till ett bestämdt !oremal, erhålla de en kralt 33stadkomma ett nit, som icke finnes hos den enskilte individen, och ej en gång kan uppnås i de inrättningsr, som bero af Statsmakten. De enskilta välgörenhetsanstalterna hafva blott ett föremål att vårda; de vända all sin håg till att på bista sätt befordra dess intresse; och som de personer, hvilka förestå dem, frivilligt åtagit sig detta värf, kona de en ökad uppmaning att nitiskt fullgöra sina uppdreg, hvartill de dessutom än mer lifvas af den täflan, som uppkommer genom fleras sträfvande till samma mål, och af den uppmärksamhet. allmänhbeten på dem fäster, förvissade att i dess gillande och loford finna en ytterligare belöning för sina arbeten och uppoffringar, hvilken, ehuru mindre ren än den, som hämtas af medvetandet att hafva gagnat sina medmenviskor, likväl för de flesta har en icke obetydlig vigt. De, som af förtroendet kallas att förvalta sådane inrättningar, bemöda sig vanligen att utmärka sin förvaltningstid genom att göra dem i högsta mån gagneliga och tör framtiden bestående, samt använda derföre till det2 ändamåls vinnande ofta mera omtanka än till skötande af sina egna affärer. Ofta begagna de det förtroende och inflytande, de hos sina medborgare äga, att förmå dem ännu ytterligare föröka och utsträcka de uades;stöd, hvilkas utdelande så nitiskt ombesörjes. Som de vanligen endast behöfva fortfara med befattningen en kortare tid, hinna de ej t:öttna dervi:z hvarje ny förvaltning medför nytt rit och verksamhet, och ny täflan att öfverträffa den föregående. På det sättet komma alla de driffjedrar i verksambet, som gifva kraft åt våra beslut och förmå oss till ansträngningar för deras utförande, då deremot, utom denna associations-anda, blott det ätlare, men hos de flesta alltid svagare, begäret att göra godt skulle blifva verksamt. En undersökring om sättet, huru ett Engelskt välgörenhets-sällskap bildas, och om de xreglor, hvarefter det styres, skall upplysa orsakeroa till denna allmännare böjelsa för välsörevhet, som man hos Engelsmännen beuadrar, och på samma gång visa oss den väg, hvilken vi böra söka att komma till liknande resultat. Att de bättre lottade medlemmarne af samhäller förena sig med de arbetande, för att bereda dem i.tfallen att förvärfva kunskaper, vittnar om den upplysning och liberalitet, allmänna tänkesättet i Eugland: äger. Detta slags menniskokärlek är den adlaste och mest fruktbärande; den bör sättas långt framom den, som yttrar sig genom utdelande af barmhertighetsgåfvor; ty att genom upplysning förbattra de arbetande klasserna och derigenom gifva dem flera medel till bergning, större omtanka, sparsamhet och nykterhet, är att upphäfva orsakerna till eländet, hvilket genom gåfvor blott kan lind:as, icke. förekommas eller afhjelpas. Föratt vinna detta ändamål, är det icke nog att, såsom hittills, Sinöja sig med att lära barnen några enkla: religionsbegrepp, hvilka sällan slår djupa rötter i deras: sinne och således-ickevinna mycket inflytande påderas sedlighet eller iaglydighet och ännu mindre på deras omtanka och flit, hvilka sednare äro så nödvändiga bos d m, som genom arbete skola försörja sig, att utan dem laglydnaden blir nästan owöjlig. Uppfostran måste fortsättas längre och vara af sådan beskaffenhet, att den utvecklar den ssörre skieklighet och omtanka, bvarigenom de af vaturen förlänade förmögenbeter blifva nyttiga för irdividen och samhället. Instituterne för arbetare gifva nu i Eogland devna fortättning af arbetskiassens uppfostran, och hafva redan visat sin förtaffliga verkan genom den vettgirighet de bland dem spridt, och den deraf uppkomna förökade ordning och arbetsamhet, som vitsordas af industriidkarne, hvilka derföre kraftigt uppmuntra och unåertödja dessa inrättningar. Författaren bar bemödat sig ati erhålla kännedem om den: verkan dessa. inrättningar medfört i Engelska och Skottska fabriksstäderna, och har, bå-s ce af ingeniörerna, fabriksägarne och arbetarne sjelfsa erfarit, att de räkna dem såsom de största väleerningar, samt tillskrifva deras inflytånde både den större moralitet och skicklighet, som nu finnes i denna klass, och som vanligen utmärker de yngre framför de äldre. Andersonska institutet hade långt förr, än ett dylikt uppkom i London, likväl meddelat sin impuls åt denna stads arbetare; de höllo siz böcker samt åbörde föreläsningar, hvilka vanligen höllos af de arbetare, som varit vid något af ce Skottska instituterna. I en af gasfabrikerna såg Författaren en afton arbetarne, sedan de slutat sitt