GrvEltYyRa Uval vLiI CH VI JldLS DAR LlETUtCS Idald och allvaliga vilja, att icke vidare göra ingrepp uti den enskiltes egendom, är att genom lag underkasta banken samma förbindelse som den enskilte, medelst ett högtidligt erkännande, att papperslappar icke äro detsamma som klingande mynt, och ett värdet af bankens sedlar måste hvila på allmänhetens förtroende, icke på maktspråk, det vill säga, genom ett förklarande, alt ingen må vara tvungen, att erkänna bankosedlar såsom mynt. Vi veta ganska väl, att detia icke låter göra sig på en gång, invan klingande mynt blifvit allmänt gånvgbart i 1örelsen; men också kan den förändring af 72 4. RegeringsFormen, hvarigecom ett sådant förhållande skulle beredas, icke förr än vid nästa Riksdag blifva antagen, om den äfven nu föreslås af KonstitutionsUtskottet. Faran af detta för beredande steg nu genast är i allt fall ingen, då det efter dessa fem år står Ständerna fritt att antaga eller förkasta förslaget, efter leduingen af den erfarenhet, som utvexlingens gång under tiden kan hafva gifvit vid handen. Man skall måhända såsom invändning häremot framkasta de olägenheter, som skulle uppstå, att alltid vid liqvider nödgas anskaffa klingande mynt till betalning, särdeles i aflägsna landsorter; men att denna oclägeuhet blefve ingen, sålänge banken fortfor att honorera sina sedlar, det vet hvar och en, som de sednare åren varit i Skåne, och der t. ex. sett, huru den Skånska privatbankens assignationer öfverallt emottagas utan tvekan, oaktedt ingen är förbunden dertill. Men om icke allting i landet skall stå eller falla med banken, och så framt äfven privatbankerne skola kunna åläggas att ivlösa med klingande mynt, utan hvilket realisationen endast vore gjord till hälften, så är denna mesyr af högsta nödvändighet påkallad, och i afseende på gärantierna genom lazsstiftning långt vigtigare än sjelfva myntbestämningslagen, emedan det väl kunde låta sig göra för Ständerna att nu, under förevändning af rågon riksnödvändighet, tillsluta bankoluckan, men svårligen vore möjligt, utan den vådligaste skakniog af hela samhället sedan Bankens sedlar en gång förlorat deras, monopolium att äfven genom lagers makt kunna tilltvinga sig rättighet att representera myntet. En annan åtgärd, af nära lika maktpåliggande egenskap för kvreditrörelsen, men åt hvilken man härstädes ännu icke synes hafva skänkt nog allmän uppmärksamhet, är ioförandet af inrikes wvexlar. FP vem känner icke hvilka omätliga resurser åt handeln blifvit skapade genom detta enkla medel? Eos oss användes det likväl ännu endast i den utrikes handeln. Något enda giltigt skäl emot dess rytta, äfven för den inrikes rörelsen, torde dock knappt kunna framställas, så framt minimi-valörerza icke sättas alltför låga. Uti England, Frankrike och Amerika beräknar man, att åtminstone fyra femtedelar af all varuomsättning sker med inrikes vexlar. Skilnaden mellan dessa och ardra skuldebef eller invisningar består, utom den hastigare exekutiva rätt de äga, hufvudsakligen deri, att hvarjendossent, eller den som transporterar en sådan vetel på annan person, är ansvarig derför, och den siste innehafvaren, på förfallodagen, kan vända sig till hvilken han vill af dessa om betalning. När ru ett sådant papper cirkulerat genom flera händet, gifva naturligtvis de förenade namven och deras solidariska ansvarighet deråt en ökad kredit, bvilken gör, att det slutligen kan diskonteras såsom fullgod valuta i hvilken kassa som helst, i stället att nu mången har god tillgåog på enskiltas reverser i sin byrå, och likväl för tillfället kan befinra sig i en tryckande penningeförlögenhet. Det är här åter associationsandan, som lifvar ett annars dödt rörelsekapital, som uppmuntrar industrien och satter arbetskrafterne i utöfnving till framalstrande af nya produktioner, bvilka i sin ordning verka 1ill enskilt och allmän förkofran. Man finner, att systemet af denna ansvarighet i det hela är detsamma, som en vanlig proprie borgen af flere personer, för sedelutgifvaren; men det är icke en tiggarborgen hos procentaren, eller en vänskapstjenst af det slaget som så ofta ruinerar familjer för att upprättbålla, lättsinnigheien eller slöseriet; det är ex förbindelse, som för hvar och en, åtminstone i ce flesta fall, grundar sig på erbållen eller betingad valuta. Dessa båda ämnen, af hvilka det sednare, efter åt-rremiss ifrån Riksstånden, nu ligger under ny beredning hos Lag-Utskottet, äro, i förening med lagarna för mer atharken de victioasta cam I vårtanka På AL