SERIER
Efter en lång och fruktlös väntan att finna något uttryck
af de uppriktiga tacksamhetskänslor från Länsstyrelsen för-
allmänligadt, hvilka uppfylla mina landsmän för allt det
menniskoälskande behjertande, och den frivilliga, ovilkerli-
ga hjelp de under nödens rysligaste perioder emottagit så
väl från sjelfva Thronen, som ifrån våra öfriga landsmän,
och sedan jag, under längtan att min oförmåga skulle från
detta högre håll bli förekommen i cn gärd, mera värdig de
ädelmodiga gifvarne, länge nog emotstått ej mindre mina
landsmäns ofta neg gerom deras vördnadsvärde lärare, Hr
Pastor A. Borgström, derom gjorde anmaningar, än mir
egen för denna lika dyrbara som skyldiga pligtvarma böjel—
se, må det tillåtas mig här i ..ågra få ord framyttra viss-
heten derom, att åtminstone bland Herjeådahlens Allmoge,
hvars Ombud jag vid detta Riksmöte har förtroendet vara,
minhet af-dessa Välgerhihgar och välgörare skall lika så
oförvanskligt framlefva i tacksamma hjertan, som fjellarne
i vår byggd förblifva orubblige.: Om mig vore, förannad
förmågan att uppdraga en teckning Af desså många hun-
diades tårar, som dagligen nedrullat på det torra barkbrö-
det, och blifvit af den landsmanliga hjelpsamheten borttör-
kade; om jag förmådde framställa dessa af hungrens rysli-
gaste elände utmärglade varelser, som vid förtviflans gräns
blifvit räddade: jag skulle då skänka våra välgörare den
skönaste belöning 1 åskådningen af hvad de gjort! Denna
lyeka är mig ej förunnad; men jag kan då åtminstone ej
längre tillbakahålla min längtan att med erkännandet afså
väl nöden som den ädelmodiga hjelpen skänka mig sjelf en
fjutning i uppfyllandet af den ringaste pligt, och våra lands-
män öfvertygelsen om att icke förhoppningsfullare eller
:lyckligare tider hos oss kan utplåna minnet och värdet af
hvad de gjort.
Stockholm den 13 Aug. 1834.
SVEN JONSSON,
Riksdagsfullmäktig
från Herjeådalens Fögderi.
FETT ANETTES IT INKA STTASEIETTSNDE IE SDELENVET ET TIKALLTAPAAIT