NR neat Ven nn a et SS
Till Stockholms Södra Förstads Högtärade KämnersRätt!
Uti sin, till den bögtärade Rätten ingifne och mig nu
meddelade förklaringsskrift, har utgifvaren af det åtalade
Aftonbladet i Stockholm, Notarien L. J. Hjorta,
icke ingått utr någon närmare vederläggning af hvad jag
uti mitt anmärkningsmemorial andragit, till ådagaläggande
af den artikels brottslighet, som nu utgör föremålet för
min ansvarstalan. Jag behöfver således icke vara vidlyf-
tig uti det slutpåstående jag äger att afgifva, och kan in-
skränka mig till några anmärkningar i anledning af hvad
den tilltalade anfört. Å
Han har trott sig kunna åberopa det i ingressen till 3 8.
Tryckfrihets-Förordningen förekommande uttrycket: att
uppmärksamhet mera må fästas på skriftens åsyftning, än
på framställningssättet, men ansett sådant i närvarande
fall icke ens behöfligt, då så väl artikelns åsyftning, som
uttryck och framställningssättet, skulle, enligt hans förme-
nande, vara så oskyldiga, att en motsatt tanke endast
kunde uppstå från cn felaktig och förhastad uppfattning
g.erutaf, utan att likväl Svaranden på annat sätt sökt styrka
åetta sitt påstående, än genom en enkel hänvisning till ar-
tikelns genomläsning i sin helhet. Detta försvarssätt är
onekligen kort, men torde ej vara för svaranden tillfyllest-
sörande. Jag har förut utvisat och anmärkt de särskilte
yttranden i den åtalade artikeln, hviika jag ansett stå i
strid med innehållet af 3 4. 9 mom. Tryckfrihets-Förord-
ningen och min framställning i detta afseende lärer icke
kunna kullkastas genom det enkla påståendet, att desse
uttryck äro oskyldiga. Deras brottsliga beskaffenhet är
alltförmycket påfallande, för att öfvertygelsen derom en-
dast skulle vara en följd af en förhastad uppfattning der-
utaf, och det smädeliga och förgripliga i dessa yttranden
förringas ingalunda genom en-g:anskning af artikeln i sin
belhet; tvertom blir derigenom dess sannskyldiga karakte-
ristik ännu mera åskådlig för hvar och en, som icke all-
celes förglömt den aktning man är skyldig frimmande
Makter, och som Tryckfrihetslagen jemväl förbjuder skrift-
ställare att åsidesätta i sina omdömen om dessa Makters
varande Öfverhet, Regeringssätt., inre eller yttre förhållan-
den. — Hvad åter beträffar åsyftningen af artikeln, som
Svaranden till sitt skydd åberopar, så torde den svårligen
kunna bedömas af annat än sjelfva innehållet, och då
detta, såsom jag förut haft äran utvisa, -är bröttsligt, kan
isyfiningen icke framställa sig annorlunda.
Slutligen har Svaranden till sitt försvar anfört åtskilliga
af honom fällda gynnande omdömen om de personer,
bvaraf Provincial-Ständerna bestå, om den regerande Mo-
narkens personlighet, och om Danska folket; men dessa
omdömen öfverskyla på intet sätt de af mig anmärkte ut-
tryck, som i artikeln förekomma om Provincial-Ständerne,
säsom offentlig Institution, samt om flere höga per-
soner, eller de sårande framställningar som i öfrigt blifvit
anförda, och äga dermed ej eller något egentligt samman-
hang. Märvid torde jag, i anledning af ett uttryck i Sva-
indens förklaring, få upplysa, att jag i mina anmärknin-
ar endast åberopat sjelfva den utur Morgenbladet öf-
ersatta artikeln, icke den dervid af Aftonbladets ut-
gifvare fogade not.
Då jag således icke finner Svaranden hafva vederlagt el-
ler ens sökt att närmare vederlägga hvad jag emot honom
vti mitt anmärknings-memorial anfört; kan jag cj annat än
förnya mitt påstående, att Utgifvaren af Aftonbladet i
Stockholm, Notarien L. J. Hjerta, förbrutit sig emot
3.5. o mom. i Tryckfrihets-Förordnivgen, samt får der-
före, 1 öfverensstämmelse med samma . yrka, att, jemte
.kriftens konfiskation, Utgifvaren måtte få umgälla sin
rbrytelse med fängelse, såsom det lindrigaste af de trenne
nämde lagrum förekommånde straffbestimmelser; öfver-
1. nande för öfrigt åt Domstolen, att sjelf bestämma ti-
Jem: efter sin uppfattning af förbrytelsens storlek och
CM Stockholm den 17 Juli 1834.
27 AR
vigt
J. G. Fredholm.
Till Stockholms Södra Förstads Högtärade
Kämners Rätt !
Då Hr Advokatå kalen Fredholm, långt ifrån att
ercuom ett närmare skärskådande af. den åtalede,
från Norska Morgenbladet öfversatta artikeln,
rucd titel: Om Danska Provincialständerna, i N:o
135 af Aftonbladet i Stocktolm, komma till den
öfvertygelse om denna artikels fullkomliga obrotts-
i:ohet, sumjag vågar tro med mig skall delas af
I varje opartisk läsare, tvertom i sitt slutpåståerde
förklarat, att dess sannskyldiga karakteristik af
smedlighet och förgriplighet genom en granskning
at artikeln i sin helhet, blir ännu mera åskådlig
för hvar och en, som icke alldeles förglömt den
aktning man är skyldig främmande vänskapliga
inakter, och i detta afseende jemval å nyo hän-
visat till de i hans förra memorial anmärkte stäl-
len, ser jag mig föranlåten, att med några få ord,
hvilka skola inskränka sig till den analys af sjelf-
va innehället, som jag förra gången anmodade Hr
Aktor att på egen hand verkställa, tydligare veder-
lagga obefogenbeten af detta åtal. Jag beklagar
likväl, om denna analys icke kan blifva särdeles
lärorik, i anseende till villrådigheten att uppsöka
skäl för att bevisa, hvad som redan i och tör sig
sic!f är alldeles påtagligt.
Det första stäilei artikeln, som ådragit sig åkla-
ceavens UpPppmärkssmbet, är Morgenbledets yttrande
om de Preussiska cch Danska Provircialständerna.
Jag har i min förklaring i förbigående yttrat, att
det fullkomligt oskyldiga i åsyftningen at denna de!
