nen, yttrade han, att man, då en Hof Rätt skapades för Friherre Ehrenborgs räkning, sade, att detta skett af favör. Hela Skånska Hof-Rätten borde väl ej duka under derföre, att en ung man der blef president. Grefve Frölich trodde sig, såsom i yngre åren varande tillförordnad Lagman, kunna lemna några upplysningar i ämnet. Han ansåg bästa sättet att utrota rättegångar vara, att låta parterne få snart rätt. Man vädjar nu till Lagmäansrälterne, ty man föraktar adertonskillingen och vill låta vederparten vänta. Han önskade, att detta första steg af det liberala partiet ej måtte bli det sista försöket att få en ny förbättrad lag. Friherre Raab upplyste Hr Tham, att förslaget till ny syn finnes upptaget på pag. 22 af betänkandet. Hr Strussenfelt fann nödigt upplysa, att han ej varit med, då denna fråga förevar i Utskottet. Han önskade, att denna refersa måtte uppskjutas, för att stå tillsammans med en allmän. Äro instanserne få, så cå ärenderre väl fortare i de lägre, men desto långsammare i de högre, och ingenting vore vunnet i afseende på tiden. Vittnen skulle hädavefter svårligen kunna höras vid andra instansen. Han instämde med dem som yrkat iterremiss. Grefve Mörner, C. G. emnrade att domstolsrre böra vara inrättade dill de rättsökandes förmån. Vid: Lagmansrätterna kan allmogen sjelf infinna sig, nu måste genom svårigheten att infinna sig eller hålla ombud vid hofrätterne den fattige ofta afstå från den rättvisaste sak. Ean ville att Lagmansrätterne skulle bibehållas och hållas flere gånger om året. Frih. Boije Z. uibröt ånyna emot det sig så kallande liberala partiet. Till liberalism hörer tolerans; men detta veta våra liberala ej af. Man börjar nu med att afskaffa Lzgmansrätterne, sedan införer man permarenta Häradsrätter, och då först kommer trätlystnaden i sitt högsta flor. Han ville att Högsta Pomstolen borde vara en kassationsdomstol, ej en instans. Hr v. Hartmansdorff ansåg 3 instanser i civila mål vara nog, likasom i broitmål. Han trodde det vaya ett misstag, då Konungens Högsta Domstol blef en instans. Provinserne komma att lida genom Lagmansrätternes borttagarde. Det vore nödigt att i hvarje ort fiones en öfverrätt. Han yrkade afslag eller återremiss af betänkandet. Grefve Cronhjelm erkände, att han tillhörde ett parti, det nemligen, som hade förkärlek för den gamla lagen och just derföre yrkade han 3 instanser, hvilken privcip uttalat sig i 1734 års lag. Han såg ej någon obeqvämlighet uppstå för allmogen genom lagmansrätternes upphörande. Vid dessa föres rättegången skriftligen; allmozens förmån, att der utföra sin talan är således blott en chimöre. Han anmärkte, att vittnen ej afhöras vid Hof-Rätt. Hvad Frih. Boije anfört om passionernas lugnande trodde han ej på. Vi hafva exempel att de ej lugnas hvarken af tidsutdrägt eller ålder. Hr v. Riben upplyste, alt allmogen från hans ort anbefallt sin Riksdagsman, att söka utverka lagmans-rätternes afskaffande. Hr Dalman erinrade om Friherre Boijes intolerans för alla de satser, som ej äro Hr Friherrens, så länge de ej äro det: Friherre Boije IL. hänvisade dem, som anfört Bondeståndets och Allmogens enhälliga opinion, På Bonden Lars Hanssons reservation inom Utskottet. Denna bonde, yttrade Frih., är så upplyst, att han känner skilnaden emellan hvad man har försökt och hvad man ej: försökt. I sin reservation säger han: Jag kan ej finva orsaken till den föreslagna förändringen i andra skäl, än blott ett trånande efter något nytt. Friherre Ehrenborg anförde ytterligare sina grunder för Lagmansrätternas borttagande. Det är ej rättsenligt, att en person skall döma öfver hvad en annan dömt; det är ej rätt att hafva 4 instanser i stället för 3, och af dessa 4 bör den borttagas, som är irrationelt organiserad. Att allmogen sjelf vid Lagmansrätterne utförer sin talan, hörer till undantagen. Redan vid 1800 års riksdag väcktes motion om Lagmansrätternes borttagande. Då var ej ännu någon ny lag påtänkt, cch dertill kunde således ej nuvarande partisinne Vara skuld. Hr Dalman anmärkte, att Bonden Hans Hanssons reservation föga bevisade t åndets opinion, och hemställde hvad vigt man kurde fästa vid denna opinionsyttring, då samme Bonde ibland andra skäl för Lagmansrätternes bibehållande anför följande: att ordinarie Lagmannen i Bohus lärs och Vikarnes Lagsaga är, enligt Hvitfeldska donationen, Jemte Länets höfding och Biskop, kurator öfver Kongl. och Hvitfeldska stipendii-inrättningen i Göteborg och Bohus emot . Bondest