de till rörelsen bretyrlligt större än något annat
lands), men derersot. så mysket kännbarare bristen
på rörliga kredirmeriel. . .
Det är ett misstr.g att tro, det penningestockens
förökning, det må vara genom sedelemission eller
utsläppninsg af sil fvermynt, nånsin förmår afbjelpa
hvad nu kallas gemenligen penningebrist Hos.
eo reglevad affärsman kan pensningebehofvet ej vara
annat :än tillfölligt, och detta uppstår derigenom att
dess påräknvade fordringar ej ordentligt inflyta.
Om b.an kunde använda blott en ringa del af dem
i betalning, så skulle all förlägenhet upphöra.
En botkfordran är hososs ett dödt kapital, intill
dess der. är förfallen, och oftast långt derefter.
Perscner med 100.000 Rdr fordringar i sina böc-
krer kuvna ej derpå regociera en skilling, utan må-
ste underkasta sig förödmjukelsen, att, vid behof att
pdiskomtera, begära en eller tvenne vänners borgen,
för att få låna.
En sådan artighet måste reciproceras, och deraf
uppkomma ofta kännbara förluster. Kautionssyste-
mets oiyckliga inflytande inom fäderneslandet lig-
ger i öppen dag, och man hoppas att hvarje vän
af staga i penningeväseade och kredit skall söka
mwedverka till dess afskaffande.
Sverge ensamt bland civiliserade länder bibehål-
der ärenu det gamla bokskuldsystemet, och saknar
inrikes vexlar. Deras införande har under när-
waracde Riksdag blifvit projekteradt, men behand-
lingen af denna vigtiga fråga, de deremot väckte
besynverliga grundlösa farhågor och det relativt
Tinga intresse, hvarmed saken biifvit omfattad inom
det: Stård, som det egentligen tillhört genomdrifva
den, visar beklapligen att man, under jemmerrop
öfver penningeförlägenhet och penningeoreda, fort-
farande förskjuter det enda verksamma medel der-
emot, hvars natur och verkningssätt man ej en gång
vårdat sig om att studera.
Man söker motarbeta stränga exekutionslagar, för
att hjepa den lånebehöfvande. Hvilken vilifarel-
se! Just derigenom stänger man för honom atvägen
att få låna.
Man har fixerat en maximiränta. af sex procent,
och stöiopler med vanheder den, som låter betala
sig högre; allt till skydd för den stackars lånta-
garez. Erfarenheten har dock visat, att denna lag,
denna löjliga fördom, utgör en rikedomskälla för
egentliga procentare i ordets fulåste mening, och
beröfvar mången låntagare resurser.
Det gafs en tid, då vexelkursen ej tilläts gå ut-
öfver en viss point, och ännu påminner man sig,
huruledes denna förhastade mesyr verkade tvert
emot syftningen. Alla vexelslut skedde under hand,
av
och prejeriet flick då först fria tygla; ingen förlo-
rade gerpå så mycket som vexeltagarne, till hvilkas
stydd kursfixering sades vara påbjuden, liksom ränte-
bestämmelsen för låntagarne.
På de orter, der räntan r fri, t. ex. i Hamburg,
stiger den någon gång till :12.å 15 procent, men fal-
ler deremot ofta under 3 procent.
Vinst framlockar der, som vid all handel, kon-
kurenter, och täflan är säkraste medlet mot höjda
pretentioner.
För dem, som ej äga eller. veta förtjena kredit,
skall penningebrist urder alla förhållanden bli en
obotlig sjukdom; men för alla affärsmän, måne om
uppfyllandet af ingångne förbindelser, skola de strän-
gaste exsekutions-lagar vara välkomne.
Författaren till dessa reflexioner uppmanar de
Herrar, hvilka inom ett eller annat Stånd yttrat och
sökt sprida farhågor mot Lagen för inrikes vex-
lar med full vexelrätt? eller mot frigifvande )
af penningeräntan, att publikt framlägga grunderna
för deras betänkligheter, på det allmänheten måtte
få tillfälle stadga en opinion i dessa för vår han-
tdel och näringar vigtiga äninen, af hvars behandling
;