emedan Kovungen på densamma blifvit instängd vid Wiborg, och den slutliga räddningen derifrån koståde en betydlig del af flottan, samt 35,000 man. Det var sedan Skärgårdsflottan, som gjorde slaget vid Svensksund, och eröfrade freden. Är 1808 gjorde linieflottan intet mer än äntringen af Styrbjörn, som togs, men måste öfvergifvas, hvilken bragd vida säkrare och med större fördel kunnat utföras af skärgårdsfartyg, samt den Ryska flottans instängning vid Rogersvik, under det Ryska armdeen intog Finland. År 1809 åtföljde ett par linieskepp den bekanta expeditionen tilll Ratan, hvilken varit allrvalyckligast, ifall den aldrig ägt rum. Är 1814 begagnades, som vi nyss sagt, några sådana att transportera Svenska trupper, då nemligen intet enda fiendtligt fartyg fanns i sjön, och skjöto sedan, som jag tror, några skott på Fredriksstad. Detta är hvad hon på 115 år uträttat. Will man påstå, att hon dermed gjort skäl för hvad hon kostat, och upprätthållit landets sjelfständighet? Men denna sjelfständighet, om hon i allra ringaste mån berodde af en linieflotta, huru stod det då till med de flesta af verldens stater. De som äga linieskepp äro England, Frankrike, Holland, Ryssland, Turkiet och Sverge samt Danmark och Portugal, som lära hafva ett par hvardera. Dessa stater skulle således kunna eröfra verlden, när sjelfva Preussen och Österrike icke äga ett enda linieskepp. Och likväl herga de sig temmeligen. Misstaga vi oss icke alltför mycket, så skola 50 år härefter äfven de förstnände länderna icke ha särdeles många linieskepp, och de skattdragande skola ej befinna sig sämre deraf. Det ges ett ofelbart medel, att slå alla verldens linieflottor, det nemligen, alt ej sälta någon sådan emot dem. Den som försöker detta medel, skall förundra sig öfver dess enkelhet och ringa kostnad. Författaren gör sluteligen en kalkyl öfver det antal befäl, som skulle erfordras för vår flotta, får ihop 200 officerare och underofiicerare för blotta transportfartygen, och hopsummerar slutligen hela antalet till 1,100. Det förundrar oss, att han ej funnit för godt att tiodubbla det, då han fått det lika stort med de 11,000 jungfrurnas, och derigenom haft för sig en biblisk auktoritet. Jag vill icke ingå i någon pröfning deraf. Jag tar mig endast friheten, att till en början stryka ut det 200 man starka befalet på transportfartygen, hvilka i vårt land kunna vara roddbåtar utan något befäl, och anmärker vidare, att en kanonjolle visserligen kan, om man så behagar, fyllas med en besättning af bara officerare eller underofficerare, men att en sådan icke nödvändigt behöfver en befälhafvare af dylik rang, emedan konsten att föra den icke är större, än att dels en skicklig kanonier, dels en officer eller underofficer af den landttrupp, som i alla fall måste användas till besättning derpå, ganska snart kan bibringas den dertill behöfliga kunskap. Om för öfrigt den ofvannämda artikeln i Aftonbladet skule anses behofva någon ytterligare vederläggning, önskar jag att någon man af yrket måtte företaga den. Jag har här sagt hvad jag trott mig behöfva, till försvarande af min, som författaren behagar kalla det, ?umogna artikel. Om han deremot verkligen hunnit till mognad, lyckönskar jag den, som nödgas smaka på frukten. Författaren — till skriften: Om Statsverkets behof.