i denna principfråga. Detta memorial upplästes, hvarefter Stkreieraren uppmanade Talmannen till vägrarde af prepositon på återremiss. — Flera Ledamöter begärde nu ordets Rutberg ansåg det upplästa memorralet, som var tillkommet genom en rösts pluralitet. ej kunna ligga i vägen för ett obehindradt afgörande ef förevarande fråga. Yrkandet af återremiss strider ej mot grundlagens tydliga ordalydetse, hvadan Talmannen icke äger giltig anpl:dning att vägra proposition. — B. Gudmundsson förmente 55 RB. O. utsätta de fall, hvilka ensamt berättiga till vägrad propositon. Något lagrum kan ej framletas, med hvars ordalydel e: det vore oförenligt att begära återremiss på sådana KonstitutionsUtskotts utlåtanden, som det ifrågavarande. — ÅA. Danielsson: Det är visserligen obehagligt, nar söndring och olikhet i åsigter mellan Ständen och deras Ordförande uppstår; men då det exv sång kommit derhan, kunna vi ej hbjelpa saken, u!an återstår endast för oss att, å vår sida,. visa oss lika konseqvente, som Talmännen å deras, hvarföre ståndet bör fullfölja påståendet om återremiss. — Znsulin instämde med A. Danielsson och B. Gudmundsson. Då en grundad begäran, utan giltige skäl, afslås, ligger vanligen något derunder, och jag frågar: Om sjelfva saken är ren och klar, hvarför skall man vägra en proposition, som endast kan föranleda till vidare upplysande af verkliga förhållandet? — Hans Jansson ans g ståndet ingalunda vara bundet af hvad som passerat mellan BorgareStåndet och KonstitutionsUtskottet. Återremiss är det enda sätt, hvarpå vi i denva sak möjligen kunna komma till ett med rättvisa och biltighet öfverensstämmande resultat. — v. Talm. J. Jonsson anmärkte, att BondeStåndets ledamöter blifvit i Utskottet öfverröstade. De blifva det troligen äfven om memorialet återremitteras. Två stånd hafva redan lagt det till handlingarne. Det lönar således ej mödan yika en återremiss. Vidkommande det föreslagna utbegärandet från Utskottet af statsrådsprotokollerna, ansåg v. Talm., det Utskottet ej hade rätt utlemna dessa, — Rutberg anmärkte, att v. Talm. Jon Jonsson, som i början af diskussionen ordat för åter: emiss, nu blifvit så moderat, att han endast syntes önska dess liggande till handlingarne. Häruppå genmälte v. Talm., att han i första anförandet endast sökt försvara grundlagsenligheten af en återremiss, således sjelfva principfrågan, utan att-då inlåta sig om ändamålsenligheten derafinu förevarande fall. — NN. Månsson från Skåne ansåg Ståndet böra äga nog kraft och tillförsigt att obehindradt följa sin egen-öfvertygelse, och ej anse sig bundne af hvad som vederfarits ett annat stånd. — H. Jansson förmente en opinionsyttring här vara nyttig, till förständigande. för KonstitutionsUtskottet att ej alltför enväldigt gå tillväga. — L. Larsson från Elfsborgs lan talade i samma syftning som A. Danielsson. Johan Bengtsson trodde att alltsedan 1809 ingen återremiss till KonstitutionsUtskottet blifvit meddelad på utlåtanden af enahanda beskaffenhet, som det närvarande; ansåg en återremiss vara så mycket mindre lämplig, som Utskottet, hvilket, i fråga om framställde anmärkningsanledmingars bedömande, representerar R. St. sjelfvå, icke lärer vara befogadt att ändra eller återkalla hvad det i sådan egenskap en gång förklarat. — Rutberg: Då lagen i allmänhet medgifver, att nya, förut okände skäl och omständigheter må föranleda till ändring af meddelte beslut, inser jag ej, hvarföre icke äfven KonstitutionsUtskottet, efter förnyadt omsorgsfullt öfvervägande och vunnen bättre öfvertygelse, skulJe kunna förändra sitt afgifna utlåtande. — Hans Jansson önskade höra de grundlagsparagrafer, som innebära hinder för beviljande af proposition. — Sekreteraren uppläste de at Konstitutions-Utskottet i svaret till BorgareStåndet åberopade 107 och 56 9. R. F. — H. Jansson förklarade, att han för sin del icke kunde finna berörde lagrum ligga i vägen för den äskade. återremissens meddelande. Häri instämde Rutberg. På talmannens förfiågan, om ståndet yrkade proposition till återremiss af Korstit.-Utsk.s mem. N:o 3, svarades allmänneligen ja, hvarefter talmannen, på de af Sekreteraren anförde skäl, ansåge sig icke äga att meddela en slik proposition, hvadan öfverläggningen förklarades hvilande, och förvistes målet till Konstit.-Utsk., med anmodan att, inom 14 dagar efter delfåendet af öfverläggningsrotokollet, till ståndet inkomma med motiveradt ech bestämdt utlåtande öfver den yrkade återremis: sens stridighet eller enlighet med grundlagen. H. Jansson begärde få anmärkt. att hela ståndet mad