Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning omtalar
en för vederbörande Redare och Befälhafvare he-
drande öfverenskommrelse, som träffats med besätt-
ningen på brigaea Martina, hemma i Göteborg,
hvilket fartyg för kort tid sedan härifrån utklare-
rade på West- ladien, nemligen: att inga spirituosa
hvarken af Kapten eller Besättningen vid utgående
medtogs, hvaremot Redaren godtgör besättningen
med ett månadtligt honorarium; skulle någon af
besättningen, efter ankomsten på utländsk botten,
komma ombord i rusig belägenhet, förverkar han
för hvarje gång en viss del af månadspenningen m.
, hvilket allt, vid påmönstringeo härstädes å Sjö-
manshuset, parterna ömsesidigt förbundo sig att
fullgöra. Man vågar förutse, att afsägelsen af spiri-
tuosa om skeppsbord, långt mer än någonting an-
nat skall bidraga till sjöfolkets moralitf; och lika
kärt det är att exemplet utgått från Göteborg, li-
ka önskvärdt vore, alt samma måtte leda till efter-
följd såväl här :om ui andra sjöstäder i Sverge.
Samma tidning berättar:
Sistl. Måndags afton omkom vådligen Artille-
risten N:o 67, vid 3:dj: 12:pundiga Batter iet, som
begifvit sig ut från badplatsen utanför Surbrunn,
för att simma. Det berartas, att då karlen, käm-
pande mot. vind och ström, utmattad ropat på bjelp,
hade en af hans kamrater, af souaen på stället, för-
skaffat sig nyckeln till en derstädes liggande båt,
men, 1 begrepp att sätta ut, hindrats af ägaren till
såväl båten som ställer. Desna omenskliga hband-
ling är af den beskaffenhet, att den ovilkorligen
väcker hvarje menniskas fasa och afskyv; och den
ovisshet hveri densa otmenniska sväfvar, buruvida
det tillämnade widdningsförvöket möjligen kunnat
lyckas, jemte den obehagliga syn af den utanför
dess boving sedermera uppilutna döda kroppen,
lemnar säkert anledning för oroande samvetsföre-
bråelser.