son, att de ej innehöllo någonting oanständigt i skrvifsättet o. s. v. Efter denna förklarings afgifvande, icke i sjelfva stämningen, såsom fallet var med mig, fordrade aktor, då han:afgaf sitt slutpåstående, det Friherren måtte förklåras skyldig att träda ihäkte. Denna begäran bief likväl af Hof-Rätten afslagen. Hof-Rätten har sålunda antingen då låtit en grof missdådare, gripen å bar gerning, — ty endast om sådane handlar den emot mig åberopade 1 Kap. 2 f. Straffbalken — vara på fri fot, eller har bon nu i mig fängslat en oskyldig. Aktor fordrade äfven här Friherre Auvuckarsvärds hufvud. Men Hof-Rätten förklarade i sitt utslag af den 18 Mars 1823: Nu och som, på sätt berördt är, af sjelfva bokstafven i omförmälde skrifi icke kan inhämtas något I xjart och bestämdt begrepp, som kan hänföras till de brott, hvilke genom lasteligt tal eller skrift emot öfverheten begås, och vidsträcktare tydning, än med orden öfverensstämmer, ej är domaren tilliten, utaa tvertom uti Kongl. tryckfrihets-förordningens 3:dje S. föreskrifvet, satt, i tvetydiga fall, de, på hvilkas pröfning åklagad skrift ankommer, hellre böra fria än fälla, alltid mer fästa uppmärksamhet på ämnets och tankens, än på uttryckets lagstridighet, på skriftens åsyftning, än på framställaingssättet, och alltid utan rättighet, att, i hvilket fal! som helst, draga obestämda slutföljder af uttrycken, alltså och vid slikt förevetande, då fulia skäl ej äro för handen till Hr Baron och Öfverstens öfvertygande om brottslig afsigt vid begagnandet af åtalte uttrycker, samt Hr Baron och Öfversten på det högsta bestridt, att ändamålet dermed varit annat, än ati derigenom öka vigten af det afhandlade ämnet, och dervid kunna fästa större uppmärksamhet, i anseende hvartill Hr Barona och Öfversten: ock yrkat, att hans utlitelser, som angingo handling, och ej person, icke kunde skiljas ifrån saken de rörde, eiler gifvas en tillämpning, som man aldrig kunnat sig föreställa eller åsyfta; pröfvar Kongl. Hofrätten rä:tvist förklara, ?get Hr Öfversten Baron Anckarsvärd icke kan i denaa del af målet till ansvar fällas.? Det bör anmärkas, att Friherre Anckarsvärd, så vidt jag minvesy ej låtit trycka sin skrift, och icke destomindre erinrade sig Bofrätten tryckfrihetslagens stadganden; emot min deremot, som var tryckt, erinrade hon sig dem icke, utan fann till och med åberopandet af detta förhållande ej förtjena afscende.? Hon anförde väl icke det verkliga skälet till frikännandet, som måste vara, lika som det bort vara i anseende till mig, att yttranden om regeringsåtgärder, de må vara hurudana som helst, avgå rådgifvarne, ej Konungens person; men hon ansåg sig åtminstone ej berättigad, att af Friherrens åtålta uttryck draga obestämda slutföljder. Af mina, icke åtalta, uttryck drager hon dock ej allenast dylika, utan diktar på mig påståenden, som jag aldrig haft, tillvtår mig ord, som ej finnas i min skrift, samt en syftning, som dess hela innehåll på det mest bestämda sätt vederlägger. De lagar, som hon till Friheyre Anckarsvärds försvar citerar, trampar hon, i anseende till mig, under fötterna; hon har sålunda antingen i Frikerre Anckarsvärds persor, tvertemot grundlag ech allmän lag, befriat en kapitalförbrytare, eller i min, tvertemot dessa i lagar, mördat .en oskyldig. Fkn RAR SNARARE SAR IT RE 0 TR TT RN TTT RN GO NNNVENNVA NN NAC rr