TRAILIHUCIC: NES ICKE al Stan usoralingars och SKlatorfaltningars försvar, så omisskänneligen uttryckt sig. Man kan för ingen del medgifva, att till exempel en Riksdagsman af allmogen ifrån Wermland, skulle bevisa mera i afseende å folköfvertygelsens mognadsaorad, än intyget af den snart sagdt enhalliga namnteckning inom alla de socknar i Wermland, hvarifrån petit oner utgått, som obestridligt uti högre grad förete en bevisniug för den, som vill autaga några bevis, eller uti några tidens tecken igenfinna någon antydninrg att: uppfatta folkmeningarnes beskallenhet eller ståndpunkt. Leka litet kan man medgifva, att Ar Grosshandlar Eckermans opinion om behofvet af en Represeotationsförändring, kan, genom dess egenskap af Borgerskapets Representant vid innevarande riksdag, tillerkännas ens någon, den aldra minsta jzmförlighet i vigt, med de 400 medlemmar af Stockholms stads Borgerskap, som undertecknat petitionen i represenlationsfrågan. Om petitioner i Representationsfrågan ifrån alla Sverges städer och lans4-kap skulle ingå, lika allmint undertecknade, som de, hvilka redan inkommit; vägade man väl påstå, att dessa då blefve ett uvderordaadt bevis ä Svenska folkötvertygelsens mognadsgrad; I fall det efter jurnalförfettarens mening vore lagligen jäfvadt genom Rikets Ständers stillatigande och overksamhet? Tvertemot: Jurnalförfattarens yttrade åsigter, anser man således den, genom de 2 till 3000 petitionärerne uttryckta opinion om representatiousfrågan, så mycket öfvervägande hvad Rikets Ständer i motsatt anda kunnat tänsa eller handla, att någon j:mförelse i moraliskt hävseende omöjligen kan äga rum. Jurnalförfattaren frågar: Hvarföre man, då icke md petitionslistorne vindt siz direkte till Riks-Ståndens ledamöter?? Härtill svarar man: Att Sven-ka folsets öfvertygelse sedan urminnes tid innehaft den mognadsgrad, att det fullkomhet besutit kanslan af sin egen värlighet; att det ifrån urminnes tider vetat sig icke kunna nedstiga till en bön inför dem, hvars uppdrag innebära en moraIR förbindelse att sjolfkraft handla i öfverensstammelse med folkets vilja, och att ifrån folkets öfvertygelse hämta ledningen för de lagstiftninyssbeslut, som uttalas i folkets ramn, och ingalunda såaom uttryck af blott enskilt öfvertygelse och enskilta intressen. Annorlunda er folkets förhållande till konungamakten. Konungamaktens ifrån det öfriga sambället upphöjda ställning visar sig deremot alltid för folset säsom ensam innehafvare af förmågan, att, understödd af en verklig folkrepresentation, fördomsfritt uppfatta och att kraftfullt afhjelpa samhallets behof, och det är endast till Konungamakten, uti cess; ifrån verkställandemakten af kilda egenskap, som folket utan förnedring kan vända sig i böneväg för att ådagalägga en fullmogen öfvertygelse. Man må således ingalunda föreställa sig, att de underdiåniga petilionrerue äro stallda till någon annan, än till Konungens personlighet; ty Svenska folkets öfvertygelse är äfven i denna del så utvecklad och så moger, att det icke kan falla någon in, att i sådane grovin, som i petitionsfsågan, bönfalla Regenvgen, hvilket vore ika mycket under folkets värdighet, som att bonfaila hos sina egna representanter. Jurnvaliörfattaren synes icke gjort sg fullkomlig reda för de konstitutionella förhållandernas egenskaper, då han påstår: Konungen böra lemnas i den passiva ställning, som han i en fråga, der hans indvviductlla ed är så betydelsefull, icke bör eller kan lemna förr än representationen , genom sitt initiatif, liksom löst honom ifrån densamma, och reducerat hans åtgärd Wi hvad den i ett så vigtigt fall bör varat till ett bifall eller ett afslag. Hvad menas väl här med Konungens individuella ed? Konudgen har uti sin förbindelse, att ställa sig Grundlagaines föreskrift till en obrottstlig efterratelse, äfven iklädt sig förbindelsen, att i enbghet med siv öfvertygelse begagna det Konungamakien i Grundlagarre tillagde obehindrade initiatif för Grrundlagsreformers föreslående i grundlagsenlig väg. Huru kan man väl, med något hopp om framgång, vuja fiina något edsbrott uti Konungens lyssnande till den mognadsgrad, folköfvertygelsen ådaxalade, gcnom en enhällig Svenska folkets bön till Konurgamakten, att begagna dess grundlagsenliga rätvighet,