likväl skall vara i det bristfälliga skick, att nu ytterligare 3 millioner erfordras till dess iståndsättande? Eller är det ej sannolikare att förmoda, om dessa 3 millioner nu gåfvos, skulle vid en kommande Riksdag åter en lika om ej större summa erfordras, utom de vanliga statsanslagen, som dessutom äfven alltid förhöjas? En gång borde väl dock en gräns sättas för en dylik statsekoromi. Der, som känner verkliga förhållandet med folkets tillstånd i allmänhet, lärer icke förundra sig, om folket qvider öfver hvarje pålagd ny skattebörda; han lärer icke med förakt eller håvlöje afhöra den billiga klagan, som öfver allt förspörjes, i afseende å svårigheten alt utgöra de förut redan nog hårdt tryckande utlagorne , och folkets önskan och behof af någon lindring deruti; han lärer icke benämna dem såsom folkförvillare — afvoge — icke fosterländskt sinnade — icke Sverste m. m., som höja sin röst för den fattiges sak, — som öppet uttala sanningens språk utan fruktan och utan smicker. Men den, som ej känner, eller vill känna allmänhetens belägenhet, som, under njutningen af dagligt öfverflöd eller lyx, kanske knappt värdar sig kasta en tanka till dessa sine fattiga likars belägenhet — det är icke underligt, om för honom några 1c0,000 Rdr synas som ev bagatell, till hvars utgörande blott en ringa ande! af hans öfverflöd utgår, då deremot, måhända, den fattige; sista skärf måste utpantas till betäckande af dess andel. Men sådant anses af vissa medborgare såsom smisaker. Jag har alltid varit af den tanka, att af försvarsverkets grundpelare, folkeis trefnad och välstånd i allmänhet, samt belåtenhet med sina institutioner och öfrige förhållanden, bör vera en af de säkraste och förnämsta. Ty deraf uppkommer kärlek till öfverhet och fädernesland, upplysning, frihetskänsla samt kraft och vilja att i behofvets stund våga allt för frihetens och sjelfständighetens försvar. Men om Folkets moraliska bildning hindras genom uraktfåtna undervisningsanstalter, och dess ekonomiska förkofran motverkas och qväfves af näringstvång, vacklande lagar och snccessivt ökade skattebördor — då inträder motsatsen: missnöje, råhet, slafsinne ech likgiltighet för hvilken herre man tjenar. I sådant fall torde hvarken fästningar eiler samlade stora materiella förråd vara tillräckliga att trygga samhället mot utländskt våld. Jag tror och hoppas, att virt kära fädernesland icke skall komma i er dylik belägenhet; men icke dessmindre anser jag det vara min pligt, ait öppet och oförtäckt uttala min mening i detta afseende, samt frimodigt erkänna den sanningen, att större delen af nationen icke tål några förhöjda skatter, utan att i samma mån förlora i inre ekonomisk förkofran och framskridande. Dessa äro mina skäl att afslå de begärda extra anslagen, och säkert skall med mig hvarje för ordning och hushållning med allmänna medel allvarligt nitälskande Svensk man anse sig böra neka till dem i deras helhet. — Ty, som jag redan sagt: hvad förut är gifvet hade bort uträtta mera; större delen kan ännu umbäras, och det, som oundgäEngligen behöfves, på ett annat bättre sätt vinnas; en mindre kostsam fredsfot bör af Regeringen först beredas, innan Rikets Ständer anslå nya medel, hvilka äfven då måhända torde bli öfverflödige; nationen bör lemnas i ro, för att använda sina knappa tillgångar till inre förkofran, hvilken bittills hindrats af de betydliga uppoffringar, som den måst göra för försvaret, som upptagit mer än dess verkliga årliga behållninsar utgöra; inga nya anslag böra åt närvarande administration beviljas, så länge den visar sig med likgiltighet, eller måhända ett förnämt förakt, åhöra och tillbakavisa folkets billiga fordringar på nödvändiga reformer i administrationen och försvarsverket, samt ett bättre användande och hushållning med statens medel — och som, för att icke strax låta nationen känna följderna af de stora anslagen, söker införa den olyckliga statslånebana, på hvilken man, en ging inkommen, troligen aldrig kommer ut igen, och hvarpå våra efterkommande skulle se sig med bundna händer nödsakade att slafva och träla för vår tids onödiga statslyx och slöseri. -. a AR a