JULHO IAL UTA lila PUT Utd ett Li ES UL UL IDOCU UR de största Jurister. Avfoch testamenslag arne äro så invecklade och olämplice, att ivtet försvar för det i detta fall beståndarde kan försökas. De påminna, dessa lagar, onr de tider, då qvinnans rättigbeter ännu icke voro ekavde. Fmellan Stadsoch Landsiätt är skillnaden i arfstörhållanden öfver all föreställning stor. Då man i stad icke kan disponera ötver mera än 6:te peoniager, äger man på landet disponera om allt, utom arfsejorden. — Vid fråga om bristerne i vår gamia lag. må man icke glömma det exempel, som den varvarande tiden tframter. En medborgare bar, 2 följd at ett stadgande 1 missgernicgsbaiken, der ingen gradation ir straifbestamjmyelse äger rum, och der domaren följaktligen Sukpar all latitvd för sin pröfning, bhfvit dömd att lägga bufvudet nncer bilan, för det han, vid bedömnander af styrtise-ålgärder, förvexlat orden Regering och Konung. Talaren ville föreslå att LagUtskottet, vid ny kandläggnving af denna fråga, tillstyrste RiketsStander, att hos Kers Mejit ir nnderdånighet anhålla at det nya Lasveorket, som längesedah utgått i bokhandeln, måtte md det första åter läggas på trycket, för att mot iågt pris till allmänheten försäljas, att derefter uppmanvivg måtte lemnas allmänheten att inom viss tid, t. ex. 2:ne år, inkomma med de anmärkningar. hvilka ceremot kunna göras, samt att dessa ermärkningar sedan resumera, för att, lätt öfverskådliga, kunna vid nästa Riksdags början för Ständerne framlägsas. — Taioren ansåg äfven Ständerne nu böra i underdånighet anbålle, att nya kriminal lagen måtte vara i beredskap, att jemval med nästa Riksdags början till dåvarande Ständer öfverlemnas, äfvensom att nu bör uttryckas den önskan, att Kongl. Maj, då detta öfverlemnande sker, ville gifva proposition om förmerande af utt sä skilt Utskott för lagverkets granskning. Att förelasvingar vid akademierne fingo hållas öfver lazkomitdens klassiska verk, skulle talaren anse vara af oberäknelig nytta. Det hade varit att önska att dennva Riksdagens LagUtskott till granskning företagit åtminstone de 2:ne första balsmne, eller giftermålsoch ärfda, men då vi nu befinna oss i Riksdagens 6:te månad, ansåg talaren det utan tvifvel vara ogorligt, att sätta en sådan granskning i verket. Man må emellertid hoppas, att ifrågasarande vigtiga samhällsangeligenhet hädanefter skall bättre bevakas, om man ock alltid måste beklaga, att Just. StatsMinistern, Grefve Gyllenborgs alltför tidiga bortgång vållat de retrograda steg, som under de senare åren flyttat det nya lagverket mer och mer tillbasa. — tr Ekerman sade sig eej hatva väntat, att man vid denna Riksdag kunnat medhiana att granska det nya lagförslaget; men hade dock trott att någon Balk kunnat genomgås. Talaren hade fästat afseende på Hr Cederborgs reservation och yrkade återremiss på grund af den. — Hr Bååth begärde derefter ordet: Innan talaren framställde sin åsigt öfver Lag-Utskottets betänkande, angående Lagkomittens förslag tili allman civillag, ansåg han sig böra nämna, att haw hvarken deltagit i öfverläggning eller beslut om detta betänkande, livilket allt tillkommit nnder den tia han haft ledighet från Riksdagsgöromålenr. Han ville nämna: detta, icke derföre, som skulle hans navvaro verkat till annat och bättre resultat än det parvarande, utan derföre, att, genom denna frånvaro,-han anser sig mera opartiskt kunna och böra bedöma Utskottets åtgärd. Talaren hade etter noga granskning af Lag-Utskottets betänkande funnit, att en nogare granskning af lagförslaget nu icke kunnat af Utskottet åstadkommas, så vida npeml. Utskottet icke skulle rent af lägga å sido alla öfrige åt Utskottets behandling öfverlemnade ärenden. Detta hade äfven Kongl. Maj:t i dess Nådiga skrifvelse af den 12 sistl. April, med öfverlemnande af förslaget till allmän civillag, föresett och uttryckt, neml. att förslaget måwte till större eller mindre del, i mån tiden medgifver, al Rikets Stander granskas. Man hade anmärkt mot den åtgärd Utskottet lemnat, att Utskottet åtanrostone bort .granska förslaget till dess pricerper. talaren skulle vilja medgifva detta, om för honom vore begripligt att kunna särskilt granska-lagprinciperna, utan att tillika utsträcka samma granskning till sjelfva lagstadganderne, der dessa principer ligga förvarade och uttryckta för tillämpningen. Meden sådan granskning hade man nödvandigt inkommit på detaljernas fält, och att betrada deta utan tillräckligt rådrum och tid, derifrån hade Utskottet, enligt hvad talaren trodde, ganska visligen Sig afhållit. Dessutom torde det för en