ren kunnat gå så långt i sin blindhet!) att3han tror Konungens makt kunna ökas genom detta begifvande. Hr v. Hohenhausen talade för önskningsvägen. Grefve Cronhjelm tredde detta mål vara ett lagstiftningsärende för båda Statsmakterna. Att Grundlagen derom ej sore klar vore dock tydligt, då inervingarne äro så delade. Ej heller gillade han deras mening, hvilka påstodo , att , då Grundlagen ej vore klar, borde den a!ltid tolkas till förmån för den ena Statsmakten. Hr Grefven exinrade om faran att lemna rättigheten att bestämma och ändra myntenheien åt styrelsen, och förenede sig med Hr Lefrens åsigt i detta ämne, alt Rikets Ständer jemte Konungen borde bestämma myntenheten; men Konungen ensam dess afdelnisgar. H. E. Hr Grefve af Wetterstedt yttrade, i afseende på hvad Grefve C-orhjelm anfört , att Konurgen ej kan åt Riksdalern Silfver Specie gifva större värde, än myntbestämningslagen bestämmer. H. E. tillstyrkte, ait man nu, lika som vid sista Riksdag, måtte med denna fråga i Önskningsväg inkomma till Kongl. Maj:t. Friherre Palmstjerna föreslog följande förslag till proposit oa: alt Ridd. och Adeln beslutar , att Rikets Ständer hos K. Maj:t anhålla , att K. Maj:t täcktes gifva silt samtycke till Rikets Ständers beslut , ansående bestämmande af mynterheten och dess underafdelninger. Derigenom girge man önsk . niggsvägen med begagnande af sin beslutande rätt. Er Grefvcon och Landtmsr:kelken såg sig hirdrad att göra proposition, för det i hans tanka deri förekommande grurdlagivid:isa uttryck: Rikets Etänders beslut. Då derna prokpositien likväl af många vikades, skred man till voterirg, kwvuvida Stördet yrkar att den skulle framställas eller ej, hvilken voiering utföll, då den förseglade sedeln hade blifvit öppnad, med 17 Ja emot 16 Nej. I följd häraf hänsköts frågan till Konstitutions-Utskottets afgörande. Vär fo nen PI TR