gel, och aflagsnade sig, hvarvid det hkväl 1 iorbi-
gående lossade några lag, som nedslogo fyrdubbla
antalet Danskar, eller 200. Om vi nu antaga, att
dessa några lag voro till och med sju, således på
halfva antalet af skeppets kanoner 200 skott, så
träffade följaktligen hvart enda af dessa skott, me-
dan detta var fallet med icke mer, än hvarje 180:de
af de Danska. Nu är likväl, som vi förut sagt, pro-
babiliteten att träffa, emellan linie-skeppet och ka-
monslupen 50 gångor större för den sednare, än för
det förra. Vi vilja förminska den ända ned till 10
gånger. I alla fall skjöto således Danskarne allra
minst aderton kundra gångor sämre än Engelsmän-
nen. Och likväl försäkrar författaren att kanona-
den gör dem heder!? Vi vilja icke afgöra . huru
belåtna våra grannar finna sig med denna kompli-
ment. Säkert är emellertid, att om de 30 kanon-
sluparna varit Svenska, skulle det Engelska linie-
skeppet aldrig mer lossat ett skott emot oss. För
lika säkert torde det kunna antagas, att hela berät-
telsen, åtminstone i sin nuvarande form, får hänfö-
ras till sagans område.
Hvad författaren säger om lättheten för ett linie-
skepp, att öfversegla ett ångfartyg, är ett foster af
en lika briljant imagination. I händelse ett ång-
fartyg, som sjelft kan bestämma sina rörelser, hade
en nog vanvettig befälhafvare, att han lade sig
framför limeskeppet, och blottställde sig för dess
påstötning, så är det väl troligt, att han deraf
led betydlig skada, ehuru linieskeppet icke heller
blefve utan en sådan. Men om ångfartyget hade en
befälhafvare med endast vanlig skicklighet, så se
här hvad som troligen hände, i fall en dylik manö-
ver försöktes. Ångfartyget låge då stilla med sin
bredsida vänd emot linieskeppets bog, och afbidade
dess ankomst. När det hunnit på ungefär 100 al-
nars afstånd, lossade det sitt lag af 10 eller 12 ka-
noner, hvardera försedd med half laddning, men 2
elier 3 kulor, emot skeppet, satte derefter sitt ma-
schineri 1 rörelse, och vore i ett ögonblick undan
den annalkande fiendens segellinie. Det blefve då
icke ångfartyget, som led mest på det tillämnade
företaget, hvilket likväl hörer till den arten, som
troligen aldrig vågas.
Artikeln innehåller för öfrigt så många parado-
xer, så många oriktigheter eller halfva sanningar,
att en liten bk fordrades, för att upptaga och ve-
derlägga dem, och, för att göra det med framgång,
fordrades i synnerhet, att vara en man af yrket,
och att hafva tillgång till nödiga materialier, hvil-
ka jag för närvarande saknar. Blott ett par deraf
torde ej böra förbigås.
Af sådan art är uppgiften, att Danmark ansträn-
ger alla sina krafter, för att få linieskepp. Dessa
krafter måste då i sanning icke vara stora, enär
Danmark icke på 27 år ännu hunnit få mer, än 2
eller 3, som det för närvarande äger.
Allt hvad författaren talar om det linieskeppen
uträttat, och om den spik, som deras försäljning
skulle inslå i Svenska sjelfständighetens likkista, är
rent af taladt i vädret. De bevis på deras nytta
han anfört derigenom, att de tjenstgjort som trans-
portfartyg, tala värst emot dem. När ett linieskepp
härtill skall begagnas måste det antingen borttaga
ena lagets kanoner, eller hala in begge lagens, och
ställa dem långskepps, samt förlorar följaktligen sin
egenskap af linieskepp. Det kostar likväl, nyttjadt
som transportfartyg, ojemförligt mer, än ett annat
sådant, hvilket kan slutas deraf, att då t. ex. nå-
gra af våra linieskepp år 1814 begagnades, för att
återföra våra trupper från Tyskland till Sverge,
och ett sådant kunde emottaga 11 ä 1200 man, ut-
gjorde dess besättning 400. För huru mycket lindri-
gare pris hade man ej kunnat, hyra köpmansfar-
tyg!
Yt vad Linieskeppen uträttat till betryggande af vår
sjelfständighet, torde kunna inhämtas genom följan-
de öfversigt af Svenska sjökrigens historia sedan
Carl XII:s död.
År 1719 var det Ryska skärgårdsfartyg, som härja-
de och brände Svenska kusterna, samt deribland äfven
uppbrände Norrköping. De Svenska fartygen kunde ej
hindra det, och sjelfva den Engelska linieflottan, som
låg i Östersjön, förblef dervid en overksam åskådare.
Under 1741 års krig uträttade denna flotta intet, mer
än att några hundrade man af dess besättning på den-
samma omkommo af sjukdomar, och Ryssarne in-
togo Finland. År 1788 stod slaget vid Hogland d.
17 Juli. Båda flottorna tillskrefvo sig segern, båda
återvände för att reparera, och ingendera hade nå-
got inflytande på krigshändelserna under årets fält-
1åg. Ar 1789 träffades båda flottorna vid Öland,
