nn LA
— a oo
NNRER Rn Seen ee
teet R EET NOR IEI
af någon allmännare Svenska folkets opinionsytt-
ripg, beträffande de former, som under sekier till-
bakahållit den framgåvg på bildningens bans, hvar-
till Svenska folget känner en sörre och alivarli-
gare iore drift, an kanske de fles:a folkslag. Om
Konungens försäkran innebure en förbindelse, att
aldrig föreslå någon förändring uti Grundlagarne,
då skulle petitionerne innefatta en omisskännelig
uppmanivg till Konungen, att bryta sin ed; men
när snart sagdt hvarje Riksdag företett ifrån Ko-
nungen utgångne förslag till förändringar af grund-
lags 44, så förfaller den nog korttänkta utvägen att
uti en edsförpligtelse, som aldriz funnits, söka ett
hinder tör Konungen, att lyssna till folkets röst, då
den begär Konungamak ens frediiga mellankomst
och biträde, till afhjelpande af den oreda, det bri-:
stande sammanhang och den tröghet, som genom
formernas olämplighet, lånssamt, men säkert un-
dergräfver, och slutligen dödar den individu Ha
kiaft, hvars omsergslulla vård genom NSverses po-
iitiska läge, här blifser ett större och mera vig-
tigt styrelsens åliggande, än på något anva: stalle.
Måtte man således i denna fråga ieke mera söka
förvilla omdömet genom förespeglisvar af edsför-
bindelseinas inflytelse, der deras öfvertradelse al-
drig bhfvit, eller kunnat blitva bragt å hane.
Uppsåtligt förbigå vi Jurnaltöffalisrens mening,
att det ligger inom representatione ns förmåga, alt
lösa Konurcgen ifrån sina eder3 deona Jurvalför-
fittarens tankeyttriog torde evsam vara tillväcklig;
att stadga öfvertygelsen i anseende till den i hela
Jurnal-artikeln rådande tankegången.
Jurnalförfattaren frågar: om man tviflar på
att Ständerne skola frivilligt afstå six Represen-
tationsrätt, efter man icke valt denna utväg i stäl-
let för den andra?
Ifåll man kunnat i petitionsväg vinda sig till
Bikets Ständer, så hade man icke funrvit sig till-
bakahållen af någon fruktan att Rikets Ständer
skulle vidhålla tormer, hvilka ifrån så långliga ti-
der varit i saknad af någon slags folkets förkärlek
eller tillgifvenhet.
Petitionärerue hafva utomdess föreställt sig, alt
Rikets Ständers overksamhet i petitionsfrågan bor-
de uteslutande förklaras ifrån svårigbeterne, att
under våra så olycksaligt fyrdelade former, kunua
under lagn och utan nåsot öfver vägande makt-
inflytande inom Representationen ästadkomma ett
ändamålsenligt och för Konungen antagligt förslag.
— Denna föreställning synes icke belder vara mot-
sagd af hvad iuan hittintills sett inom Konstitu-
tionsUtskottet vara under öfverlaggning. — Man
bar ansett det såsom en näjg, nos omöjligbet för
Rikets Ständer, alt, medelst öfverläggningar på
fyra sum, komma till öfverensstammelse om ett
Representationsförslag; och idgen af LandtStänders
införande lemnar visserligen icke anledniovg att här-
utinnan komma uppå andra tankar. — Under det
fullkomligaste rättvisande af uppsåtets redbarhet
hos motionären till denna iogripande förändring,
får det förlåtas, att man anser den såsom helt och
hållet opraktisk för vårt land, samt vittnande om
obekantskap med L:ndtS:ändernes förhållanden i
Tyskland och framför allt i Nederlävderna, före
Belgiska sevolutionev. De, som i Sverges styrelse
och lagstiftnivgsformer vilja vinna enhet, arbets-
inöjlighet, öfverensstämmelse och kraft, skola utan
tvilvel genast förkasta ett förslag, som skulle för-
flytta lagstiftningsölverlägsningarne, ifrån ett stäl-
le i Riket till femton, tjugu eller kanske flere,
och alltid till ett ökadt osammanhang, i stället för
den centralisation af somhåilsargelägenheternas be-
h avdling 1 lagstiftnirgsväg, sem åtminstore utgör
målet för våra önskningar, och villkoret för den
monarkiska principens upprättbållande och bestård.
En återgång till våra fylkingsförhållavden, blefve
sålunda i vår tanka ett tillbakaträdande ifrån den
civilisationsgrad vi uppnått, cch ifrån de begrepp
vi hysa om vilkoren för sammansättningen afen än-
damälsenlig lagstiftning. — Ibland anledningarne
att i petitiors-frågan anlita konungamaktens biträde
torde äfven kunna nämnas, att man högeligen be-
tviflar, att valet till en Komitd, för utarbetandet
af förslag till en ny representation, skulle, i bän-
delse af nationens fria valrätt, falla å ens 13 afde
Herrar och män, hvilka för närvarande utgöra Kon-
stitutions- Utskottets tjugufyra ledamöter, och hvil-
ka till omdömets ytterligare beriktigande här utfö-
ras!
Friberre Ehrenborg, Grefve Spens, Hrr Ceder-
sebjöld, Brakel, Lagerhjelm, Silfverstråle, Biskopar-
ne af Wingård, Faxe, Wallie. Hrr Hallström,