likväl skall vara i det bristfälliga skick, att nu yt-
terligare 3 millioner erfordras till dess iståndsät-
tande? Eller är det ej sannolikare att förmoda, om
dessa 3 millioner nu gåfvos, skulle vid en kom-
mande Riksdag åter en lika om ej större summa
erfordras, utom de vanliga statsanslagen, som dess-
utom äfven alltid förhöjas? En gång borde väl
dock en gräns sättas för en dylik statsekoromi.
Der, som känner verkliga förhållandet med folkets
tillstånd i allmänhet, lärer icke förundra sig, om
folket qvider öfver hvarje pålagd ny skattebörda;
han lärer icke med förakt eller håvlöje afhöra den
billiga klagan, som öfver allt förspörjes, i afseende
å svårigheten alt utgöra de förut redan
nog hårdt tryckande utlagorne , och folkets ön-
skan och behof af någon lindring deruti; han
lärer icke benämna dem såsom folkförvillare
— afvoge — icke fosterländskt sinnade — icke
Sverste m. m., som höja sin röst för den fattiges
sak, — som öppet uttala sanningens språk utan
fruktan och utan smicker. Men den, som ej kän-
ner, eller vill känna allmänhetens belägenhet, som,
under njutningen af dagligt öfverflöd eller lyx, kan-
ske knappt värdar sig kasta en tanka till dessa si-
ne fattiga likars belägenhet — det är icke under-
ligt, om för honom några 1c0,000 Rdr synas som
ev bagatell, till hvars utgörande blott en ringa an-
de! af hans öfverflöd utgår, då deremot, måhända,
den fattige; sista skärf måste utpantas till betäc-
kande af dess andel. Men sådant anses af vissa
medborgare såsom smisaker.
Jag har alltid varit af den tanka, att af försvars-
verkets grundpelare, folkeis trefnad och välstånd i
allmänhet, samt belåtenhet med sina institutioner
och öfrige förhållanden, bör vera en af de säkraste
och förnämsta. Ty deraf uppkommer kärlek till
öfverhet och fädernesland, upplysning, frihetskäns-
la samt kraft och vilja att i behofvets stund våga
allt för frihetens och sjelfständighetens försvar. Men
om Folkets moraliska bildning hindras genom urakt-
fåtna undervisningsanstalter, och dess ekonomiska
förkofran motverkas och qväfves af näringstvång,
vacklande lagar och snccessivt ökade skattebördor
— då inträder motsatsen: missnöje, råhet, slafsinne
ech likgiltighet för hvilken herre man tjenar. I
sådant fall torde hvarken fästningar eiler samlade
stora materiella förråd vara tillräckliga att trygga
samhället mot utländskt våld. Jag tror och hop-
pas, att virt kära fädernesland icke skall komma
i er dylik belägenhet; men icke dessmindre anser
jag det vara min pligt, ait öppet och oförtäckt
uttala min mening i detta afseende, samt frimo-
digt erkänna den sanningen, att större delen af na-
tionen icke tål några förhöjda skatter, utan att i
samma mån förlora i inre ekonomisk förkofran
och framskridande.
Dessa äro mina skäl att afslå de begärda extra
anslagen, och säkert skall med mig hvarje för ord-
ning och hushållning med allmänna medel allvar-
ligt nitälskande Svensk man anse sig böra neka till
dem i deras helhet. — Ty, som jag redan sagt:
hvad förut är gifvet hade bort uträtta mera; stör-
re delen kan ännu umbäras, och det, som ound-
gäEngligen behöfves, på ett annat bättre sätt vinnas;
en mindre kostsam fredsfot bör af Regeringen först
beredas, innan Rikets Ständer anslå nya medel, hvil-
ka äfven då måhända torde bli öfverflödige; natio-
nen bör lemnas i ro, för att använda sina knappa
tillgångar till inre förkofran, hvilken bittills hin-
drats af de betydliga uppoffringar, som den måst
göra för försvaret, som upptagit mer än dess verk-
liga årliga behållninsar utgöra; inga nya anslag
böra åt närvarande administration beviljas, så län-
ge den visar sig med likgiltighet, eller måhända ett
förnämt förakt, åhöra och tillbakavisa folkets bil-
liga fordringar på nödvändiga reformer i admini-
strationen och försvarsverket, samt ett bättre an-
vändande och hushållning med statens medel —
och som, för att icke strax låta nationen känna
följderna af de stora anslagen, söker införa den o-
lyckliga statslånebana, på hvilken man, en ging in-
kommen, troligen aldrig kommer ut igen, och hvar-
på våra efterkommande skulle se sig med bundna
händer nödsakade att slafva och träla för vår tids
onödiga statslyx och slöseri.
- -. a AR - a