reisen bhehoj:t ef Farlamentet begara nya iagar, el-
ler utomordentlig makt för att tillintetgöra dem.
Det har ihivit sagdt och ofta upprepadt, att den-
na styrelse gort ingentiog; men Grefven ville frå-
ga om vå paslamentsreformen var ingenting? Var
afgörancet af den vigtiga frågan om slafveriet in-
genting ? Var afskaffandet af Ost-Indiska kompa-
niets moncpolium och Indiens öppnande för Brit-
tiska kopitaler och industri ingenting? Var bank-
frågans 2görande ingeating: Voro de särskilta för-
bättnirgarue 1 lagverket, af hvilka förtjeosten till-
hörde den ödle och lärde Lorden på ultsäcken (Lord-
kanslers), ivgeniing? Voro reformerna i Irländska
kyrkan ipgenting? Grefven vädjade tryggt till all-
rsänheten, nu då har stod i begrepp att lerna H.
Majs tjunst, huruvida icke under hans förvaltning
mycket blifvit utvättadt, som var af, den mest val-
görande natur? Han åberepade bilien rörande re-
gieringen af fettrgväsendet och den angående tionden
i frland, bvilken senare, 1 fall den gick igenom,
Grefyen ansåg komma att mera bidraga till Irlands
lugnande och tilfredsstallande, än hvad annat som
nånsin förut bifvit gjordti. Han afträdde ur mini-
steren med en känsla af tillfredsställelse, emedan
han gjort allt hved ban förmått, för att gifva verk-
behet åt de reformer och besparingar, dem han
- ansåg landets stailnirg fordra. Han gjorde anspråk
på det vittnesbörd ban kände sig förtjena: att han
icke :warit trög eiler efterlåten i uppfyllandet af si-
c2 pligter, och att bonom icke feiats ståndaktig-
het och fasthet att verka så mycket han kunnat.
(Hör. hör !) Grefsens. belägenhet hade icke varit af-
undsvärd; ban hade stått i detta hus, beröfvad det
naturliga stöd en kronans minister ägt rätt att vän-
t2; styrelsen hade, så fjättrad och förlamad den varit,
ort allt som stå:t i dess förmåga, och under sin
korta tillvarelse mycket mera, än nånsin förut un-
der ett halft sekel blifvit gjordt till förbätt:ing af
Iznodets sociala ställniog. (Hör, hör, hör Styrel-
sen hade haft att kämpa mot det onda, som flere
tidehvart hopat på hvarandra, utan att förr än nu
någon tillfylestgörande reform blifvit företagen. Det
fenns blott ännu ett ämne, som Grefven ville be-
rora. Det hade blifvit honom förebrådt att han,
mera än någon anvan minister, sökt försörja sina
slägtingar på statens bekostnad; men ingen kro-
nans minister hade. nånsin mindie rättvist än ban
varit utsatt för denna förebråelse. Om en person,
på aldrig så lårgt håll i slagt med hans familj,
erhållit någon befattning, som berodde af styrelsen
att tillsätta, strax hade man skrifvit det på Gref-
venos räkning. Nu afträdde han från sin plats med
er förmögenhet, som icke var större än att den
jemt satte honom i stånd, att kunna lefva en-
bet sin rang och ställning i samhället, eme-
dan han hade en talrik familj att försörja, och
hvad han ägde då han emottog sitt ministerembe-
I
l
te, hade visserligen icke blifvit förkofradt
mm — —-—-—7LQ sw) -——-— ÄÄHLimrr a
:a2on vinping af embetets inkomster. (Hör, hör!)
Hao iemnade sin plats utan att taga med sig en
emia skilling af statens medel, hvarken för sig sjelf
eur för någon af sina slägtingar. (Hör, !hör!) Af
G:efvens talrika anhörige och vänner hade några
visserligen. blifvit placerade i tjenster, som lydde
uaser styrelsen; men alla dessa tjenstebefattningar
voro, trägna, och fordrade arbete. Han ville fråga
dem, som instämt i dessa beskyllningar mot ho-
rom, huruvida, vär de eftersinnade hvilka tjenster
som hlifvit gifna åt hans slägtingar, de kunde säga
aft någon. enda utnämning skett, som icke blifvit
rattfärdigad genom den befordrade personens för-
billande ?.. (Hör, hör!) : Han vädjade från sina
anklagares ondska till landets rättvisa, och frågade
buruvidaj den blotta tillfälligheten att vara slägt
red bonom, berde anses göra någon oskicklig att
juträda 1 det allmännas tjenst? (Hör, hör!) Man ha-
de sagt att han vore en fiende af kyrkan, och för-
sök hade blifvit gjordt — han trodde att det skul-
fe blifva ett försök utan verkan — att mot honom
rikta ropet: Kyrkan är i fara. De åtgärder i
atseende på kyrkan, han sökt bringa till verkställig-
het, härledde sig från en uppriktig önskan att be-
fordra bennes bästa. gl sin egnskap af chef för
s:vrelsen hade Grefvenhaft åtskilliga platser inom
kyrkan att bortgifva. :Han ville fråga de högvör-
diga ledamöterna på biskopsbänker, buruvida de
hode , något skäl att säga, det shan, vid bi-
sattandet af dessa, platser, visat något an-
vat syftemål, än att. fylla dem med Personer,
som voro fullt qvalificerade för. embetets Pligter?
(Högljudda ropsat: hör! från biskopsbänken). :— Sedan
Grefven derefter i korthet yttrat ssin-tanka; hur
1 da LL. 2. Ta rn wid
er . år