.Höglofl. Kongl. Hofrätten stadnar blott vid sina
förra åtgärder; Hr Hökerberg deremot har, till hvad
ban förut yttrat, nu tillagt, att han anser det mig
ålagda så kallade vitets fortfarande så mycket an-
gelägnare, som det hittilis icke medfört den åsyfta-
de verkan. Hr Hökerberg tyckes härmed alldeles
förgäta min så många gånger upprepade förklaring,
att det aldrig kommer att medföra en sådan ver-
kan, emedan det är just denna verkan som skulle
sätta mig för alltid ur stånd ätt hos en kommande
JustitieOmbudsman. förnya min ansökning om bi-
träde, för att, grundlagen likmätigt, inför Riksrätt
ställa Högsta Domstolen till det ansvar jag å den-
samma yrkat; en ansvarighet, hvilkens förekom-
marde just är hvad som framskymtar ur yttersta
bakgrunden af den mot mig tillställda aktion, och
som äfven skulle blifva det slutliga resultatet af
det så kallade vitet, om detta lyckligen medförde
denna förväntade verkan, nemligen: mitt offentliga
erkännande, i form af afbön inför rätta, att jag
haft orätt att yrka ansvaret och hela den dertll
ledande undersökningen, och att jag ångrade de steg
jag gjort för att i detta hänseende få grundlagen
hållen i helgd.
Den åsigt öfver Högsta Domstolens uppfyllande
af sitt lagskiparevärf, hvilken nyhgen uttalats af
jandets representanter, synes konseqvent böra fölias
af ett Justitie-Ombudsmannaval, som ger mig för-
hoppningen om en anvan utgång ur mitt fängelse,
än den Hr Hökerberg hittills föreställt sig, nemli-
gen: en utgång, som grundar sig på undersökning
af frågan, i stället för dess dödande före undersök-
ningen genom ett med fysiskt vald aftvunget åter-
tagande deraf; sedan jag föraäfves synes hafva hop-
pats, att Högsta Domstolens egna, häri intresserade
fedamöter skulle, med samma höga känsla af sin
värdighet, som säkert under enahanda förhållanden
skulle lifvat de motsvaracde organerna för lagskip-
ningen i Frankrike och England, försmått vitena
och fängelsets biträde mot ceras vederpart, och
sjelfva inståmt med honom i att yrka rannsakning
före dom, i stället för dom utan ransakning. I den-
nå förhoppning qvarstadnar jag i mitt fängelse. Det
är pu mera den miosta förskanvsning inom hvilken
jag kan tillbakaträngas; och med mod att uthärda
deruti, och icke nesligt kapitulera, icke skymfligt
utlemna mina enda, men hittills obefläckade vapen,
sanningen och rättvisan, åt den påträngande fiender,
ufvaktar jag lugn den undsättning, som jag hoppas
att en annan opinion, icke mera klarsyat, men mera
kraftfull än den närvarande, säkert en dag skall
förskaffa mig. Och hinner jeg ej invänta den,
välan: så dör jag på min post, och faller då med
arvamn. .
Så kringhvärfd och belägrad af öfvermakten; så
bragt till det yttersta, hvartill en fri medborgare
kan bringas i ett land, som kallar s:g konstitutio-
nelt, hade jag dock väntat att åtminstone af mina
fangelsemurar vara fredad mot ströfkorpser, med
Irvilka jag har ingenting egentligen odeldt. Jag har
irrat mig; redan en gång har jag i Aftonbladet ut-
härdat ett sådant anfall af Hr Just. Rådet Stråle;
då jag. på sätt som vederborde, neml. i min till
Eders Kongl. Maj:t ingifna besvärsskrift, sökt afvisa
detta extra anerepp, har jag mötts af ett nytt från
samma håll. Som jag likväl anser äfven detta böra
afslås, och just der dess verkan sannolikt hufvud-
sakligast åsyftats, så nödgas jag i djupaste underdå-
nighet avhålla att åter på samma vis här få bifoga
mitt svar (Bilagan) och i underdånighet åberopa de
sert andregna skäl, såsom vore de ordagrant i dessa
mina underdåniga påminnelser införde. i
Stormäktigste, Allernådigste Konung Öc.
Joh. L. Sundbladt.
Srockholm d. 23 Juni 1834.
Lita lydande med den till Kongl. Maj:ts Justitie-
Revisionsexped:tion ingilne originalskrift, betygar
Ex officio
L. J. Loven.
Afskrift)