kets penningeförvaltning beklagligen -kringspridt sig
j Riket är mindre underligt, di till och :med sam-7
hällets tillgångar icke ens velat redovisas, t. ex. gamla
pass2volanskassan, ehuru man sedermera tillbjudit och
medgifvit Ständerna redovisningen af den nya Passe-
velanskassan, ämnad till alldeles samma ändamål,
och af samma personer kontribuerad. Man erinre
sig vidare hvad redovisning vwill säga i ett land,
der ännu den lag består, att en högre embetsman
icke får ställas under tilltal för ett oriktigt hand-
hafvande af kronans medel, innan den allmänna
åklagaren dertill fått administrationens tillåtelse, då
deremot ett strängt straff för en lika förseelse drab-
bar den ringare tjenstemannen; — i ett land, der den-
na administ: ation ådagalagt sin skyddande och åter-
hållande kraft i den af Ständerna begärda räfsten
med funktionären i den bekanta skeppshandelr; —
i ett fattigt land, der en af Konungens rådgifvare
i tryck offentligen uppgifvit, att verklig nöd finnes,
och ifrån hvilket land betydliga summor utgå till
diplomater, hvilkas mindre behöflighet man ådagea-
lägger genom deras närvaro vid våra Riksmöten,
då, såsom t. ex. nn, den ena här uppträder, väg-
ledare i ttatsskuldssystemet, och den andra låter
undfalla sig irreligiösa uttryck. — Man har, under
diskussionen för erhållande af de begärda anslagen
till 3:dje hufvudtiteln, icke underlåtit att fram-
ställa det för representanten mest bevekande, så:om
att hans vägran skulle orsaka, att beväringsynglin-
gen i trasor klädd nödgades framtröida vid vapen-
öfningarne för fäderneslandets försvar, under det
man förbigått att Styrelsen förnekat detta behofs
vigt och lagliga företrädesrättighet, hvarj: gång den
användt medel och besparingar å 3:dje hufvud-
titeln till andra och mindre vigtiga bebhof, hvari-
bland möjligen mindre vigtiga uniformsförändringar
och till och med för sådaze behof vid Regemen-
ter, som Ständerne bestämdt vägrat att fylla. Så-
lunda talar man ömt och rörande, då man vill för-
må Ständerne att lemna medel, men förhärdar sitt
hjerta, då man är skyldig, att först gifva till de
angelägnaste ändamål af hvad man fått under sin
disposition. Må man dåicte undra, om hvarje en-
skilt man inom det Svenska samhället är motsträf-
vig att tiillsläppa det lilla han kunnat förvärfva, för
att bafva något qvear att tillskjuta, då verkliga be-
hof inträda.
Lag- Utskottets Betänkande N:o 83, kvaruti föreslås, att
Haåradsrätts dom bör verkställas och Lagmansrätterne, i
händelse de bibehållas, höra hållas 2:ne gåvger om året,
afslogs. Friherre Boije, L.. gillade Utskottets förslag,
och ansåg detta korrektiv böra för-ökas, irnan Lagmans-
rätterne uppbäfdes. GCrefve Frölich ansåg dettas. k.
korrektiv vara ett verkligt juridiskt ondt, idet skick för-
sta instansen nu är organiserad. Han yrkade afslag å be-
tänkandet, och understöddes af Fribeare Ehrenborg,
som ville, att ej särskilta delar af det nya lagförslaget
målte lösryckas, utan det!a pröfvasi sin helhet. Samma å-
sigter yltrade Hr Tham, W, hvilken ansåg ett dylikt
sätt vara ganska bra, om man vill hafva en principlös lag.
Err v. Hartmansdorff och Dalman ville, att betän-
kandet skulle låggas till bandlingarne; då Ridd. och Adeln
i ett föregående plenum beslutat Lagmansrätterras afskaf-
fande, kunde nu mera ej fråga uppstå, huru ofta de borde
hållas. Friberre Raab biföll betänkandet. och ansåg ej
olämplgt att vissa af behofvet mest påkallade förändrin-
gar vidtoges, redan isnan men antoge den pya lagen isin
helhet. Samma åsigt uttryckte Hr Cederschjöld, hvil-
ken derföre råkade i en häftig strid med Frih. Boije, L.
Hr v. Troil ville, att man skulle uppskjuta afgörandet af
denna fråga, till dess man erhållit Kongl, Maj:ts svar,
buruvida Lagmansrätternas upphäfvande af Kongl. Maj:t
sanktionera:; eller ock borde rean afslå betänkandet. Hr
Strussenfelt var af Hr v. Troils förstnämda mening.
Szmma Utskotts betänkande N:o 85 om upphäfvande
af fora privilegiata bifölls utan diskussion. Hr Tham
W. reterverade sig. Betänkandet N:o99g, hvaruti Utskot-
tt tillstyrker bifall till Hr Hjertas L., motion om of-
fentlighet vid domstolar, blef äfven bifallet.
För öfrigt föredrogos en mängd Loag- Utskottets betän-
kanden, (ända till N:o 106), hvilka dels biföllos, dels af-
slogos eller återremitterades.
Borgare-Ståndets Plenum den 18 Aug.
Sv IK