ora iramltlauga UIll Ssilld VIUVI, OCH DCICUACI Sö SCHEP
genom sin egen kraft.
Grefve Horn fann intet klander skäligare emot
styrelsen, än alt den ej uppställt något system
för vårt försvarsveik, — och instämde i öfrigt med
Grefve Cronhjelm. Grefve af IWetterstedt yttra-
de sig å nyo, samt lät dervid förstå, att de ifråga-
vararde rustningarna på Åland icke heller vore för
Styrelsen obekanta, cch att, när de många millio-
nerna murtegel förvandlades till murar, Styrelsen
icke lärer underlåta, att dervid fästa tillbörlig upp-
märksanihet. Hr Dalman erinrade, att det vore gan-
ska inkonseqvent af Grefvarne Horn och Cronhjelm,
att uppå dylika premisser komma till konklusion
af nya anslags beviljande. Han bad Grefve Horn
påminna sig, att det oumgängliga behofvet för
beväringens beklädnad kunde fyllas af de 7 0,000
Rdr, hvarmed materielens stat, enligt Utskottets
betänkande, borde tillökas, och hvad argick den
af Grefve C onhjelm omtalade prevention hos
Styrelsen, att använda dessa till nyssnärede ända-
mål, så kunde denna provention garska lätt kufvas,
om Rikets Stärder ovilkorligen föreskrifva, att
54,000 Rdr af de beviljade 70,00c0 borde uteslutanv-
de användas till beväringens beklädnad. Efter nå-
gon ytterligare diskussion bifölls slutligen anslag af
54,000 Rdr till beväringens beklädnad, i likhet med
det beslut Preste- Ståndet fattat. Äfven bifölls H.
E. Grefve Brahes proposition, alt de öfriga Stånden
skulle inbjudas i detta beslut deltaga. Mot inbjud-
ning opponerade sig jemväl Hr Dalman.
Det af Regeringen begärda, men af Utskottet af-
styrkta och af de örige Riksstånden afslagne, an-
slag (85,000 Rdr) till armeens vapenöfningar bi-
fölls. Hr Dalman reserverade sig häremot, och an-
såg detta anslag af alla vara det minst behöfligs.
Sedermera bifölls utan diskussion det begärda år-
liga anslaget för exercis-kompanierne (3g,0c0 Rdr),
hvilket blifvit af de tre andra Stånden vägradt.
Hr Lefren, H. E. Grefve Brahe, Friherre Boije,
L., Grefve Löwenhjelm, G. m. fl. yrkade, att de
ofrälse stånden målle inbjudas att ånyo pröfva den-
na sak, samt öfvergå till Ridderskapet och Adelns
beslut.
På Hr Dalmans begäran lades icbjudningsfiågan
å bordet. .
Siutligen biföllos 17,000 Rdr ytterligare anslag till
exercis-sqvadroner; 30,000 Rdr för beväringsmanska-
pets vaperöfningar m. m,
Då sålunda föredragningen af denna hufvudtitel
var slutad, uppträdde H. E. Grefve Brahes med föl-
jande skriftliga anförande:
Jag har så mycket mindre velat upptaga tiden
med att under öfverläggningarne, rörande tredje
Hufvudtiteln, vid hvarje punkt åter upprepa de
skäl, som föranledt framställningen om anslag för
de uppgifne ändamål, som det, i anseerde till de
mom öfriga Stånden fattade beslut, ej kunde leda
till något fördelaktigt resultat, och jag dessutom för-
ut åtskilliga gånger under detta och föregående
riksmöte haft tillfälle att utförligt anföra den. —
Då likväl rikets sjelfständighet i hög grad är bero-
ende af det skick, hvaruti- dess krigsväsende sig he-
finner, och vinnandet af såväl större ordning. och
skicklighet inom personalen, som möjlighet. till ut-
komst för densamma, varit det: hufvudändamål,
som genom de begärda anslagen borde uppnås; be-
klagar jag högeligen att representationen visat så li-
ten beredvillighet för uppfyllandet af så vigtiga än-
damål. Som Stats-Utskottet icke, -och än mindre
Rikets Ständer, trott sig böra anslå de nödige med-
jen, utan tvertom kommer att till stor del afslå hvad
styrelsen föreslagit till erhållande af ett fullständigt
försvarsväsende, så var det anledning förmoda, att
åtminstone någon grund borde uppgifvas, som, i
stället för det föreslagna, säkert kunde leda till
ryssnämde mål. Visserligen synes det, som man
under denna riksdag såsom allmänn regel antagit,
art försvaret hufvudsakligen hvilar på bevärings-
manskapet, emedan man ofta, vid fråga om anslag,
nödvändiga för armdens tjenstbarhet, såsom skäl för
afstyrkandet anfört densamma. Men bar någon
deremot, äfven med erkännande af beväringse-syste-
mets vigt, invändt, att sådant nu är omöjligt, eme-
dan detta manskap knappt under en kort öfningstid
kan bibringas de första begreppen om deras skyl-
dighet såsom krigare, så har man icke varit sen att
framställa armeen såsom hufvudsak. Då åter har
man yttrat: Armeen skall leda och undervisa bevä-
ringen. Hvilken motsögelse ligger icke i detta hand-
lingssätt? måtte det ej bevisa hvad deltagande ar-
mescn, eller hela försvaret, i en framtid har att vän-
4sa och kan erhålla! — Ej ett ögonblick betviflar