krypapde tjevstviiligneten. Ju oppnare och argare
en medborgare sade sin mening, ju välkomnare
borde det vara för styrelsen;ty hon borde ihågkom-
ma att det är genom hjertat , som menniskan hand-
lar i siva bästa stunder, och att berekningen, el-
ler det-torra, spekulativa förståndet icke förer långt
fram på mensklighetens och bildningens bana.
Hr af Billbergh har här genomgått de såkallade
syndaregistret,, som han benämner Grefve Cion-
bj-lms skildring öfver styrelsen, och ban har så-
som motstycke framställt en ljus och vacker tafla.
Jag missunnar: e) Herr af Billbergh; tvertom gra-
tulerar jag honom, att hysa en så optimistisk åsigt,
ehuru jag ej är nog lycklig att kunna dela der.
I Den vårda talaren har klandrat , att Grefve Ciron-
hjelm ej uppgifvit de speciella fall, deri styrelsen
handlat mot Grundlagen. Den kunde Hr Gref-
ven så nrycket mindre göra, som ban började sit
anförande med att säga, att det ej var vid de spe-
ciella frågorna, utan vid det ministeriella syste-
met, han ville framställa sina anmärkningar. - En
styrelse behöfver icke hafva våldfört en enda
bokstaf. af Grundlagen, och den kan ändå vara
oduglig och icke gagnande för landet. Det ar
utur denna syopunkt, jag alltid trott att 107 4.
Regeringsformen åsyfiar en granskning af Styrelse-
systemet i allmänhet, eller ej allenast huruvida nå-
gra brott mot lagarne icke blifvit af styrelsen be-
gångope, utan. huruvida styrelsen, jemväl i sina råd-
slag, befrämjat rikets sennskyldiga nytta; och jag
kan icke instämma med Friherre Ehrenborg der-
uti, att ordalydelsen i 107 4. blott har afseende på
direkta felsteg och öfverträdelser. Jag tror tvärt-
om, att styrelsens pligt i lika mån ar att vid alla
tillfallen söka befordra nationers fördelar, att akta
på tidens behof, att tillse, det representationens
önsknoingar blifva uppfellde, o. s. v., och då råd-
gifvarne icke fästat Konungens uppmärksamhet
derpå, så hafva de ej eller iakttagit vikets sann-
skyldisa ny:ta, och jag tror fördenskull, att Kov-
stitutions-Utskottet, utan att i något afseende för-
tyda grundlagen, kan tillkännagifva, huruvida
sådana underdäniga föreställningar blitvit gjorde el-
ler underlåtne.
Ae af Billbersh hav vidare skrifvit på sty-
re!sens räkning satt vi haft 20 års fred. Jag tror
alt det är försynen och Ewropas politiska förhål-
landen vi hafva att tacka derför. Jag har ej
hört från något häll, att ens någon fråga om krig
för Sverge uppstått, efter stutet af det krig, hvars
fördelar man så ofta hört prisas, och när jag un-
dantager krigen med Turkitt, samt de krig, som
föranledts af inkördes oroligheter, har ju hela Eu-
ropa njutit lika långvarig fred. Jag inser såiedes
ej, buru, vid sådant förvållande , man i detta fall
kan ifrågasätta någon tacksamhet till styrelsen.
Man har äfven ansett oss böra knäfalla för styrel-
sen derföre, att vi fått behålla vår konstitutionella
frihet. Jag kan icke neka att en viss ovilja uppstod hos
mig då jag hörde detta. Jag har icke förnuremit att
något törsök till omstörtning af våra konstitutio-
nella förbållanden varit 3 bane, och intill dess för- )
undrar det mig att höra yrkas tacksamhetsförplig-
telser mot Styrelsen, för det hon förekommit, hvad
som aldrig
öfrigt! väl måste anscs vara styrelsen lika dyrbart,
som folket. Krigsmaktens förbättringar hatva blif-
vit med loford omnämde, och det är sant alt
Landt-armcten, särdeles artilleriet, framgått i mi-
Itärisk bildning. . Hvad åter flottan: beträffar, så
har man sagt mig, att åtminstone dess materiel ör
inskränkta.e nn, än för 20 år sedan. Detta är
dock en fråga som jag ej kan bedöma. Det är
visserligen en förtjenst af Styrelsen. att ifrågava-
rande förbåttringar skett: men de hafva också ho-
stat nationen ganska artiga styfrar, som man sä-
ger, och det är Styrelsens fel, om denna kostnad
varit större, än den bort vara, och folket kun-
nat hära. Man har jemväl tillskrifvit Styrelsen,
jordbrukets uppkomst och industriens framsteg.
Hvad jordbruket beträffar, så har en värd ledamot,
Or Foiberre Ehrenborg, med hvilken Hr af Bill-
bergh förklarat sig i allo instämma, här förklarat,
då fråga var om Stats-lånen, att det varit mynt-
försämringen, som i synnerbet uppdrifvit vårt jord-
bruk , och om så är, så tror jag, att, med allt det
onda myntoredan verkat, Styrelsens förtjenst af
detta förhållande, vid närmare eftersinnande, oskad-
I ligt kan borttagas ur räkningen. För min del tror
jag, att jordbruket och den enskilta industrien
icke draga särdeles vytta af Styrelsens direkta åt-
g varit i fråga att hända, och hvilket i
— vv r——oaon nnsnnnmuuWnsrhmlmhhuZz- nu w