ren kunnat gå så långt i sin blindhet!) att3han tror
Konungens makt kunna ökas genom detta begifvan-
de. Hr v. Hohenhausen talade för önskningsvägen.
Grefve Cronhjelm tredde detta mål vara ett lag-
stiftningsärende för båda Statsmakterna. Att Grund-
lagen derom ej sore klar vore dock tydligt, då ine-
rvingarne äro så delade. Ej heller gillade han de-
ras mening, hvilka påstodo , att , då Grundlagen ej
vore klar, borde den a!ltid tolkas till förmån för
den ena Statsmakten. Hr Grefven exinrade om
faran att lemna rättigheten att bestämma och ändra
myntenheien åt styrelsen, och förenede sig med Hr
Lefrens åsigt i detta ämne, alt Rikets Ständer jem-
te Konungen borde bestämma myntenheten; men
Konungen ensam dess afdelnisgar. H. E. Hr Grefve
af Wetterstedt yttrade, i afseende på hvad Grefve
C-orhjelm anfört , att Konurgen ej kan åt Riksda-
lern Silfver Specie gifva större värde, än myntbe-
stämningslagen bestämmer. H. E. tillstyrkte, ait
man nu, lika som vid sista Riksdag, måtte med den-
na fråga i Önskningsväg inkomma till Kongl. Maj:t.
Friherre Palmstjerna föreslog följande förslag till
proposit oa: alt Ridd. och Adeln beslutar , att Ri-
kets Ständer hos K. Maj:t anhålla , att K. Maj:t
täcktes gifva silt samtycke till Rikets Ständers
beslut , ansående bestämmande af mynterheten och
dess underafdelninger. Derigenom girge man önsk .
niggsvägen med begagnande af sin beslutande rätt.
Er Grefvcon och Landtmsr:kelken såg sig hirdrad
att göra proposition, för det i hans tanka deri fö-
rekommande grurdlagivid:isa uttryck: Rikets Etän-
ders beslut. Då derna prokpositien likväl af många
vikades, skred man till voterirg, kwvuvida Stördet
yrkar att den skulle framställas eller ej, hvilken
voiering utföll, då den förseglade sedeln hade blif-
vit öppnad, med 17 Ja emot 16 Nej. I följd här-
af hänsköts frågan till Konstitutions-Utskottets af-
görande.
Vär
fo nen PI TR