Uti afgifvet betänkande, N:o 193, hade: Stats-Utskottet
föreslagit en årlig afbetalning af 200,000 Rdr å denna skuld,
och skulle den dermed, på 15 år, blifva liqviderad. — Hr
Wesern anförde, att Riksgäldskontorets ifrågavarande skuld-
sättning tillkommit i och för de åtgärder, som vidtagits
för koleran, samt vidare genom missväxterra i norra länen
och iråkad statsbrist. Vid ett sådant förhållande och då
åen närvarande generationen dragit fördelen af de använde
r.edlen, ansåg talaren dem böra återgäldas inom 5 år, som
är den vanliga cykeln, och ej inom 15 år som Utskot-
tet föreslagit, på det manej genom tidsnutdrägt måt-
te inledas i ökad skuldsättning, och vidare på en ba-
ra, som talaren ej ville beträda. Talaren hade derföre ön-
skat, att man, 1 stället för 200,005 Rdr, anslagit 400,090
Rer till denra skulds betalande. Hr Petrå biträdde Hr
Wern. Såsom ctt ytterligare skäl för denna mening, ville
talaren tillägga, att Riksgäldskontore!s sjunkna kredit för
silt. retablissement fordrade en hastigare liqvid af kontorets
skalder, än Utskottet til.styrkt; jemväl ville talaren hämta
stäl deraf att de, som voro af annan mening, voro just de,
bvilka söka att få vända alla möjliga tillgångar, som
möjligen kunna utfiunas, till bestridaade af förmenta nya
behof, särdeles i miitäriskt hänseende.s— Hr Langen-
I-erg gillade Utskottets förslag, hvi et han ansåg gagna
staten bäst: nationen skulle eljest blifva alltför mycket be-
tungad. — Hrr Sahlin och Rydin imstämde deremot med
AHrr Wern och Petre; den sednare ansåg det af Utskottet
uppgifna betalningssätt och den långa tidsutdrägten medfö-
ra högst skadlig inverkan på Riksgäldskontorcts kredit. —
Hr Leffler med Hr Langenberg; folket kunde cj bära hög-
re bevillning. — Hi Helsingius var af samma mening
som Hrr Wern och Petre; talaren ville till de af dem an-
forde skäl tillägga, att Riksgäldskontorets ifrågavarande
skuld ej vore ouppsägbar och ovilkorligen måste inbetalas
på vissa tider Ständerna måste derföre besluta att för be-
tafande deråf upptaga nya lån. I fall sådant underlätes,
skulle Riksgäldskontorets obligationer falla i nominalvärde,
tiil största men för kontorets kredit. Detta hade redan
börjat ske, och på Ständernes beslut berodde det, huruvida
åe cj efter Riksdagen skulle sjunka än vidare. Om dere-
tot en större amortissementsfond kom att anslås, skulle
kontoret med mera lärthet kunna låna upp penningar, vid
taltfälle af behof. Yrkade återremiss. — Hr Wern in-
stämde med Hr Helsingius om Riksgäldskontorets kredit; så
fr2mt kontorets kredit skulle kunna retableras, måste en
Silräcklig afbetalningssumma afsättas; talaren hade med flit
betsagnat ordet retableras, emedan det ej kunde nekas,
2tt kontorets kredit nn mera ej vore så god, som den varit.
Vidtages deremot ej någon åtgärd i delta afseende, måste
talaren ansc sådaut som ett steg framåt 1ill ctt af den an-
dra statsmakten länge åsyftadt mål. — Man ser att be-
svarade medel användas till inproduktiva föremål, sär-
gejcs till försvarsverket, som slukar allt. : Mean det
man betalt på: sin skuld, är betalt, och derigenom räd-
åadt ur den allmänna, allt uppslakande hvirfveln. Af Frih,
Palmstjernas mot detta betänkande afgifne reservation kun-
är inhämtas. att man vill statsskuld som ett ändamål, u-
fan det vanliga motiyet, att derpå förtjena något. FTalaren
vidhöll sitt förra yrkande, att 400,000 Rdr måttc anslås.
Det, vore betänkligt att återremittera Betänkandet, emedan,
i sådant fall, det likaväl kunde hända, att Friherre Palm-
sijernas reservation återkom som betänkande. Af sådan or-
stå, och ned kännedom om den reorganisation som Stats-
Utskottet i senare tiden undergått, önskade talaren defini-
trt afgörande. — Hr Wedberg ville helst, att skulden
siclle kumna betalas på 4 år. Hr Halling fann det sätt
fiv skuldens amörterande, som Utskottet uppgifvit, vara det
eva möjligay det: medel Hrr Wern och Petre föreslagit
jo lidoej still äffdamålet. Riksgätds-Kohtorets kredit måste
tån vall spela ven. hufvudroll uticdenna: finan.pjes. — :
saxen ville, äfven tro, att kontoret, efter Realisatron, med
nova lätthet skulle kunna upplåna penningar. Man. hade
Nä
; vattren Krisis nu förestod, som menligt skölle inverka
obhontörets? operationer; men talaren var öfvertygad, att
1 uingd pendingar nu voro skrinlagåe, hvilka efter Reali-
sionen skulle komma i omlopp. Talaren tillstyrkte tör-
sccts antagande rätven derföre, att han lika med Hr Wern
så tade, att, i RK
; trå skulle? återkomma som betänkande. Hågen för ut-
tososkoskuldsättningshade ej ännu mognat inom Borgare-
Stivdet — det, Stånd, som hade industvien till föremål; och
taiaren önskade att industrien måtte tillåtas få gå sin egen
vig, och att den aldrig måtte blifva föremål för statsskuld. —
ändelse af återremiss, någon af reservatio-
Hi Petrö: iom Ständet hade blifvit omförmäldt, hurule-
åes NM reotganisation iaf StatsUtskottet föranledt helt andia
beslut, än man åf, Utskottets första sammansättning hade
vistats Så vore äfyen numera verkliga förhållandet, hvil-
ko: tätt kunde förklaras, då man eftersinnade den omsätt-
Pp ög, Som ägt rum inom Adelns och Preste-StåndetsStåts-
taskotts Personal. I följd häraf vorö ej att vänta annat,
än att Stats- Utskottets majoritet hädanetter kom att städse
fara beslut, föga instämmande med de åsigter och menin-
c:, som under Utskottets första organisation i allmänhet
a:crde sig gållande. Detta ville tålaren anse som bevis, att
en återremiss iförevarande fall mera kunde skada än gag-
nåden sak, ! som mah i allmänhet inom Ståndet syntes
va befordra; nämligen en icke alltför långe fördröjd be-
tivl1lg af Riksgälds-Kontorets skuld. Anledningen hvarfö-
ra icke någon reservation för den af Hr Waern yttrade me-
nr oc blifvit expedierad, vore den, ått endast en ganska rin-
sa - minoritet) inom; StatsUtskottet talade för densamma;
T-daren yttråde;sig äfven hafva anledning att tro, det Ut-
stottets betänkande, utan synnerliga anmärkningar, bifalles
ss Preste- och Bonde-Ständen, — Hr Isr. Winblad före-
nade sig med Hr Petre. a i
Hiskussionen öfvergick hätefter till behandlande af
Sexisskuldsisystemet ; åtskillige Yalares yttranden, sär
ses: Brr Wijksi och Werns, voro shögst intressanta,
och då Protokollet biir justeradt, skola vi cj under-
ja att ähblöra dem, för att visa, huru detta ämne,
pd visserligen är eu af de stora frågorna för dågen, be?
; ondlas af örgare-Ståndet, der; det oss veterligen ej förut
a 2 hanp. — il. afseende 72. det nu. förevaramde Patina