öfver våra frusna sjöar och sålunda undvika befästningarne.. Men om man medgifver, att Stockholms belägenhet är denna årstid mindre förmånlig för försvaret, så göra dock befästningarne äfven då sin stora nytta, alldenstund de inskränka fiendens anfallspunkter till vågra få, till hvilkas försvar all aktiv kraft kan koncentreras, Det torde dock kunna antagas som tämligen säkert, att en fiende ej vågar utsätta sig för vådorna af elt vinterfälttåg i Sverge, utan att der förut hafva fått fast fot nära gränsen, emedan han i annat fall blefve allt för mycket beroende af o.äkra transporter från eget land. På vår östra gräns är Stockholm den enda punkt, som vore tjenlig att konsolidera en preliminär eröfring, och äfven af detta skäl finner man, huru nödvändigt det är att vi sjelfva försäkra oss om dess oqvalda besittning. — Den åter som påstår, att det aktiva försvaret är det enda använibara för dess betryggande, han säger med andra ord: att bufvudstaden genast måste åt fienden uppgifva. Ty huru tänka sig möj!igheten att, med någon sannolikhet af framgång, möta fienden utanför Stockholm, reed de få truppar som i hast kunna hopsamlus )) — och vore det än möjligt att, mot fiendens krigsvana skaror, der våga en hufvudbatalj, oaktadt inga befästningar funnos att repliera på, endast för att frälsa Siockholm, så spelade man ett högt spel, ty Sverges öde berodde måhbända af dess utgång! — Se der åter hvad som torde kunna betviflas, att on fiende på andra sidan hafvet skall kunna hicna arfalla en punkt belägen 3 dagsmarscher ia utllandet, utav att man sjelf hunnit samla tillräcklise trupper. Vi skulle med mer skäl kunna säga : att, är det så illa, att Stockholm blott som fistaing kan försvaras, så bör det ej längre vara hbufvudstad. Då må man ej tala om dess vigt, såsom strategisk punkt till Mälarebassinens försvar; ty, som en fierde måste mindre kuuna imedhinna dess befästande och mindre betrygga dess försvar, än vi sjelfve borde kunna det, är den ju då lika lätt återtagen. Hela dess vigt är då dess bufvudstadsvatur, och den är ju flyttbar. Man håller ju nu stundom öfninzgsläger här på 2 å 15,000 man, och flottan öfvas i 2 månaders mestadelen till ankars i Stockholms och Tullgans skären. Bör man då ej kunna hålla tvuppar samlade 9 a 14 dagar före fientliga anfallet: iler hafva vira fiender ecsamt inne konsten att sörama sina stridskrafter och låta härvar flyga tll vårt anfall, utan att vår minister på stället skude veta och hirna säga os s något om de rörelser som dertil! erfordirade Red. Anm.)