fran Viskottet nu borjar sin gransknmingstid. -—- irkade
återremiss. — Anders Nilsson från Skåne hade vtt an-
förande af enahanda innehåll. — Ständet beslöt att från
Konstitutions-Utskottet infordra upplysning om dazgcn, då
hos Kopgl. Maj:t i Stats-Rådet förevarit och blifvit afgjord
deu 1 Utskottets mem. N:o 9 omförmälda,fråga, i hvil-
ken Kongl. Maj:ts Resolution daterad den 7 Nov. 1828
finnes utfärdad, samt att nämde memorial skulle hvila tills
denna upplysning hunnit till Ståndet ankomma.
Ytterligare förevar i ett sammanhang KonstituitionsUt-
skottets mem rial N:o 10 angående Hr Dalmansanmärk-
nmivgsanledning mot Hr Statssckreteraren Sk ogman, i anled-
ning af Bavklagsförstlaget, samt N:o it eller dechargåbetän-
kandet. — Nils Månsson från Skåne, åberopande 1 och
6 SS i Stats-Rådets ansvarighetstag, yrkade, det Konstitu-
tions-Utskottet mätte tillämpa ifrågavarande anmärkning
till bela Statsrådet, enär genom Protokollet adagaläg-
ges, att dess sa mtliga ledamöter, och ej blott föredragan-
den, tillstyrkt Konungen en olaglig handling , genom Ban-
kolagcus öfverlemnande, hvarigenom Grundlagens stadvan-
den skulle medelst en civillag helt och hållet till kraft
och verkan upphäfvas.. Påstod återremiss i likhet med
hvad Presteståndet redan beslutat. — Heurlin från Kro-
noborgs län ansåg det för Ständerna nödvändigt att till
ledning för sitt omdöme öfver Konstitutions-Utskottets
granskningsätgärder, få del af de protokoller, som vid de
af Utskottet anmärkte beslutens fattande blifvit i stats-
rådet förde. Talaren förklarade, att en slik hemlighetsfull
tystnad med de öfrige Rådgifvarnes handlingssätt, 1 ämnen,
som icke äro af den natur, att för Rikets säkerhet och nyt-
ta hemlighet är af nöden, syntes honom betänklig. Han
yrkade återremiss. Härjemte anmälte Heurlin anledning
till anmärkning mot Statsrådet och samtlige föredragande. —
S: Andersson tr. Östergötland förmente, det Utskottet,
likmätigt en af detsamnia gillad grundsats, ej tillkommit
att upptaga Hr Dalmans anmärkningsanledning, såsom rö-
rande ett under Riksdagen inträffadt fall, samt ansåg det
oformligt alt vid ena Riksdagen (blott för att ätkomma en
af Konungens rådgifvare för ctt beslut, deri alla deltagit)
granska en del at ett Stads-Rådsprotokoll, som i sin helhet
kommer att vid cn följande Riksdag upptagas. Det skulle då,
fortfor talaren, af Konstitutions-Utskottets sammansättning
vid hvarje Riksdag bero, i hvad mån och hvilka, under
loppet af en Riksdag vidtagne, Regeringsåtgärder skulle in-
nan slutet deraf företagas till granskning, för att deröfver
bereda ett blidare eller oblidare omdöme, än som af ett
blifvande Kounstitutions-Utskott kunde påräknas, likasom
huruvida Regeringen komme att under Riksdagen vidtaga
sådane beslut, som ciljest, under ovisshet om sinnesstämnin-
gen hos nästa Riksdags Konstitutions-Utskott, kunde vara
mer eller mindre betänkliga. Vidkommande anmärkningen
niot Hr Stats-Sekreteraren Skogman rörande Banklags-tör-
slaget, berodde det på Stähderna att antaga eller förkasta
det, och mer än en gång har det händt, utan allsanmärk- .
ning, att förslag blifvit afgifna i beräkning på ifrågaställde
ändringar i grundlagarne, t ex. vid 1823 ärs Riksdag Kongl.
Maj:ts förslag till förändrad organisation af styrelseverken.
Kongl. Maj:ts af Ständerna sjelfva vid förra Riksdagen be-
gärda sanktion å- lag för Banken och för myntbestämnin-
gen, för att såsom civillagar gälla; den:af Stats-Sekretera-
ren Skogman utarbetade, med så mycken glädje mottagna
Kongl. propositionen om förändrad metod för markegångs-
sättningeh, hvilken proposition är stridande mot nuvarande
lydelsen: af 75 S. RF. — Vid den andra anmärkningen
mot Hr Skogman, rörande målet om instruktion för Stän-
dernas Revisorer, framställde talaren, huruvida det var lämp-
ligt att beskylla Stats-Stkreteraren för bristande nit och
skicklighet derför, att han förstått uppställa ett förslag så,
att det, såsom fallet är med ifrägavarande, vann Ständer-
nas bifall. — Den sista anmärkningen mot Hr Stats-Sekrete-
rarcn, rörande 1830 ärs stadga om sättet för uppmätningen
af bränvinspannorne, har väl blifvit af Utskottet riktigt
bedömd; men den mindre formenliga beredningen:och min-
dre grannlaga behandling, som Stats-Sckreteraren gifvit åt
detta enda mål, bör förbises, då man eftertänker -de många
tusende mål; hvars handhafvande berättigar. Stats-Sekrete-
raren att anses såsom ch uf de skickligaste, om ej den mest
skicklige blauv.d Konungens-rädgifväre, Yrkade, att Konsti-
tutions-Utskottets memorialer N:o 10 och 11 skulle till
handlingarne läggas: — Per Jonsson från Öland hade ett
långt skriftligt anförande i samma anda. En mängd Kongl.
förordningar citerades, i ånledving af Banklagförslaget, för
att visa skilnader mellan Banken i dess inre och yttre af-
seende, samt mellan rättigheten att förvalta Banken och att
för den stifta lagar. Förmente, det mani Kongl. pro-
positionen med förslag till Banklag ser en förnyad anledning
till undersåtlig vördnad och tacksamhet för den landsfader-
liga huldhet, H. M. alltid visat. Talaren uppmanade brö-
derna att noga begrunda 107 S. R. F. och yrka memorialer-
nas läggande ad acta. — Peter Jönsson från Skåne och
Göran Jonasson från Småland förenade sig med N.
Mänssen, samt Iusulin med Heurlin.
I aplednivg af armärkdingen mot Hr Stats Sekr. Skog-
man, angående Instruktiogen för Rikets Ständers reviso-
rer, bad v. Talmanuen Jon Jonsson Sekreteraren upp-
läsa Expeditiuns- Utskottets förslag (under N:o 320 för
sista Hiksdag) till Rikets Standers underdån ga skrifvel
se i ämnet. Då Stats-Sekreterarens ätgärd skedde i of-
-verensslämmelse med denba skrifvelse, ansåg v. Talman-
nen, det. Konstit.-Utskottets Utlätande i denna del vore
orimligt och borde läggas ad acta. A. Danielsson från
Elfsborgs län förenade sig med N. Månsson och Heurlin.
I anledning af v. Talmannens sista yttrande, anmärkte
han, att Grundlögen uttryckligen innehåller, det Rikets
Ständer äga att sjelve utfärda instruktioner för deras
Revisorer. Så tillkom 1812 års instruktion. Men denna
var för mycket till folkets fördel, hvadan man blef be-
tänkt på det nu omförmälda antagna förslaget till ny In-
struktion, som aldiig skådat dagsljuset, om det ej emane-
rat från Regeringen. Med åberopande af sina yttranden i
ämnet vid sista Riksdag, - yrkade Talaren återremiss.
Strindlund hade ett muntligt anförande af samma in-
nehåll, som Samuel Anderssons skriftliga. I.afseende på
den at sistnämde ledamot anförde och af Strindlund nu