des äfven så väl, att han kunde anskaffa sig 2:ne
stutar och 2:ne kor, och började han redan förli-
den höst, till bela ortens stora förundran, med den-
na derstädes obekanta operation, hvilken ock lyc-
kades öfver all förmodan bra. På sine husbönders
anvisning har han detta år odlat sin jord efter cir-
kulationsbruk, och har lösköpt sig för dagsverks-
skyldigheten, som förut kostade honom 80 arbets-
dagar om året. Nu har han den plan att inhägna
sin jord, ett företag, som i hela hans ort icke bru-
kas. — Ehuru han efter författningarne kuade tvin-
ga sina grannar att deltaga i detta arbete, skulle
detta dock sätta honom i ett obehagligt förhållan-
de till dessa, hvarföre han beslutat, att på egen be-
kostnad utfora företagandet, om han var så lycklig, att
i år finna samma välvilliga understöd af publiken som
förlidet år. I detta hopp infann han sig åter denna
sommar i Djurgården med sina visor, hvilkas antal
han nyligen ökat meden ny, som han kallar Va-
tionalsang om Konstitutionen i Danmark, uti hvil-
ken, vid sidan af oskyldig barnslighet och naturlig
enkelhet, uttalar sig en så riktig uppfattning af det
tryckande i många bestående förhållanden, och af
det lyckliga inflytande den nya institutionen kan
hafva derpå, att den vunnit allmänt bifall. Såsom
prof bifogas ett par verser. Efter att hafva omta-
lat den spira Konungen planterat, säger han:
Thi bör vi den at pleie
Med Ömhed og Forstand,
Og nöie overveie
Hvad Landet tjene kan.
Saa Lenkerme maae brydes
Samt alle tunge Baand,
Og vi i Frihed frydes
Ved kraftfuld, virksom Aand.
Saa Velstand, Held og Lykke
Maae fremmes i vort Land,
Saa Dydens xdle Smykke
Maa pryde hver en Mand,
Saa Lov och Ret maae fremmes
I Lidet som i Stort,
Da vil det aldrig glemmes
Hvad Kongen her har gjort.
Om de förestående valen yttrar han följande:
Det gjelder nu at velge
Retskafne, brave Miend,
Der cj sin ZEre sielge,
Som Judas Frelseren;
Og Miend der Kundskab have
Om Landets sande Vel,
Og gode Talegave,
Samt fri og zxdel Sjel.
Og Mznd, der ej forfzerdes
I Modgangs haarde Stöd,
Hvis Kraft og Iver herdes
Som Guldet i en Glöd;
Ja Mend, der Luther ligne,
Der talte Sandheds Ord;
O Gud! du dem velsigne,
Og leed dem i hans Spor!
— Ryktet om att Högsta Domstolen fastställt Svea
HofRätts dom i målet mot Kapten Lindeberg, har
med en ganska egen hastighet spridt sig härstädes,
och utgör ett af de allmännaste samtalsämnena.
ERS RI SÖDRA 0 TANNER ONE RN
—— !!!! 2!X2 2
?