Uttu 2 TJ TI SLTISELe I tatt vraäallthH ITallloötti run Art vn 328
slik gransknings tillvägabrivgande. Då talaren bo-
traktade det sitt Utskottet uppgifvit, och som vid
granskningen ef 1734 ärs lag iakttagits, att neml.
sameliee Rikets Råd och Ständer trädde tillhopa
på Riadarhuset, och der, i närvaro af den då-
varande — Lagkomissionens ledamöter, Ito för
sg uppläsas lagförslaget, då kommissionen an-
tingen genast, eller, i tall af mera wvigtiga på-
minnelser, etter remiss besvarade och lemvade upp-
lysnivgar öfver förekomne anmärkningar: att den
som gorde påminneber tillika borde gifva vid han-
den, på hvad söt det anmärkta lagbudet tydligare
och hiäte kuvde uttryckas; och att, vid denna
gransknings sammankomst, äfven personer utom re-
presentationen, hvilka egnat sig åt lagfarenheen,
fipeo vara tillstädes, dock utan rätt att votera; så
måste han åt detta sätt för granskvingen lemna
företräde, framför det af Hr Friherre Staöl von :
Hollstein föreslague af en ny vald Komitd, såsom
ledarde till mera tidsutdrägt, enär denna komi-
tcens åtgärd ändock slutligen skulle underkastas Ri- :
kets Standers pröfning, såvida icke komite-n ikläd-
des Rikets Ständers beslutande rätt. hvilket han
dock ansåg vore stridande mot grundlagarne.
Man hade anmärkt, att kodifiering afalla till ci-
vil-lagen hörande lagstadganden vore öfverflödig
och orödig, och att, i fall af ett sådant kodifierande, )
hela Moddes verk, Ugsglass m. fl. samlingar finge
tillitas, hvilket allt skulle göra arbetet vidlyftigt.
Tälaren ville härvid blott erinra, att Moddes m. (fl.
sarskilte lagsamliovgar dels till största delen irne-
fatta ekonomiska ärenden, hvilka icke ingrediera i
en allmän civil-lag, deis att der förekomna författ-
ningar till större delen äro i senare tider uphäfna
eller för vår tid icke passande, och således i dessa
fall kunna och böra förbigås; och att i öfrigt en så
beskaffad kodifiering i det närmaste instämmer med
hvad Rikets sist församlade Ständers underdåni-
så skrifvelse till Kongl. Maj:t i detta ämne,
under N:o 145, innehåller. — Man hade vi-
dare lagt Utskottet till last, att, efter redan för-
flutne 6 månader af Riksdagens tillvaro, ingenting
hafva vidtagit i afseende på civillagens granskning.
Talaren ville likväl föra Stårdet till minves, att
Kongl. Maj:ts skrifvelse till Rikets Ständer, med
öfverlemnande af civiilagen till granskning, datera-
de sig den 12 April detta år. Då man således, i
följd häraf, måste subtrahera 4 månader, återstod
till den 19 sist). Juni, då Utskottets betänkande vo-
re gifvet, omkring 2 månader. Under denna, i al-
la afseenden ändock otillräckliga tid hade Utskottet
varit staldt med sina arbeten på den kinkiga vänd-
ningspunktepo, att antingen uteslutande egna tiden
åt lagförslagets granskning, med åsidosättande af
alla ensiilte motioner om lagförändringar, i hvil-
ket fall anmärkningar af vederbörande motionärer
säkerligen icke uteblifvit, eller ocs måste Utskottet
göra hvad som gjorts, hvilket torde synas det rätta,
ehvad man derom vill orda. Man hade såsom ett
stort fel i vår gamla lag, och såsom skäl mot den
uteblifpe granskningev af den nya, anfört, at part
nu icke vet. till hvad Domstol han bör vända sig,
då han af deu domstol; dit han kommit, icke er-
håller bestämd anvisving till den rätta domstolen.
I denna omständighet fick talaren hänvisa den var-
de Talaren til Lag-Utsk:ts redan afgifne bet. öfver
motion i enahanda ämne, och deri Utskottet åda-
galagt olämpligheten och villervallan deraf, att en
domstol skulle defioitift bestämma en annan domstols
behörigbet att en förekommande fråga upptaga.
Vidare hade man såsom skäl för en fullstandigare
granskning af civil-lagförslaget anfört, huruledes rät-
tigheten att göra testamente vore inskränkt i stad,
emot hvad som ägde rum på landet. Talaren väå-
gade deremot tro, att förkållandet. vore motsatt.
Man hade nemligen i stad rättighet att genom te-
stamente bortgifva ärfdt och förvärfdt, fast eller
löst; ä landet deremot hade lagen förbjudit bort-
gifva arfvejord. Likväl äga restriktioner rum i bå-
da fallen, då barn eller bröstarfvingar finnas. — Yt-
terligare kunde talaren ej gilla den yttrade åsigt,
att vid Riiets Universiteter föreläsningar borde
hållas för den studerande ungdomen öfver förslaget
till Civil-lag. Talaren skulle deremot finna det all-
deles ändamålslöst att hålla förelasningar för ung-
domen ötver en lag, om hvars antagande eller för-
kastande meningarne varit och äro mycket delade.
Han skulle anse nog, att föreläsningar hållas ötver
den nu gällande lagen. — Slutligen ansåg talaren
sig pligtig att med tystnad förbigå den bristfallighet
i våra bestående lagar, som man velat hämta från
ett väl kändt nyligen afdömdt brottmål. Talaren
SN Ob oo