Då det icke varit vår afsigt att här iugå 1 någon recension af motionen, hvilket vi så mycket hellie kunna undvika, som den omnåmda brocbyren af samma innehåll varit föremål för en artikel i 1832 års årgång af detta blad, så hafva vi endast velat nämna detta nu anmärkta förhållandet, för ait beklaga detta Jan Anderssons missöde. LITTERATUR. Presidenten och hans döttrar; berättelse af en Guvernant. Det är om detta nya arbete af Författarinnan till Teckningar ur Hvardagslifvet , utgifvet under samma hufvudtitet, såsom första delen af Nya Teckningar, som vi i dag önskat säga några ord. Allmänheten har länge med spänd väntan emotsett något nytt arbete af denna utmärkta Författarinnas hand, såsom frukten af hennes studier under den längre tid, som förflutit sedan hon först väckte en så allmän uppmärksamhet genom sitt framträdande. Om någon frågade oss, hvad det är som författarinnan under tiden mest af allt studerat, skulle vi genast svara: menniskan. Det har ot varit påstådt, att snillet hos qvinnan, mera än hos mannen, förmår att intränga uti och derföre äfven bättre återgifva de finaste skuggor och dagrar på de taflor som presenteras uti det menskliga lifvets uppträden, och särskilt det som närmast tillhör qvinnans element, det husliga lifvet och familjen. Utan att vilja positivt afgöra satsens giltighet, emedan det i allmänhet blir svårt att göra någon jemförelse mellan qvantiteten af olika snillen, just derföre att snillet sjelf är en inkommensurabel qvantitet, anse vi dock icke för mycket yttradt, att aldrig någon Svensk skriftställare tillförne öfverträffat Hvardagslifvets författarinna, uti det som utgör den egentliga karakteren af hennes snille och det intagande i hennes arbete. Detta anse vi egentligen bestå uti en mjukhet i känsla och en fantasi, uppfriskad af sann humor, som icke sökes, utan likasom ofrivilligt emellanåt framtränger och ger åt det hela en liflig och glädlig färgton; en kärlek till det ideella, som likväl alltid vet alt finna sig och alltid är Ullhands uti den kretsaf hvardagslifvets bestyr, inom hvilken qvinnan förnämligast rörer sig, och en uppfattning af hennes bestämmelse, hvarigenom hennes husliga verksamhet och förståndets och hjertats bildning står i fullkomlig harmoni med hvarandra. Läsaren iofö.es i en fanvilj, best-ende af en President med fyra döttrar, af hvilka de tvenne älsta, den enz ful och derföre tillbakahållen at fadren, och den andra i ordni gen skön, god, älskvärd och fjäsad at alla, men lättsinnig och begifven på nöjen, äro tvenne helt olika föremål för den berättande Guvervanotens vänskapsfulla omvårdnad. Att gifva den fula dottren, som har ett förträffligt hufvud, en riktniog till förståndsodling, som ger lifvet för henne ett värde, oberoende af den yttre verldens beundran, och att bilda den vackra till en klok känslofull och lycklig maka åt en ädel och fullkomlig, ung man, Gref Alarik, se der målet för Guvernantens bemödanden. Det är under det hon arbetar härpå, som hon får ett rikt tillfälle att, såväl i salongernas talrika sällskapskretsar, som under de förtroliga samtalen mellan fyra ögon, ådagalägga sin djupa och fina kännedom af menniskohjer tat, alltid under en underhållande fortgång af en viss hufvudhandling. — De båda yngsta döttrarna i huset, som kallas Pullorna , äro egentligen tvänne små yrhättor, som äro med för att öka lifvet och behaget i familjtaflan. — En särskilt episod förekommer i början, hvari förf. framställt en ung flicka, hos hvilken kärleken till må!arekonsten är så brinnande, att hon deraf stundom inspireras, och som nästan vili förtära hennes yttre varelse. Jemförelsevis anse vi denna episod för det minst lyckade. Denna unga flicka skickas sedan till Rom, och blir förrsodligen hjeltinnan i någon kommande berätte!se. Några korta utdrag följa här nedan, som visa Författarinnans skrifsätt i såväl den skämtande som dena allvarsamma stilen: , Jag vill tala om familjen och hemmet, jag vill taia derom för Sverges döttrar, icke för att lära dem något, men för att återgifva dem i en trogen segel de taflor, som de ädla bland dem låtit mig så kåda, ty det är Tjuft at vara spegel åt det goda. F om är Lv . et