Svenska Minerza innehöll i Fredags afton den un-
derrättelsen, att Konstitutions-Utskottet i Thorsdags
genom votering med 12 röster emot 8 beslutat ett
förslag om afskaffande såväl af Hofkanslerens in-
dragningsmakt öfver periodiska skrifter, som af
Juryn i tryckfrihetsmål.
Om det förra ef dessa förslag redan ifrån Riks-
dageps början varit otåligt afvaktadt, och visserli-
gen icke behöfver någon vidlyftig motivering, efter
de enhälliga beslut, som Riksstånden vid sistlidnae
Riksmöte fattade, och de många fosterländska röster,
hvilka då höjde sig emot godtycket öfver pressen,
så skall det deremot blifva så mycket intressantare
att erfara, genom hvilka slutlednivgar Utskottet
ledt sig till det sednare förslaget. Är det väl
ledsnaden hos vissa ledamöter deröfver , att
af det högt uttalade allmänna tänkesättets makt
nödgas gå in på det ena godtyckets afskaffande,
som föranledt majoriteten, att söka få ett annat
1 stället, genom rättegångens öfverflyttande till Dom-
stolarne: nemligen det som kunde vinnas genom Do-
mareplatsernas besättande med sådane män, hvilkas
politiska tänkesätt förut äro väl bepröfvade af Sty-
relsen, eller dymedelst att desse af sina domslut kun-
de röra någon kännving i afseende på deras vidare
befordran?
Eller är det verkligen en inre öfvertygelsejderom,
att Juryerna hittils varit för mycket generösa på
frikännelser, och att den anklagade har för stort öf-
vertag i det nuvarande valsättet, nvarvid två tre-
djecelar af Jurymännens antal tillsättas af åklagare
och domaremakterne? Må man i detta sednare af-
seende å ena sidan rådfråga de fem sista årens pro-
cesser mot Dagligt Allehanda, Aftonbladet, Med-
borgaren, Nya Argus, Konversationsbladet, IV ad-
stenabladet m. fl., deri tidningsutgifvarne blifvit fäll-
da för aftryckta uppsatser, oskadliga allmänna re-
flexioner om grannen i öster, ett bevisligt gängse
ryktes upptagande med — tillkännagifvet ända-
må! att offentligen få det vederlagdt och sking-
radt m. m., och må de stränga Herrarne i Utskot-
tet å den andra uppgifva de händelser, i hvilka un-
der samma tid obehöriga frikännelser ägt rum. Det
skall då snart blifva uppenbart, huruvida den nu-
varande juryn medför vådan af någon öfverdrif-
ven efterlåtenhet, som lemnar fog till klagan öfver
dess tillvaro.
Ei!er tycka de stränga Herrarne i Utskottet kan-
hända, att sjelfva ansvarsbestämmelserna i tryckfri-
hetslagen och de ställen i vår allmänna lag, hvar-
till den hänvisar, icke äro tillräckligt broddade
mot dessa tidnings- och andra skrifvare (ty tryck-
frihetsrättegången gäller icke blott för periodiska pres-
sen, emot hvars räd en af de värde Ledamöterne nå-
gongång framställt en helsosam varning? Låtom oss
då slå upp dessa lagar, och i bredd med dem läg-
ga nästan hvilken utländsk lag som helst, sjelfva
Code Napoleon, som är så ryktbar för sina stränga
straff. Det skall då befinnas, att knappt någon enda af
dem kan jemföras med den Svenska, i hvad som angår
missbruk af tryckfriheten, då hvarje ärerörig beskyll-
ning här straffas icke blott med ärans förlust utan der-
jemte landsflykt, spö eller fängelsevid vatten och bröd
tillika med afbön; hvarje förgripligt yttrande om en
främmande makt,imed den vidsträckta omfattningen af
allt hvad som angår dess inre eller yttre förhål-
landen, med dylikt urbota ansvar; osannfärdiga
uppgifter alternativt med böter eller urbota, och
om de röra rikets säk erhet utan alternativ med det
senare; att icke tala om lasteligt skrifsätt emot
onungen, alla uppmaningar till olydnad mot öf-
verheten eler uppsåtligt gäckeri med Guds ord