Cronbjelms jemförelse emellan staten och den en-
skilte. Ingenting irrigare än denna jemförelse, på-
stod han, kan gifvas, Staten är ej underka-
stad passioner, staten är e2lltid vederhäftig. Sta-
ter veta ej af ett för den enskilte fult
ord: uppsägning. Irvgenting är obehagligare för sta-
tens kreditorer, än om kapitalet betalas. Jemförel-
sen är således olämplig, och deruti instämma alla
financiella autoriteter. Ytterligare påstod talaren,
att en stat, som redan är inne på statsskuldsbanan,
har ostridigt större kredit, än en stat; som derpå
ej inträdt. Denna sanning erkännes i Amsterdam,
London, Newyork hka väl som att 2 gånger 2 är
4; här deremot antages motsatsen som ett axiom.
Man har talat om medlens användande. Detta be-
stämmes i konstitutionella stater af ständerna; hvil-
ka hafva samma garantier för rätta användandet
af de pengar som lånas, som för användandet af
dem hvilka irgå genom skatterna. Det är pengar
som pengar. Talaren ogillade deras tanka, som
ville, att man skulle dröja med lånets upptagande
till behofvets stund. Antingen borde man såsom
princip stadga: intet lån, — eller ock upptaga det,
då det lätt kan erhållas. — Frih. Boije L., fortfor
att orda för statsskuldssystemet, samt påstod ibland
annat, att vi genom en statsskuld hade kunnat bi-
behålla Finland. — Grefve Gyldenstolpe yrkade bi-
fall till betänkandet, och trodde, att statsskuldssy-
stemet då först borde användas, när det blifver o-
möjligt för den närvarande generationen att draga
statens bördor. Riksgälds - kontorets ifrågavarande
skuld hade uppkommit derigenom, att R. Ständer
utan någon fond anvisat utgifter. — Hr Lefren
ville hellre räknas bland deras antal, som vilja att
statens finanser regleras efter ett ordentligt sy-
stem, än bland deras, som vilja fortfara med Rac-
kel-Systemet. Det är nödigt, att man äger en in-
skränkt statsskuld, för att visa den typ, efter hvil-
ken man förstår att styra statens finanser, Rätta
tiden är inne att anlita krediten, då man genom ett
rackel-system åsamkat sig en skuld som besvärar.
Man hushållar och gnider, och: kommer aldrig till
något dugligt resultat. Det är bättre att sköta si-
na affärer som en klok och förståndig man, än som en
racklare, hvilken utgifver små summor här och
små summor der, och aldrig kommer till stånd.
Hr Tham Z7. instämde med Hr Lefren, och trod-
de ej, att Svenska folket tålde någon ökad bevill-
ning. — Friherre Silfverschjöld taladeäfven för stats-
skuldssystemet, samt ansåg ej obilligt att något af
bördan lades på kommande generation, alldenstund
en stor del af skulden blifvit åsamkad genom span-
målskreditivet, hvarigenom folket undgått att för-
gås. — Friherre Palmstjerna anställde jemförelse e-
mellan det nu föreslagna system och förra tiders,
då man för statsskuld pantsatte statens tillhörighe-
ter, utgaf mynttecken, Riksgäldssedlar, Bankosedlar
m. m. Han fann besynnerligt, att man vill före-
draga detta, med rätta kallade, Rackel-System
framför ett ordentligt skuldsystem, hvarigenom
förluster, som af fordna operationer blifvit en
följd, kunna undvikas. Han frågade, huru sto-
ra kreditivet skulle kunna upptagas, om ej
ett system ordnas för Riksgäldskontoret, att det kan
upptaga lån. Han ansåg statsskulds-systemet nöd-
vändigt att införa, och yrkade återremiss af be-
tänkandet. — Hr Cederschjöld hade föreslagit ökad
bevillning, emedan man då vid frågan om ökade
anslag måtte ihågkomma allmänhetens känslor och
förmåga. Hvad Finlands räddning genom ett stats-
lån beträffar, så trodde han, att detta land ej kun-
nat räddas under en sådan styrelse, med huru stort
statslån som helst. — Grefve Cronhjelm kunde ej af-
stå ifrån sin Jemförelse emellan staten och den en-
skilte, samt trodde, att det vore bättre att hafva
uppsägbara papper, än sådana som ej vore det. Det
är just dessa extra anslag, fortfor talaren, inflytan-
de i stora summor, som lemna styrelsen tiilfälle
att misshushålla. Han ansåg Riksgäldskontorets kre-
dit kunna ordnas till nästa Riksdag genom för hän-
der varande medel. Angående Friherre Silfver-
schjölds erinran om spanmålskreditivet, hvilket af
efterkommande generation bör återbetalas, påstod
han, att det tillbörer samtiden att föda si-
va brödlöse. — Grefve Löwenhjelm åberopa-
de andra länders erfarenhet till stöd för sin,
angående uppsägning, vttrade sats. I Norge
finnas 2:me siatslång lånet till 6 pet, som hade 2:ne
utlottningar om året, sted alltid lägre än lånet å 5
ct, som ej. hade några. Han ville ej påstå, att
statsskuld är statsrikedom, men att den är medel
et ih adAnam oTaulban Am fandevcetamuna - oo vv 0