ett och annat, men likväl framför ännu flera. Vi
tro, att vi, i anseende till många af våra samhälls-
inrättningar, kunna täfla med andra stater, och att
vi i åtskilliga stå framom många. Vår tanka är
således, att inom Sverge finnas i denna stund så
många elementer till en konstitut:onel samhällsord-
ning, som inom de flesta Europeiska stater; att vi
befinna oss i ett tydiigt sträfvande att ernå denna
ordning, samt att alla utsigter lofva framgång der-
åt.
Detta synes innehålla ett uteslutande beröm åt
regeringen. Läsom då stycket från sin början. Det
säges der:
Vi hafva nyligen erkänt, för huru mycket vi
hafva att tacka Konungen. Men, utom de välger-
. . d
ningar, vi njutit af Hans hand och genom honom,
medgifva vi icke, att nationen, för förbättringen i
sitt tilistand, har att tacka någon annan y,än sig sjelf.
Vi påstå följaktligen, att det är hon, som förkof-
rats, som beredt sig sjelf det lyckligare, lugnare,
friare och ärofullare tillstånd, vi tycka oss se henne
äga nu, emot hvad hon ägde under den epok vi
granskat. Vår regering har följt med sin tid, och det
är allt hvad man kan fordra af henne. Någon me-
teor på vår styrelses horisont, som framblixtrat
ock med sitt ljus föregått na ionen, hafva viej blif-
vit varse o. s. v. Man torde medge, att dessa me-
ningar, läste i sin helhet, få en väsendtligt olika
färg och betydelse mot hvad Granskaren, genom de
stympade utdragen , försökt gifva deråt.
Ilvad man skulle kunna erinra som en afvikelse
från mina sedermera yttrade åsigter, är den yttra-
de glädjen öfver vår betalta statsskuld. Men mån-
ne det ej var ursäktligt, om jag, då utan egen un-
dersökning, antog för redbar sanning hvad som of-
fentligen sades derom, och sem på den tid.n afin-
gen motsades? Det bör nemligen anmärkas, alt ar-
tikeln är skvifven för tretton år sedan, och huru
månget omdöme har ej blifvit beriktigadt sedan den
tiden? Att jag kallat vår dåvarande styrelseså liberal
och vältänkande, som kavhända något annat rikes ,
torde ej vara något öfverdrifvet beröm , när man
besinnar, att England då styrdes af den Castlereagh-
ska ministeren , alt Villtle just då kom i spetsen
för affärerna i Frankrike , och att de bekanta Tyska
förbundsdagsbesluten blifvit fattade året förut.
För öfrigt finnes ingenting i artikeln, som ådaga-
lägger någon förändring i mina åsigter, ty den hyll-
ning, som gifves åt Konungens personlighet, har
j:g alltid egnat densamma. Artikeln skrefs i anled-
ning af några föregående uppsatser i andra blad,
och åsyftade att visa, det Sverge då ägde inom sig
flera både ekonomiska och moral:ska ämnen till en
konstitutionel stat, än 70 eller 80 år förut. Jag an-
såg folkmassan i vårt land förträfflig , och trodde
alt en god medelklass höll på ätt bilda sig; vid jemn-
förelsen mellan Gustat III:s tid och -den, då ar-
tikeln skrefs, trodde jag att, ehuru tonen, att
hägna och älska den vittra förtjensten, att hysa del-
tagande för sn llets och smakens yrken, numera
upphört att vara hofton, man derföre icke finge
tro, att nationen skridit tillbaka i hyfsning. Jag
påminte, att vissa grenar af administrationen voro
anska intrasslade; att våra näringar, med en min-
dre missledd omsorg för deras bästa, snart nog
skulle kunna sätta oss utom behofvet af den utländ-
ska konstfliten; jag yrkade att man ej borde upp-
häfva något bestående, utan att sätta ett annat
3 stället ; jag ansåg det sanslösa skriket mot allt
hvad som företages lika föraktligt, som det fega för-
gudningsropet öfver allt. hvad. som sker ; och på-
stod, att en stat måste oupphörligt arbeta på för-
bättringar i sin samfunds-ordning , måste oupphör-
ligt framskrida till ett mål af ideal fullkomlighet;
icke derföre, att detta mål någonsin :hinnes mera
än i tänkarens teori, och kanske icke ens der: men
derföre ,j att, i samma stund staten upphör vatt gå
framåt, går: den ovillkorligen tillbaka.
Då jag skref detta, var jag långt ifrån att ana det
stationära tillstånd, som sedan skulle inträffa; ännn
mindre kunde jag ana rättegångarna mot Friherre
Anckarsvärd, mot Friherrarne Däben och Vegesack;
eller mot mig sjelf; skeppshandeln; hvad som blif-
vit vidgjordt för att införa adelståndet i Norge; de
ökade statsutgifterna, och ministerens- historia vid
1823, r829 och 1834 årens riksdagar, eller allt det,
med ett ord, som här skett sedan 1821.