— LLMVe ——— VO LL NS hb XV VS VM HT FF VN MVH NF NSF FO barnen belipna sig alla vid god helsa. Efter flera veckors fruktlösa hemödanden lydkades det i går ändtligen ait upptaga Angfartyget Oscar i valtenbrynet, å alt urlastoirg nu kan ske. StatsUtskottets afeg:ftsafdelning har i går förehaft fågan om de begärda extra anslagen till försvartverket, och tillstyrkt en stor del af hvad som blifvit begärdt; såsom till inköp af gevär 190,000 Rdr; till Karlsborgs fastning 30o0,006; till Karlskrona Dito 170,0007 till Kungskolms kbesiycketes 50,0603 till försänkniog i Kodjupet 5a,000: ull Karlsborgs och Karlstens förbättring 60 000, ill uthus å gardets kaserner 28.000 Muir: semma 3000. Den förändrade siktoirzg pluralit a tvpit I StatsUtskottet, härrör förnämligast från de sednast tillkomna ledamöterne neml itrån Preste-Ståndet, Biskop Tegner i Prosten Åstrands ställe, och från Adelo Hr Öfversten Bergenstråle och Grefve Anatoa Gyldenstolpe. I handelse således att pluraltteten inom Utskottets plenum blitfver likadan. har man icke att förebrå den innevarande Riksdacen någon olhkhet med den föregåeude, mer 20 tillkomsten af Siatslånen. i Uti konklaven hos H. Exc, Grerfve at Wetterstedt i går afton talades mycket öfver första och avdra punkterne af Banko-Utskotters betsatkande Btt nytt sammanträde, til öfverläggninsens fortsättsnde, är beramadt till nista måndag. Uti Ridderskapet och Adelus plesumfför i förFgår föreföll en diskussion, angärude frågan om granskningsrätt af den så kallade gamla passevolansfonden, hvilken egentligen var aiiln!resse såsom ett nytt prof på den styrka, Styrelen äfven denna Riksdag måste anse sig äga inom majoriteterna i RiksStånden, då Kronans Embeta enständigt fortfara att bestrida folkets Ombud rättigteten till granskning at medel, tillkomva frön de skatidragande, i samma stund, som Begeriogen äskar af Ständerne tva coorma anslag. Säter att för värfva det förtroende för klok hushåHnutsne, hvarnvå de nya avslagens beviljande skulle gruvdas, är verkligen eget, och isynperhet föresommer vv Möllerbjelmos argument derom, att Konungen; hide kannat låta exereera bort hela fonden, och att derföre vågon f granskning icke barde tillåtas. högst naivt. Vi hänvisa Läsaren vidare till redogörelsen under art. RBiksdagsknderråttelser. Uti Preste-Ståndets piena har de sednare dagarna icke passerat någonting särdeles anmirk ningevärdt, mer än en liten föreläsning at Hr Biskopen at Wivgård, ivnef ttad uti inledningen till ett yttrande om stämplade pappersafgitten och hvitken vi funnit förtjent att meddelas uv det justerade protokoliet. Den förmodas hafva gjort mygket intryck, i svnuerhet på de yngie af Ståndets ledamöter, till hvilka den förnämligast syntes rik tad. Den lyder som löljer: Det ligger i vårt folktynne ett fel, hvilket föhrensvärd kallade hetsighet i sjelfva trögheten. Det är en orolighet, som egentligen icke vet hvad den vill, men isyndserhet är den en obelåtenhbet med det närvarande. hvilken vedan den store Gustaf Wasa fann svårt att styra, och hans efterträdare visserligen icke funuit lättare. Den wvisade sig först i begäret alt på Riksdagarne allting förändra, då folket bulvit euligt sin egen föreställning frist. Då följde hvar om andra omhkästningarne städse i stridig riktniog, och hvad det ena mötet uppbyggt, nedref det andra, för att lemna sina åtgärder att omgöras af det tredje oc S V. Förhållandet synes talaren icke blifvit fullt förändradt efter revolutioner 1809. Hvad den Riasdagen uppförde, undergräfdes eller till en del omgjordes 1812. Dessa teaktioner mönstrades åter 13:55, då en egentlig opposition bildade sig. Hr Biskopen ansåg det blifva för vidlyftigt att följa de förlidna riksdagasoe, under yttrande alt den närvarande gifver vittnesbörd tillräckligt af törändsingslust. Annat san ej väntas af en folksamling, till mera an bälltenv vy, med åsigter, Jakt stridande mot den förlidnas majoritet och särdeles enständig 1 sina förut fattade meningar, — System, uthållighet och bestånd. blifva på detta sätt omöjliga i detta bäfvatide vike; och det enda säkra är, att fasterlandsvännen har skäl att hysa farhågor och varödande yttra dem. — Vänder man sig från den politiska sidon, så företer sig den ekonomiska icke mindre märkvärdig genom omskiften. En föra