— LLMVe ——— VO LL NS hb XV VS VM HT FF VN MVH NF NSF FO
barnen belipna sig alla vid god helsa.
Efter flera veckors fruktlösa hemödanden lydka-
des det i går ändtligen ait upptaga Angfartyget
Oscar i valtenbrynet, å alt urlastoirg nu kan ske.
StatsUtskottets afeg:ftsafdelning har i går förehaft
fågan om de begärda extra anslagen till försvart-
verket, och tillstyrkt en stor del af hvad som blif-
vit begärdt; såsom till inköp af gevär 190,000 Rdr;
till Karlsborgs fastning 30o0,006; till Karlskrona
Dito 170,0007 till Kungskolms kbesiycketes 50,0603
till försänkniog i Kodjupet 5a,000: ull Karlsborgs
och Karlstens förbättring 60 000, ill uthus å gar-
dets kaserner 28.000 Muir: semma 3000.
Den förändrade siktoirzg pluralit a tvpit I Stats-
Utskottet, härrör förnämligast från de sednast till-
komna ledamöterne neml itrån Preste-Ståndet, Biskop
Tegner i Prosten Åstrands ställe, och från Adelo Hr
Öfversten Bergenstråle och Grefve Anatoa Gylden-
stolpe. I handelse således att pluraltteten inom
Utskottets plenum blitfver likadan. har man icke
att förebrå den innevarande Riksdacen någon olhk-
het med den föregåeude, mer 20 tillkomsten af
Siatslånen. i
Uti konklaven hos H. Exc, Grerfve at Wetterstedt
i går afton talades mycket öfver första och avdra
punkterne af Banko-Utskotters betsatkande Btt
nytt sammanträde, til öfverläggninsens fortsättsnde,
är beramadt till nista måndag.
Uti Ridderskapet och Adelus plesumfför i förF-
går föreföll en diskussion, angärude frågan om
granskningsrätt af den så kallade gamla passevolans-
fonden, hvilken egentligen var aiiln!resse såsom ett
nytt prof på den styrka, Styrelen äfven denna
Riksdag måste anse sig äga inom majoriteterna i
RiksStånden, då Kronans Embeta enständigt
fortfara att bestrida folkets Ombud rättigteten till
granskning at medel, tillkomva frön de skatidra-
gande, i samma stund, som Begeriogen äskar af
Ständerne tva coorma anslag. Säter att för värfva
det förtroende för klok hushåHnutsne, hvarnvå de nya
avslagens beviljande skulle gruvdas, är verkligen
eget, och isynperhet föresommer vv Möllerbjelmos
argument derom, att Konungen; hide kannat låta
exereera bort hela fonden, och att derföre vågon
f
granskning icke barde tillåtas. högst naivt. Vi
hänvisa Läsaren vidare till redogörelsen under art.
RBiksdagsknderråttelser.
Uti Preste-Ståndets piena har de sednare da-
garna icke passerat någonting särdeles anmirk ninge-
värdt, mer än en liten föreläsning at Hr Biskopen
at Wivgård, ivnef ttad uti inledningen till ett
yttrande om stämplade pappersafgitten och hvit-
ken vi funnit förtjent att meddelas uv det juste-
rade protokoliet. Den förmodas hafva gjort myg-
ket intryck, i svnuerhet på de yngie af Ståndets
ledamöter, till hvilka den förnämligast syntes rik
tad. Den lyder som löljer:
Det ligger i vårt folktynne ett fel, hvilket föh-
rensvärd kallade hetsighet i sjelfva trögheten. Det
är en orolighet, som egentligen icke vet hvad
den vill, men isyndserhet är den en obelåtenhbet
med det närvarande. hvilken vedan den store Gu-
staf Wasa fann svårt att styra, och hans ef-
terträdare visserligen icke funuit lättare. Den wvi-
sade sig först i begäret alt på Riksdagarne allting
förändra, då folket bulvit euligt sin egen före-
ställning frist. Då följde hvar om andra omhkäst-
ningarne städse i stridig riktniog, och hvad det
ena mötet uppbyggt, nedref det andra, för att lem-
na sina åtgärder att omgöras af det tredje oc S V.
Förhållandet synes talaren icke blifvit fullt för-
ändradt efter revolutioner 1809. Hvad den Rias-
dagen uppförde, undergräfdes eller till en del om-
gjordes 1812. Dessa teaktioner mönstrades åter
13:55, då en egentlig opposition bildade sig. Hr
Biskopen ansåg det blifva för vidlyftigt att följa
de förlidna riksdagasoe, under yttrande alt den
närvarande gifver vittnesbörd tillräckligt af tör-
ändsingslust. Annat san ej väntas af en folksam-
ling, till mera an bälltenv vy, med åsigter, Jakt
stridande mot den förlidnas majoritet och särdeles
enständig 1 sina förut fattade meningar, — System,
uthållighet och bestånd. blifva på detta sätt omöj-
liga i detta bäfvatide vike; och det enda säkra är,
att fasterlandsvännen har skäl att hysa farhågor
och varödande yttra dem. — Vänder man sig från
den politiska sidon, så företer sig den ekonomiska
icke mindre märkvärdig genom omskiften. En för-
a