besparingarna icke vidare användas till stående lö-
ner; men gillade icke att detta accentueras så hårdt,
eller ställes i form af ett Riksens Ständers beslut.
Prosten Åstrand ansåg saken vara ganska vigtig.
Statsregleringen är ej något önskningsmål, utan
ett beslutande mål. Riksens Ständer böra derföre
så förfara, att Folket ser, det de besluta något, ej
blott önska. Emellertid ansåg Talaren, attsaken,
som stött Hrr Biskopar, vore hjelpt, om man antog
följande redaktionsförslag: Riksens Ständer öfverlem-
na till Kongl. Maj:ts fria disposition, nu som tull-
förene m. m., men med det förbehåll, att bespa-
ringarna ej må anvisas till ständiga löner.? Häri
hördes flere instämma. Prosten Hailström: Jag
tror att Riks, St., såsom utgörande en statsmakt,
också böra söka bibehålla sin värdighet. Riks. St.
kunna icke tillbörligt framlägga detta såsom en blott
önskan; mer kategoriskt bör det uttryckas; detta
står ock i öfverensstämmelse med 62 och 64 44 R.-
Form. Prosten Östberg kunde icke finna något stö-
tande i ordet besluta, ett uttryck som Ständerna
hafva rätt att ryttja. Vid många tillfällen bade detta
användande af besparingarne gifvit anledning till tvi-
ster. Ordföranden i 1820 och 1825 årens stats-
revisioner hade försäkrat, att meningen med 1810
års -ständers uttryck var just densamma, som Stats-
Utskottet nu uttryckt. Telaren ansåg Utskottet
hafva gjort väl, då det sökt förekomma ett ämne
till-stridigheter. Presidenten Poppius var till en
del förekommen af Prosten Ästrand. Att frågan
icke kan hänföras till blott önskningsmål ansåg ta-
laren gifvet, emedan folket äger rätt att beskatta
sig sjelf, och således bestämma utgifterna; men be-
sparingarna må kunna användas till tillfälliga behof.
Så fattade talaren grundlagens anda, och så trodde
han att den borde förstås; men genom uttrycket
besluta tillkännagifves något misstroende: något så-
dant önskade talaren ej måtte behöfvas. Dompro-
sten Lidman ansåg all sådan inskiänkning, som den
föreslagna, betaga Regeringen möjligheten att reor-
ganisera mellan Riksdagarne. Talaren instämde i
Biskop Thyselii reservation; men vore ock villig att
antaga den af Prosten Åstrand föreslagna modifika-
tion. Doktor Björkman föreslog att utbyta ordet
besluta emot förklara, och Doktor WVibelius orden
bestämda löner mot löneanslag på. stat. Härefter
stannade ståndet enhälligt i följande beslut: Rik-
sens Ständer förklara, att de under Riksstatens huf-
vudtitlar uppkommande besparingar ej må anvisas
till några löneanslag på stat.
Betänkandet N:o 80, angående regleringen af ut-
gifterna: under andra hufvudtiteln, hade också för-
anledt ett nytt utlåtande under, 214. Utskottets
förslag: 1:0 innehållande förslag till. aflöningsstat
för Kongl. Maj:ts kanslisz 2:0 afstyrkande af löne-
förhöjning för Kongl. Hof-Rätterne, biföllos, äfvenså
3:dje- och: 4:de punkterna. Vid Ste punkten an-
märkte. Prosten Ahlqvist, att Utskottet bort tillse,
att de lägre tjenstemännen i Kongl. Kammar-kolle-
gium blifvit så lönte, att de; icke . alltför mycket
behöft söka sig om, äfven i andra. verk, hvarigenom
ärenderna alltid skola uppehållas, Utskottets för-
slag bifölls. Emot beslutet reserverade sig Prosten
Ahlqvist. Uti 6:te punkten hade, Utskottet från-
trädt sitt förra afstyrkande af 5,200 Rdr för Kongl.
Statskontoret. — Biskop Thyselius åberopade, sin
betänkandet åtföljande reservation. I densamma
instämde Doktor Grevillius, som ansåg Utskottets
skäl i det senare betänkandet mycket vacklande.
Med Biskop Thyselius förenade sig ock Domprosten
Heurlin, som erinrade att Statskontorets göromål
blifvit ganska mycket förökades- Prosten Stenham-
mar; som föreslog att det begärda anslaget måtte
utgöras provisionelt till nästa Riksdag, likaså Dr
Elfström, Presid. Poppius och Kommimnister Dahl-
ren. Genom votering blef med 34 röster emot
12 afgjordt; att anslaget skall utgöras, men med det
tillägg, att de nya tjenstemännen antagas på kon-
stitutorial. Vid: sjunde punkten ansåg Doktor
Lindahl Utskottet icke billigt hafva tillstyrkt
löneförhöjning åt Bergskollegium, då det afstyrkt
sådant för Kammarkollegium occh Statskon-
toret, helst detta Kollegii göromål blifvit betydligt
förminskade och dess nödvändighet är proble-
matisk.
Prosten Hallström delade samma åsigt och för-
enade sig derjemte med reservanterne deri, att Stän-
derne skulle i underdånighet anhålla, det K. M.,
vid härefter i BergsKollegium inträffande ledighe-
ter, täcktes endast, medelst konstitutorial, tillsätta
de embeten och tjenster, hvilka icke genast kunna
fMolasceRn aAknVv2. lätta KöÖlleoinm e1 hafuna
