TRAILIHUCIC: NES ICKE al Stan usoralingars och SKlator-
faltningars försvar, så omisskänneligen uttryckt sig.
Man kan för ingen del medgifva, att till exem-
pel en Riksdagsman af allmogen ifrån Wermland,
skulle bevisa mera i afseende å folköfvertygelsens
mognadsaorad, än intyget af den snart sagdt enhal-
liga namnteckning inom alla de socknar i Werm-
land, hvarifrån petit oner utgått, som obestridligt
uti högre grad förete en bevisniug för den, som
vill autaga några bevis, eller uti några tidens tec-
ken igenfinna någon antydninrg att: uppfatta folk-
meningarnes beskallenhet eller ståndpunkt. Leka li-
tet kan man medgifva, att Ar Grosshandlar Ecker-
mans opinion om behofvet af en Represeotationsför-
ändring, kan, genom dess egenskap af Borgerskapets
Representant vid innevarande riksdag, tillerkännas
ens någon, den aldra minsta jzmförlighet i vigt,
med de 400 medlemmar af Stockholms stads Bor-
gerskap, som undertecknat petitionen i represenla-
tionsfrågan.
Om petitioner i Representationsfrågan ifrån alla
Sverges städer och lans4-kap skulle ingå, lika all-
mint undertecknade, som de, hvilka redan inkom-
mit; vägade man väl påstå, att dessa då blefve ett
uvderordaadt bevis ä Svenska folkötvertygelsens mog-
nadsgrad; I fall det efter jurnalförfettarens me-
ning vore lagligen jäfvadt genom Rikets Ständers
stillatigande och overksamhet?
Tvertemot: Jurnalförfattarens yttrade åsigter, an-
ser man således den, genom de 2 till 3000 petitio-
närerne uttryckta opinion om representatiousfrågan,
så mycket öfvervägande hvad Rikets Ständer i mot-
satt anda kunnat tänsa eller handla, att någon j:m-
förelse i moraliskt hävseende omöjligen kan äga
rum.
Jurnalförfattaren frågar: - Hvarföre man, då
icke md petitionslistorne vindt siz direkte till
Riks-Ståndens ledamöter?? Härtill svarar man:
Att Sven-ka folsets öfvertygelse sedan urminnes
tid innehaft den mognadsgrad, att det fullkomhet
besutit kanslan af sin egen värlighet; att det ifrån
urminnes tider vetat sig icke kunna nedstiga till en
bön inför dem, hvars uppdrag innebära en mora-
IR förbindelse att sjolfkraft handla i öfverensstam-
melse med folkets vilja, och att ifrån folkets öf-
vertygelse hämta ledningen för de lagstiftninyssbe-
slut, som uttalas i folkets ramn, och ingalunda så-
aom uttryck af blott enskilt öfvertygelse och en-
skilta intressen.
Annorlunda er folkets förhållande till konunga-
makten.
Konungamaktens ifrån det öfriga sambället upp-
höjda ställning visar sig deremot alltid för folset
säsom ensam innehafvare af förmågan, att, un-
derstödd af en verklig folkrepresentation, fördoms-
fritt uppfatta och att kraftfullt afhjelpa sam-
hallets behof, och det är endast till Konunga-
makten, uti cess; ifrån verkställandemakten af kilda
egenskap, som folket utan förnedring kan vända sig
i böneväg för att ådagalägga en fullmogen öfver-
tygelse.
Man må således ingalunda föreställa sig, att de
underdiåniga petilionrerue äro stallda till någon an-
nan, än till Konungens personlighet; ty Svenska fol-
kets öfvertygelse är äfven i denna del så utvecklad
och så moger, att det icke kan falla någon in, att
i sådane grovin, som i petitionsfsågan, bönfalla Re-
genvgen, hvilket vore ika mycket under folkets
värdighet, som att bonfaila hos sina egna represen-
tanter.
Jurnvaliörfattaren synes icke gjort sg fullkomlig
reda för de konstitutionella förhållandernas egen-
skaper, då han påstår: Konungen böra lemnas
i den passiva ställning, som han i en fråga, der
hans indvviductlla ed är så betydelsefull, icke bör
eller kan lemna förr än representationen , genom
sitt initiatif, liksom löst honom ifrån densamma,
och reducerat hans åtgärd Wi hvad den i ett så
vigtigt fall bör varat till ett bifall eller ett af-
slag.
Hvad menas väl här med Konungens individuel-
la ed?
Konudgen har uti sin förbindelse, att ställa sig
Grundlagaines föreskrift till en obrottstlig efterrat-
else, äfven iklädt sig förbindelsen, att i enbghet
med siv öfvertygelse begagna det Konungamakien i
Grundlagarre tillagde obehindrade initiatif för Grrund-
lagsreformers föreslående i grundlagsenlig väg. Huru
kan man väl, med något hopp om framgång, vuja
fiina något edsbrott uti Konungens lyssnande till
den mognadsgrad, folköfvertygelsen ådaxalade, gc-
nom en enhällig Svenska folkets bön till Konurga-
makten, att begagna dess grundlagsenliga rätvighet,