nn LA — a oo NNRER Rn Seen ee teet R EET NOR IEI af någon allmännare Svenska folkets opinionsyttripg, beträffande de former, som under sekier tillbakahållit den framgåvg på bildningens bans, hvartill Svenska folget känner en sörre och alivarligare iore drift, an kanske de fles:a folkslag. Om Konungens försäkran innebure en förbindelse, att aldrig föreslå någon förändring uti Grundlagarne, då skulle petitionerne innefatta en omisskännelig uppmanivg till Konungen, att bryta sin ed; men när snart sagdt hvarje Riksdag företett ifrån Konungen utgångne förslag till förändringar af grundlags 44, så förfaller den nog korttänkta utvägen att uti en edsförpligtelse, som aldriz funnits, söka ett hinder tör Konungen, att lyssna till folkets röst, då den begär Konungamak ens frediiga mellankomst och biträde, till afhjelpande af den oreda, det bri-: stande sammanhang och den tröghet, som genom formernas olämplighet, lånssamt, men säkert undergräfver, och slutligen dödar den individu Ha kiaft, hvars omsergslulla vård genom NSverses poiitiska läge, här blifser ett större och mera vigtigt styrelsens åliggande, än på något anva: stalle. Måtte man således i denna fråga ieke mera söka förvilla omdömet genom förespeglisvar af edsförbindelseinas inflytelse, der deras öfvertradelse aldrig bhfvit, eller kunnat blitva bragt å hane. Uppsåtligt förbigå vi Jurnaltöffalisrens mening, att det ligger inom representatione ns förmåga, alt lösa Konurcgen ifrån sina eder3 deona Jurvalförfittarens tankeyttriog torde evsam vara tillväcklig; att stadga öfvertygelsen i anseende till den i hela Jurnal-artikeln rådande tankegången. Jurnalförfattaren frågar: om man tviflar på att Ständerne skola frivilligt afstå six Representationsrätt, efter man icke valt denna utväg i stället för den andra? Ifåll man kunnat i petitionsväg vinda sig till Bikets Ständer, så hade man icke funrvit sig tillbakahållen af någon fruktan att Rikets Ständer skulle vidhålla tormer, hvilka ifrån så långliga tider varit i saknad af någon slags folkets förkärlek eller tillgifvenhet. Petitionärerue hafva utomdess föreställt sig, alt Rikets Ständers overksamhet i petitionsfrågan borde uteslutande förklaras ifrån svårigbeterne, att under våra så olycksaligt fyrdelade former, kunua under lagn och utan nåsot öfver vägande maktinflytande inom Representationen ästadkomma ett ändamålsenligt och för Konungen antagligt förslag. — Denna föreställning synes icke belder vara motsagd af hvad iuan hittintills sett inom KonstitutionsUtskottet vara under öfverlaggning. — Man bar ansett det såsom en näjg, nos omöjligbet för Rikets Ständer, alt, medelst öfverläggningar på fyra sum, komma till öfverensstammelse om ett Representationsförslag; och idgen af LandtStänders införande lemnar visserligen icke anledniovg att härutinnan komma uppå andra tankar. — Under det fullkomligaste rättvisande af uppsåtets redbarhet hos motionären till denna iogripande förändring, får det förlåtas, att man anser den såsom helt och hållet opraktisk för vårt land, samt vittnande om obekantskap med L:ndtS:ändernes förhållanden i Tyskland och framför allt i Nederlävderna, före Belgiska sevolutionev. De, som i Sverges styrelse och lagstiftnivgsformer vilja vinna enhet, arbetsinöjlighet, öfverensstämmelse och kraft, skola utan tvilvel genast förkasta ett förslag, som skulle förflytta lagstiftningsölverlägsningarne, ifrån ett ställe i Riket till femton, tjugu eller kanske flere, och alltid till ett ökadt osammanhang, i stället för den centralisation af somhåilsargelägenheternas beh avdling 1 lagstiftnirgsväg, sem åtminstore utgör målet för våra önskningar, och villkoret för den monarkiska principens upprättbållande och bestård. En återgång till våra fylkingsförhållavden, blefve sålunda i vår tanka ett tillbakaträdande ifrån den civilisationsgrad vi uppnått, cch ifrån de begrepp vi hysa om vilkoren för sammansättningen afen ändamälsenlig lagstiftning. — Ibland anledningarne att i petitiors-frågan anlita konungamaktens biträde torde äfven kunna nämnas, att man högeligen betviflar, att valet till en Komitd, för utarbetandet af förslag till en ny representation, skulle, i bändelse af nationens fria valrätt, falla å ens 13 afde Herrar och män, hvilka för närvarande utgöra KonstitutionsUtskottets tjugufyra ledamöter, och hvilka till omdömets ytterligare beriktigande här utföras! Friberre Ehrenborg, Grefve Spens, Hrr Cedersebjöld, Brakel, Lagerhjelm, Silfverstråle, Biskoparne af Wingård, Faxe, Wallie. Hrr Hallström,