emedan Kovungen på densamma blifvit instängd vid
Wiborg, och den slutliga räddningen derifrån ko-
ståde en betydlig del af flottan, samt 35,000 man.
Det var sedan Skärgårdsflottan, som gjorde slaget
vid Svensksund, och eröfrade freden. Är 1808 gjor-
de linieflottan intet mer än äntringen af Styrbjörn,
som togs, men måste öfvergifvas, hvilken bragd
vida säkrare och med större fördel kunnat utföras
af skärgårdsfartyg, samt den Ryska flottans instäng-
ning vid Rogersvik, under det Ryska armdeen intog
Finland. År 1809 åtföljde ett par linieskepp den
bekanta expeditionen tilll Ratan, hvilken varit all-
rvalyckligast, ifall den aldrig ägt rum. Är 1814 be-
gagnades, som vi nyss sagt, några sådana att trans-
portera Svenska trupper, då nemligen intet enda
fiendtligt fartyg fanns i sjön, och skjöto sedan,
som jag tror, några skott på Fredriksstad. Detta
är hvad hon på 115 år uträttat. Will man påstå,
att hon dermed gjort skäl för hvad hon kostat,
och upprätthållit landets sjelfständighet?
Men denna sjelfständighet, om hon i allra ringa-
ste mån berodde af en linieflotta, huru stod det
då till med de flesta af verldens stater. De som
äga linieskepp äro England, Frankrike, Holland,
Ryssland, Turkiet och Sverge samt Danmark och
Portugal, som lära hafva ett par hvardera. Dessa
stater skulle således kunna eröfra verlden, när sjelf-
va Preussen och Österrike icke äga ett enda linie-
skepp. Och likväl herga de sig temmeligen. Miss-
taga vi oss icke alltför mycket, så skola 50 år här-
efter äfven de förstnände länderna icke ha särdeles
många linieskepp, och de skattdragande skola ej
befinna sig sämre deraf. Det ges ett ofelbart me-
del, att slå alla verldens linieflottor, det nemligen,
alt ej sälta någon sådan emot dem. Den som för-
söker detta medel, skall förundra sig öfver dess en-
kelhet och ringa kostnad.
Författaren gör sluteligen en kalkyl öfver det antal
befäl, som skulle erfordras för vår flotta, får ihop
200 officerare och underofiicerare för blotta trans-
portfartygen, och hopsummerar slutligen hela anta-
let till 1,100. Det förundrar oss, att han ej fun-
nit för godt att tiodubbla det, då han fått det li-
ka stort med de 11,000 jungfrurnas, och derigenom
haft för sig en biblisk auktoritet. Jag vill icke in-
gå i någon pröfning deraf. Jag tar mig endast fri-
heten, att till en början stryka ut det 200 man
starka befalet på transportfartygen, hvilka i vårt
land kunna vara roddbåtar utan något befäl, och
anmärker vidare, att en kanonjolle visserligen kan,
om man så behagar, fyllas med en besättning af
bara officerare eller underofficerare, men att en så-
dan icke nödvändigt behöfver en befälhafvare af
dylik rang, emedan konsten att föra den icke är
större, än att dels en skicklig kanonier, dels en
officer eller underofficer af den landttrupp, som i
alla fall måste användas till besättning derpå, gan-
ska snart kan bibringas den dertill behöfliga kun-
skap.
Om för öfrigt den ofvannämda artikeln i Af-
tonbladet skule anses behofva någon ytterligare ve-
derläggning, önskar jag att någon man af yrket
måtte företaga den. Jag har här sagt hvad jag
trott mig behöfva, till försvarande af min, som för-
fattaren behagar kalla det, ?umogna artikel. Om
han deremot verkligen hunnit till mognad, lyck-
önskar jag den, som nödgas smaka på frukten.
Författaren — till skriften:
Om Statsverkets behof.