GrvEltYyRa Uval vLiI CH VI JldLS DAR LlETUtCS Idald
och allvaliga vilja, att icke vidare göra ingrepp
uti den enskiltes egendom, är att genom lag un-
derkasta banken samma förbindelse som den en-
skilte, medelst ett högtidligt erkännande, att pap-
perslappar icke äro detsamma som klingande mynt,
och ett värdet af bankens sedlar måste hvila på
allmänhetens förtroende, icke på maktspråk, det
vill säga, genom ett förklarande, alt ingen må vara
tvungen, att erkänna bankosedlar såsom mynt.
Vi veta ganska väl, att detia icke låter
göra sig på en gång, invan klingande mynt blifvit
allmänt gånvgbart i 1örelsen; men också kan den
förändring af 72 4. RegeringsFormen, hvarige-
com ett sådant förhållande skulle beredas, icke
förr än vid nästa Riksdag blifva antagen, om den
äfven nu föreslås af KonstitutionsUtskottet. Faran
af detta för beredande steg nu genast är i allt fall
ingen, då det efter dessa fem år står Ständerna
fritt att antaga eller förkasta förslaget, efter led-
uingen af den erfarenhet, som utvexlingens gång
under tiden kan hafva gifvit vid handen.
Man skall måhända såsom invändning häremot fram-
kasta de olägenheter, som skulle uppstå, att alltid vid
liqvider nödgas anskaffa klingande mynt till betalning,
särdeles i aflägsna landsorter; men att denna oclä-
geuhet blefve ingen, sålänge banken fortfor att ho-
norera sina sedlar, det vet hvar och en, som de sed-
nare åren varit i Skåne, och der t. ex. sett, huru
den Skånska privatbankens assignationer öfverallt
emottagas utan tvekan, oaktedt ingen är förbunden
dertill. Men om icke allting i landet skall stå el-
ler falla med banken, och så framt äfven privat-
bankerne skola kunna åläggas att ivlösa med klin-
gande mynt, utan hvilket realisationen endast vore
gjord till hälften, så är denna mesyr af högsta nöd-
vändighet påkallad, och i afseende på gärantierna
genom lazsstiftning långt vigtigare än sjelfva myntbe-
stämningslagen, emedan det väl kunde låta sig
göra för Ständerna att nu, under förevändning af
rågon riksnödvändighet, tillsluta bankoluckan, men
svårligen vore möjligt, utan den vådligaste skak-
niog af hela samhället sedan Bankens sed-
lar en gång förlorat deras, monopolium att äfven
genom lagers makt kunna tilltvinga sig rättighet
att representera myntet.
En annan åtgärd, af nära lika maktpåliggande
egenskap för kvreditrörelsen, men åt hvilken man
härstädes ännu icke synes hafva skänkt nog allmän
uppmärksamhet, är ioförandet af inrikes wvexlar.
FP vem känner icke hvilka omätliga resurser åt han-
deln blifvit skapade genom detta enkla medel?
Eos oss användes det likväl ännu endast i den ut-
rikes handeln. Något enda giltigt skäl emot dess
rytta, äfven för den inrikes rörelsen, torde dock
knappt kunna framställas, så framt minimi-valörer-
za icke sättas alltför låga. Uti England, Frankri-
ke och Amerika beräknar man, att åtminstone fyra
femtedelar af all varuomsättning sker med inrikes
vexlar. Skilnaden mellan dessa och ardra skulde-
bef eller invisningar består, utom den hastigare
exekutiva rätt de äga, hufvudsakligen deri, att hvar-
j- endossent, eller den som transporterar en sådan
vetel på annan person, är ansvarig derför, och den
siste innehafvaren, på förfallodagen, kan vända sig
till hvilken han vill af dessa om betalning. När
ru ett sådant papper cirkulerat genom flera hän-
det, gifva naturligtvis de förenade namven och de-
ras solidariska ansvarighet deråt en ökad kredit,
bvilken gör, att det slutligen kan diskonteras såsom
fullgod valuta i hvilken kassa som helst, i stället
att nu mången har god tillgåog på enskiltas rever-
ser i sin byrå, och likväl för tillfället kan befin-
ra sig i en tryckande penningeförlögenhet. Det
är här åter associationsandan, som lifvar ett annars
dödt rörelsekapital, som uppmuntrar industrien och
satter arbetskrafterne i utöfnving till framalstrande
af nya produktioner, bvilka i sin ordning verka
1ill enskilt och allmän förkofran. Man finner, att
systemet af denna ansvarighet i det hela är det-
samma, som en vanlig proprie borgen af flere per-
soner, för sedelutgifvaren; men det är icke en tig-
garborgen hos procentaren, eller en vänskapstjenst
af det slaget som så ofta ruinerar familjer för att
upprättbålla, lättsinnigheien eller slöseriet; det är
ex förbindelse, som för hvar och en, åtminstone i
ce flesta fall, grundar sig på erbållen eller betin-
gad valuta.
Dessa båda ämnen, af hvilka det sednare, efter å-
t-rremiss ifrån Riksstånden, nu ligger under ny bered-
ning hos Lag-Utskottet, äro, i förening med lagarna för
mer atharken de victioasta cam I vårtanka På AL