i denna principfråga. Detta memorial upplästes,
hvarefter Stkreieraren uppmanade Talmannen till
vägrarde af prepositon på återremiss. — Flera
Ledamöter begärde nu ordets Rutberg ansåg det
upplästa memorralet, som var tillkommet genom en
rösts pluralitet. ej kunna ligga i vägen för ett obe-
hindradt afgörande ef förevarande fråga. Yrkan-
det af återremiss strider ej mot grundlagens tyd-
liga ordalydetse, hvadan Talmannen icke äger gil-
tig anpl:dning att vägra proposition. — B. Gud-
mundsson förmente 55 RB. O. utsätta de fall,
hvilka ensamt berättiga till vägrad propositon.
Något lagrum kan ej framletas, med hvars orda-
lydel e: det vore oförenligt att begära återremiss
på sådana KonstitutionsUtskotts utlåtanden, som
det ifrågavarande. — ÅA. Danielsson: Det är vis-
serligen obehagligt, nar söndring och olikhet i åsig-
ter mellan Ständen och deras Ordförande uppstår;
men då det exv sång kommit derhan, kunna vi ej
hbjelpa saken, u!an återstår endast för oss att, å vår
sida,. visa oss lika konseqvente, som Talmännen å
deras, hvarföre ståndet bör fullfölja påståendet om
återremiss. — Znsulin instämde med A. Danielsson
och B. Gudmundsson. Då en grundad begäran,
utan giltige skäl, afslås, ligger vanligen något der-
under, och jag frågar: Om sjelfva saken är ren
och klar, hvarför skall man vägra en proposition,
som endast kan föranleda till vidare upplysande af
verkliga förhållandet? — Hans Jansson ans g stån-
det ingalunda vara bundet af hvad som passerat
mellan BorgareStåndet och KonstitutionsUtskottet.
Återremiss är det enda sätt, hvarpå vi i denva sak
möjligen kunna komma till ett med rättvisa och
biltighet öfverensstämmande resultat. — v. Talm.
J. Jonsson anmärkte, att BondeStåndets ledamöter
blifvit i Utskottet öfverröstade. De blifva det tro-
ligen äfven om memorialet återremitteras. Två
stånd hafva redan lagt det till handlingarne. Det
lönar således ej mödan yika en återremiss. Vid-
kommande det föreslagna utbegärandet från Ut-
skottet af statsrådsprotokollerna, ansåg v. Talm.,
det Utskottet ej hade rätt utlemna dessa, — Rut-
berg anmärkte, att v. Talm. Jon Jonsson, som i bör-
jan af diskussionen ordat för åter: emiss, nu blifvit
så moderat, att han endast syntes önska dess lig-
gande till handlingarne. Häruppå genmälte v. Talm.,
att han i första anförandet endast sökt försvara
grundlagsenligheten af en återremiss, således sjelfva
principfrågan, utan att-då inlåta sig om ändamåls-
enligheten derafinu förevarande fall. — NN. Måns-
son från Skåne ansåg Ståndet böra äga nog kraft
och tillförsigt att obehindradt följa sin egen-öfver-
tygelse, och ej anse sig bundne af hvad som ve-
derfarits ett annat stånd. — H. Jansson förmente
en opinionsyttring här vara nyttig, till förständi-
gande. för KonstitutionsUtskottet att ej alltför en-
väldigt gå tillväga. — L. Larsson från Elfsborgs
lan talade i samma syftning som A. Danielsson.
Johan Bengtsson trodde att alltsedan 1809 ingen
återremiss till KonstitutionsUtskottet blifvit med-
delad på utlåtanden af enahanda beskaffenhet, som
det närvarande; ansåg en återremiss vara så myc-
ket mindre lämplig, som Utskottet, hvilket, i fråga
om framställde anmärkningsanledmingars bedöman-
de, representerar R. St. sjelfvå, icke lärer vara be-
fogadt att ändra eller återkalla hvad det i sådan
egenskap en gång förklarat. — Rutberg: Då lagen
i allmänhet medgifver, att nya, förut okände skäl
och omständigheter må föranleda till ändring af
meddelte beslut, inser jag ej, hvarföre icke äfven
KonstitutionsUtskottet, efter förnyadt omsorgsfullt
öfvervägande och vunnen bättre öfvertygelse, skul-
Je kunna förändra sitt afgifna utlåtande. — Hans
Jansson önskade höra de grundlagsparagrafer, som
innebära hinder för beviljande af proposition. —
Sekreteraren uppläste de at Konstitutions-Utskottet
i svaret till BorgareStåndet åberopade 107 och 56
9. R. F. — H. Jansson förklarade, att han för sin del
icke kunde finna berörde lagrum ligga i vägen för den
äskade. återremissens meddelande. Häri instämde
Rutberg. På talmannens förfiågan, om ståndet yr-
kade proposition till återremiss af Korstit.-Utsk.s
mem. N:o 3, svarades allmänneligen ja, hvarefter
talmannen, på de af Sekreteraren anförde skäl, an-
såge sig icke äga att meddela en slik proposition,
hvadan öfverläggningen förklarades hvilande, och
förvistes målet till Konstit.-Utsk., med anmodan att,
inom 14 dagar efter delfåendet af öfverläggnings-
rotokollet, till ståndet inkomma med motiveradt
ech bestämdt utlåtande öfver den yrkade återremis:
sens stridighet eller enlighet med grundlagen. H.
Jansson begärde få anmärkt. att hela ståndet mad