, Hr v. Hartmansdorff yrkade, att man nu tillde extra anslagen måtte bevilja hvad man afprutati de ordivarie.. Friherre Boije, L. ville endast, bålla sig till Utskottets principer, och behandlade Utsk. med mycken stränghe!, påstående att det med liknöjdhet behandlat Sverges försvar. I afseende på Grefve Frölichs yttrande, att begagna skatternes vägrande sisom ett korrektiv mot Styrelsen, frågade han, om missnöjet med styrelsen bör, vid frågor om Sverges försvar, gälla mera än fäderneslandet? Hr Dalman golkände de grundsat:er, som ledt Utskottet alt göra besparingar. Tydligen bevisades, att styrelsen ej uppgjort någon duglig plan, derigenom, att styrelsen ej vid sista Riksdag begärte hvad som fordrades, utan då trodde ,sig hafva rog. Talaren yrkade, att inga nya anslag till bekof, de må skimra under hvad benämningar som helst, böra beviljas förr än styrelsen visar, att en hushållät med dem den fått. Han ogillade planen med. fästningsbyggnaderne; .ty den senare krigshistorien visar ej någon fastning, som : frälsat ett land. Den visar deremot, att fienden ganska, väl, går förbi fästningarne, och. intager landet. . I.afse—, ende på de af Grefve Björnstjerna anförde, exempel,