sjukdomens upkomst på stället förtjerar lika liten tro-
värdighet, som deras samtidigt dermed gjorda, af en
bedröflig erfärenhet vederlagda uppgift, att sjukdomen
ej vore smittsam. Om således koleran blifvit Sver-
ge åbragt genom bristande eftersyn, har detta skett
antingen genom underlåten befallning från Regerin-
gen att fortfara med de försigtighetsmått, dittills
varit föreskrifna, efter epoken af Te Deum och Tack-
sägelseadressen, eller genom ett uppenbart åsidosät-
tande af Regeringens bud och befallningar. I se-
nare fallet vore de: endast en lika sträng undersökning:
sem allvarlig nåpst, hvilka kunde vältra skulden
från Konungers rådeifvare personligen. Men föru!-
sat? att detta inträffade, vore det icke destomindre
endast varan att anse Reg. bekymmerslös om sina
föreskrifters hörsammande, som kunde förklara de-
ras trotsande i en omstärdighet af så väsendtlig vigt,
af ett så för gt inflytande. Och det måste räk-
nas Konungens rädgifvare till last, om iydnadens
bard blifvit så lossade, att samhället ej mera äger
näsot värn 1 sip regerings bästa föresatser. Ko-
nurgenrs rådgivare måste äga kraften att hålla re-
geringstyslarne, el!ev resignationen att afstå dem ät
starkare härder. När begge saknas, vidiaga natio-
ners rittighei och dess representanters skvidighet,
att evipra Koonngens rådgifrare om det s-nare al-
ternativet, I kraft af 107 5. Regerincs- formen, hvars
tilläcspning 1 förevarande fall jag hemställer och
yrkar att Konstitutions-Utskottet ville hos Riksens
Stander föresli. Den omtrent halfva million Riks-
daler, som blifvit ändamålslöst förspild, i samma
ögerblick systeraet upphörde aä!t konseqvent tilläm-
pas. kräfver detta alivar, och den halfva million
menviskolif, som kunna blifva inkonseqvensens offer,
minskar icke giltigheten af detta kraf. Det smär-
tar mig att vara dess tolk i afseende på personer,
bland hvilka de fleste, ur erskilt synpunkt, förtje-
na aktning. Men jag är lika öfvertvgad att vid
detta tillfälle uttrycka Svenska fo et
c
olkets tanka, som
derom, att denne skulle finna utvägar att oförtyd-
ligen gifva sig tillkänna i det otroliga fall, att
Konostit.- Utsiottet i svaret på denna anmärknings-
anledning visade ett ljumt intresse (iklädt hvilken
prunkande oratorisk skrud som belst) för Nationens,
som dock i vigtskålen torde väga något mer, än
he:a antalet af Konungens nu anklagade Rådgifva-
re sammanräknadt. Om en bestämd splittring i det-
ta ais eende visade sig mellan någon fördelning af
Svenska Folkets representanter och dessas prinei-
paler, skuils Hans Maj:t Konungens landsfaderliga
oro Skas. Det var icke förgäfves, som Högstden-
samme i silt Nådiga svar på tacksägelseadressen, an-
ropade Försynen, att hon måtte ailt framgent be-
vara os: från en ämnu större och mera tryckande
olycka (än Koleran), den af bristande endrägt i tån-
kesätt och vilja i frågor om åtgärder till bibehål-
lande af Rikets inre välstånd ech vårt yttre obero-
erde. Ty ofelbart skulle Riksens Ständer ej dri-
sta, för hvilket uppgifvet ändamål som helst, bevil-
ja ytterligare statsbidrag, om räfsten blefve ofull-
standig rörande dem, hvilka brustit i tillsynen öfver
användandet af föregående anslag och kreditifver.
Stockholm den 8 Aug. 1834
M. J. Crusenstolpe.
