il al VILDIR ee UERIERV HA aAalllu vrallillludbdillatll gande slutsatser, och sådan visar sg älven här händelsen, då Jurnaiförfattaren, under sitt uppsåt att frånvkänna Sverska folkets förboppningsfulla förtroende till Kootrgamaaten allt anseende af legl ghet, tycks vilja Sägsa Konungen ev bestämd förbndelse ät: göra mera afseerde å de önskningar och töänkesätt, som a! Rilsens Sänder framställdes, än å dem, som af hela Svevska folket i massa möj bigen kunde 1 uvderdånighet andragas. i ful!komligaste motsats till Ritets Ständers äsgter och hacdlingssätt. Konungen förbindes genom gruvdlesarre lika liiet at: fästa afserose å Rikets Ständers önskningear och tänkesätt, som å Svenska fokets, Dev bindande kraften ligger här, för besge fallen, endast uti tingens natur; och det torde näson sång kunna blifva fullt ut bka vådhgt, att lemna Svenska folkets böjt ualade mening utan uppmarksamhet, sem det nigsonsin kan blifva det, att icke fästa afseende vid Bisets Störde:s framstillde önskingar. , I fall Rikets Ständer, emot all rimbhiz modan, skulic kunna åsämjas om ett representat onsförändrivg, så vore, enligt Jurcalförfattarens mening, Konungen förbunden att göra afseende de ligt ntiryck af Svenska foltets övsk Konungen cn grundlagsenlig rättighet, att endast 2med ledning af sin öfvertygelse om fordringarne för get allmännas väl, antages, ellev förkasta Rikets Stånders försleg; hvadan det vill synas klart, att Piåets Ständer aldrig måne kunna syfta till den förmätenhet i tanke, att de skulle äga Större och hättre grundade anspråk å Konungens uppmä:ksamhet, än hela folkets samlade röster, då de uti någon större angelägenhet akiat vödigt, att inför tronen göra sig gälla de. Man wåste här göra sig klart och becriphigt, att de i underdånighet ingifne petilionerne icse innefatta det aldvaringaste förslag till en representationsförändring, i hvillet fall de skulle intvärgt på grundlagens område, som föreskrifver vägen för ändripgarnes tillvägabringande i dessa delar. Är det väl trobgt, att R:kets Ständer sknile, utan tvånget af någon allmännare oyinionsstämning, skrida till försläg för representalions-föränd:iug? Om någon yttre kraf: till frambrivgande af dessa i alla ländet ömtålisa omskapningsbehof icke vore af nöden, hvarföre hafva icke Rikets Ständer, unacer tjuguf m förflutne år, företegt ordnandet afen 1 förrsiag till åå, såsom åå ett lag pingar och tävkesätt. Men nu äser samhallsangelägenhet, hvars vigt och oumgångeliga ; nödvändighet redan af 1309 ärs grundlags stiftande Ständer erkändes, påkallades, och såsom eit mål för kommande Ständers rastlösa och ärofulla bemödangen antyddes? Ertännom heli öppet, att Rikets Ständers overkssmbet i dessa delar härflutit ifrån Svenska folkets, till högt uttalad tankeyttring långsamt mognande öfvertygelse. Låtom oss komma öfverens, att den stoia sakens utveckling långt för detta skalle förevarit, om icke den i Jurnalartikeln öfverklagade allmännare opinionsyttringen uteblifvit. -Hvem kan väl öfvertyga oss, alt ett förslag till souresentationsförändrivg, ar Kikseas Ständer, i all tysthet, och utan något yttre tvång, för tio år tillbaka den andra statsmakten förelag:, hade vunnit n5got as ende, såsom ett verkligt ntryck sf folkets önsk, nten att folket låti höra några sådane. Vär mening och innerliga öfvertygelse ar, att ve itionerne i representationsfrågan utgöra alldeles ovsdgängliga medel, för dess frambringande till nåov resutat: och detta icke allsnast, såsom en driffoder för Riksens Ständers vsrksambet, utan såsom en i aldra högsta måtto inverkande vägledning för Kovel. Majs öfvertygelse i afseende å den mognadsgrad, Svenska folkets önoskutvgar 1 dessa delar uti sjelfva verkligheten upphurn lt. jurnalförfeattaren fordrar ati: man måste med: e, det 2 å 3.oc0 namn, huru aktningsvarda som helst, hvilka endast representera sig sjelfva, icke kunna ens tagas i betraktande vid sidan af deras, som, till följe af förutgångne, fagliga val, representera omkr. 2 millioner af rikets allmoge, nära hundra tusende af dess borgerskap. ochtretusende af dess prester Vadeln oberäknad); ännu mindre uppringer väga dem. oo a Vi nödgas helt oförskrväckt tillstå, att vr på intet vilkor kunna antaga eller ingå på denna. sats. Af de 2 till 53,000 aktningsvarda namn, som undertecknat petitionerne, hafva alliör få deltagit uti representant valen. Då man omnämner, att Bondeståndets bärvarande vepresentanter föreställa omkeino 2 millnaner af rikets alimoge, så nödgas man