Avan PA 2 VV VA FÖ SUEAA
det: vore nödvändigt. att äga tillgång till, med
afseende på frågan om tvångsbillen, Ministrarne
best ylldes för oredlighet; för vecklande och inkon-
seqvers, och begäran fam:tälldes om förevisande af
eoskilta dokumenter. emot all skicklighet och hit-
tills vaulgt bruk. Följden höraf blef att Grefvens
äd!le vän, Skattkammarkanslern — Grefven hade
Konungens tillåtele att framlägga dessa fakta, och
han skulle icke framlägga mera än som var ound-
vikligen vödigt — den ädla Lorden, som bevakade
styrelsens angelagenheter i underhuset, insåg att han
icke längre med tillfredsställelse för sig sjelf eller
styrelsen, kunde fortfara att bekläda den plats han
hittils innebaft. Grefven hade således förliden går-
dag, på morgonstunden, evhållit en skrifvelse från
gen ädle Lorden, hvari han begärde sitt entledi-
gande; och sedan Grefven derefter, under en per-
sovlig konferens mid sin ädle vän, böfvit förvissad
att hans beslut var bestamdt och oföränderligt, in-
saf han Lordens resignation till H. M. Nu inträdde för
Grefven sjelf vödvändigheten att öfvertänka hvad för
honxom vore att göra. Sedan änge hade han känt svårig-
heten af sin srällving så djupt, och att den var så
mycket öfver hvad s:yrka och kraft han ännu kuu-
de äga qvar, att hos honom en liflig önskan upp-
siått, att återgå till privatlifvets lugn. Både hans
fordne och nvuvarandr kolleger kärde denna hans
önskan, högt yttrad vid siutet af senaste Parlaments-
sessionen. (Hör! från ministerbänkarne). Motivet
dertill hade icke verit något begär att undandra-
ga sig embetets trägna och mödosamma pligler, u-
tan en öfvertygelse att hans krafter, om de också
förut möjligen varit verket vuxna, dock icke nume-
ra voro af den spanstighet, att de längre satte ho-
nom i stånd att uppfylla kallets åligganden. Detta
sitt besfut att lemna ministeren hace han frångått,
i följd af enhälliga och kraftiga föreställning ar (bör!)
af sina kolleger, hvilka voro af den tai:ka, ått bans
resignation :cke blott skulle bafva till följd ea ome-
delbar upplösning of styrelsen, utan att den äfven
möjligen kunde bereda stora svårigheter för Konun-
gen och landet. För icke länge sedan inträffade en
händelse, som förorsakare en vigtig söndring inom
kabinettet, och hade till följd att några af dess
mest betydande ledamöter togo afsked. Denna skils-
messa bade för Grefven varit högst påkostande, i
synnerhet med bänseende till de båda af hans ford-
ua kolleger, som voro ledamöter af Öfverhuset. Nu
beslöt Grefven bestämdt att resignera. Likväl, på
föreställning af hans återstående kolleger, ochi följd
af en mängd ledamöters af Underhuset anhållan, men
framför allt af omserg att aflägsna de svårigheter,
som måhända kunnat inträfta för Konungen, om
styrelsen vid den perioden blifvit upplöst, samt lif-
vad af ett begär att se de frågor atgjorda, bvilka
då voro under beredning, hade Grefven låtit öfver-
tala sig att frårgå sitt beslut. I föruden Mars ha-
de han fyllt sitt 7o:de år, och då han betraktade
sakernes närvarande ställning, kände han att hans
pligter voro alltför myeket öfver hans kratter, och
att han således ägde giltiga skäl att gora anspråk på
lugnet. Af de orsaker, han förut nämnt, hade ban lik-
val då öfvergifvit sin plan att afgå. De lediga plat-
serne i administrationen återbesattes, och Grefven
boppades att allt skulle kuona gå sin gång, åtmin-
stone till dess de ärenden, som då voro under Par-
Janentets öfverläggning, hunnit bringas till slut.
Nu inträffade den vya brytning han omnämt, hvil-
kan beröfsat honom biträdet af hans ädle vän,
Skattkammarkanslern, styrelsens ledande organ i
Underhuset, den person, som ägde hela bans för-
troende, hvilken han ansåg för sin högra arm, och
utan bvars medverkan han ansåg: det omöjligt för
styrelsen att äga bestånd. Föregående söndringar
hade ansenligt försvagat regeringev; denna nya
schism satte den i en sådan belägenhet, att Gref-
ven icke mera kunde hoppas att bibehålla sin plats
ispetsen för densamma, med någon utsigt att verk -
samt kunna gagna kionan och landet eller vinna
nåsot pDyttigt ändamål. Således, när han emottog
sin ädle väns resignawon, såg han intet alternativ,
utan kände sig af en oemotståndlig nödvändighet
tvungen, att på samma gång framlägga sin egen
afskedsansökan för FH. Maj:t. Konungen hade hi-
fallit bådas begären, och Grefven stod nu i detta
hus uppfyllande embetets pligter, endast till dess
Konungen hunnit utse hans efterträdare.
i (Slutet följer imorgon).
TERRAN
RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER.
arr rr a Moo anor hac PrastLr Sin dat AF Pauilla