des äfven så väl, att han kunde anskaffa sig 2:ne stutar och 2:ne kor, och började han redan förliden höst, till bela ortens stora förundran, med denna derstädes obekanta operation, hvilken ock lyckades öfver all förmodan bra. På sine husbönders anvisning har han detta år odlat sin jord efter cirkulationsbruk, och har lösköpt sig för dagsverksskyldigheten, som förut kostade honom 80 arbetsdagar om året. Nu har han den plan att inhägna sin jord, ett företag, som i hela hans ort icke brukas. — Ehuru han efter författningarne kuade tvinga sina grannar att deltaga i detta arbete, skulle detta dock sätta honom i ett obehagligt förhållande till dessa, hvarföre han beslutat, att på egen bekostnad utfora företagandet, om han var så lycklig, att i år finna samma välvilliga understöd af publiken som förlidet år. I detta hopp infann han sig åter denna sommar i Djurgården med sina visor, hvilkas antal han nyligen ökat meden ny, som han kallar Vationalsang om Konstitutionen i Danmark, uti hvilken, vid sidan af oskyldig barnslighet och naturlig enkelhet, uttalar sig en så riktig uppfattning af det tryckande i många bestående förhållanden, och af det lyckliga inflytande den nya institutionen kan hafva derpå, att den vunnit allmänt bifall. Såsom prof bifogas ett par verser. Efter att hafva omtalat den spira Konungen planterat, säger han: Thi bör vi den at pleie Med Ömhed og Forstand, Og nöie overveie Hvad Landet tjene kan. Saa Lenkerme maae brydes Samt alle tunge Baand, Og vi i Frihed frydes Ved kraftfuld, virksom Aand. Saa Velstand, Held og Lykke Maae fremmes i vort Land, Saa Dydens xdle Smykke Maa pryde hver en Mand, Saa Lov och Ret maae fremmes I Lidet som i Stort, Da vil det aldrig glemmes Hvad Kongen her har gjort. Om de förestående valen yttrar han följande: Det gjelder nu at velge Retskafne, brave Miend, Der cj sin ZEre sielge, Som Judas Frelseren; Og Miend der Kundskab have Om Landets sande Vel, Og gode Talegave, Samt fri og zxdel Sjel. Og Mznd, der ej forfzerdes I Modgangs haarde Stöd, Hvis Kraft og Iver herdes Som Guldet i en Glöd; Ja Mend, der Luther ligne, Der talte Sandheds Ord; O Gud! du dem velsigne, Og leed dem i hans Spor! — Ryktet om att Högsta Domstolen fastställt Svea HofRätts dom i målet mot Kapten Lindeberg, har med en ganska egen hastighet spridt sig härstädes, och utgör ett af de allmännaste samtalsämnena. ERS RI SÖDRA 0 TANNER ONE RN —— !!!! 2!X2 2 ?