bifallsrop, med tacksägelse till husets ledamöter för
den:godhet, med hvilken de Iyssfar till hvad han
anfört. nå 0 SÅ
-Hertigenvaf Wellingtom ingick: nu isen klinik? af
Grefve Greys styrelseåtgärder, hvilken Lord Broug-
ham upptog till besvarande, hvarefter han sluta-
de med följande ,svackrä skildring.af den bortgång-
ne premierministerns egenskaper:
Mina Lorder! Innan jag slutar måste jag åter ut-
trycka min djupa :saknad, att min ädle väns beslut
att lemna sin platsvär oåterkalleligt. I denna
saknad är jag förvissad, att ganska många af
detta - husets ledamöter taga del, och. att... denna
känsla genomtränger majoriteten. Men min sorg är
så mycket djupare, . som jag känner att min ädle
vän genom sin styrka 1 förståndet, sin oförminska-
de skicklighet, och sin sant redliga och manliga
själ, ännu är fullt vuxen alla det offentliga lifvets
pligter — att han i hvarje egenskap, till hufvud
och hjerta, står framom hvarje statsman i vårt ti-
dehvarf; och då jag beklagar hans bortgång, söker
jag en tröst i höppet, att han ännu i många år
måtte få lefva för fäderneslandet. : Mina Lorder!
Jag som känt min ädle vän i trettio år, som i de
senare dageligen och stundeligen umgåtts med ho-
nom, som sett honom i hans obevakade ögonblick,
jag kan frimodigt och utan tvekan med glädje af-
lägga mitt vittnesbörd, att jag aldrig sett honom vid
fullkomligare själsförmögenheter, större kraft och
förmåga att föra staters roder, än han äger i när-
varande ögonblick. Att min ädle vän, vid det af-
sked han nu, som minister, tagit af detta hus, och
då han lempar förvaltningen, skuile synas i någon
mån nedstämd i själen, och vid mindre kroppsstyr-
ka än vanligt, är hvad som kunde förväntas —
det är hvad jag i den sista tiden ofta sett, under
loppet af ett och ett halft år, då jag känt att han
handlat under misstroende till sin egen kraft och
stora själsförmåga. Att han nu skulle söka lugnet,
hvilket, i trots af allt hvad han sagt, jag anser för
tidigt, räknar jag som en stor olycka för landet,
hvars skönaste prydnad han är, och som i. min ädla
våns offentliga karakter har en af sina dyrbaraste och
mest lysande ägedelar. Mina Lorder! olikt denna
nätion med svindlande karakter, i ett nästgränsande
land, som ena dagen faller ned och tillbeder den
afgus det sjelf skapat, men en annan dag, då han
står der med ökade rattigheter till vördnad, vräker
den bort, och bryter till stycken den bild deras
händer format — jag säger, minaLorder, olikt den-
na nation — känner Britaniens förståndiga och lug-
na folk min ädie väns varde; det fröjdar sig åt hans
karakter. och sätter sin stolthet och glädje i att
skänka bhorom sitt odelade förtroende; och det är
min fasta och innerliga öfvertygelse, att under ett
halft sekel har ingen dystrare dag randats för Brit-
tiska folket än den, som först förkunnade det min
ädle väns bortgång — att han upphört att stå i
spetsen för dem vid alla företag af förståndig och
rättvis reform — att vara en medlare, då deras nit
och mindre mogna opinioner ville föra dem för
långt, och vid alla tillfällen deras förespråkare och
försvarare; och — låt mig tillägga — lika visst en
minister efter deras eget bjerta, som han i sanning
var en tjenare efter Konungens eget val.