f häva i uti Postskoiptum af sanmana dags tidning
i redovisat.
Borgare-Ståndets plenum den 7 Juli:
Det Nya Myntsystemet.
DPetta plenum upptogs uteslutande af diskussioner och de-
finitiva beslut öfver Banko-Utskottets utlåtande N:o 14, i
sanledning af gjorde anmärkmngar vid Utskottets under
N:o 7 afgifne betänkande, med förslag till ett nylt mynt-
system. .
Den af Utskottet antagna princip, att bestämmandet så-
väl af myntenheten, som af dess fördubblingar och under-
afdelningar, vore ett lagstiftningsämne, hvaröfver Ständerne
ägde, gemensamt med Konungen, besluta, gaf 1 första rum-
met anledning till diskusstou. Hrer Helleday, Linder-
holm, Ekerman, Lefiller, Bååth, Holm, Lundin,
Cederborg, Santessson och Hemberg voro af annan
mening, och ansågo Kouungens rättighet att uteslutande
bestämma om myntenneten, vara förvarad uti 79 5 Reg-
Form.; hvarföre stärderne blott önskninesvis ägde att i
detta ämne yttra sig. Stadeandet uti nämde gruudlagspa-
ragraf: Konurgens rätt att slå mynt dock oförkränkt,
skulle eljest vara ord utan betydelse. Ständernes rättighet vore
deremot att bestämma den tillblandning af annan metall
(skrat), som skulle göras till finsilfret (korn); och i denna, från
Banrko-Utskottet skiljaktiga, mening borde erden skrot och
korn förstås. Gruodlagen borde och måste ordagrant ty-
das. Hr Halling förklarade sig vara i ovisshet om räl-
ta förståndet af grundlagen i detia fall Evligt 72 Y P-
Form. tycktes Ständernes rättighet att härutinnan besluta,
vara otvifvelaktig; jemförde man åter derna med 79 Su,
så vore nämde rättighet tvetydig. Talaren trodde doch,
att sista momentet uti 79 I bibehållits i vår Regeringsform
från äldre tider, och att mcningen dersf kunde vara
helt annan, än den som tycktes vara uttryckt. Lika med
en annan talare, ville han i lka Grundlagen ordagrak!;
men deruti nämnes blott Konungens rätt alt slå mynt.
Om, i följd deraf, Konungens åtgärd i detta fall skulle
blifva blott den verkställande, så vore sådant Grundlagens,
ej Ständernes fel. Talaren förenade sig af dessa skäl uti
Utskottets äsigt. Af samma meniug var Hr Hallgren.
Hr Helsingius utvecklade skälen för Utsk:s beslut; Talaren
förklarade tillika, att det ej vore meningen att Konungen
i denna fråga endast ägde vidtaga verkställande åtgärder;
Banko-Utskottet hade blott sagt, att Ständerna ägde att
deltaga uti beslutet. I fordna tider hade man uppdragit
åt Konungen att slå mynt derföre, att, man ansåg denna
sak så vigtig, att den evdast kunde andtvardas åt Konun-
gen, till hvilken man hade det största förtroendet. — Hr
Meechel hade alltid ansett Reg. Formens 79 I i högsta
grad otydlig, och det vore nästan ett konststycke att rätt
förstå den. Denna otydlighet och talarens ovilja att göra
någon inkräktning på Konvungamaktens grundlagsenliga om-
råde, bestämde honom att förra gången, då frågan förevar,
förklara det han ej kunde instämma med Utskottets plurali-
tet. Vid granskning af S., skulle man finna, i rista Mo-
mentet, gamla oefterrättliga ord, hvilkas verkliga meving
ganska få hittills torde ba förstått, och i andra Momentet,
helt vanliga och bekanta ord, men så knappbändigt sam-
manstiällde, att deras rätta förstånd ej gerna kunde förkla-
ras, åtminstone icke utan i strid med I1:sta Momentet, se-
dan detsamma numera, genom Utskottets bemödanden, blif-
vit utredt, och man fått upplyst, att ordet skrot, i dess
på detta ställe ägande bemärkelse, härleder sig från fornti-
da ordet skråda eller skroda, och att dermed således
mäste förstås myntets storlek eller vigt, samt att ordet
korn här betyder finhet eller halt. Häraf ansåg talaren
följa, att Konungen icke, utan Ständernas bifall, kunde be-
stämma myntets storlek eller vigt, och finhet; men att det
deremot af hans godtfinnande berodde att verkställa ett, i
berörde afseende, af Konung och Ständer gemensamt fattadt
beslut.
Vid votering förkastades Utskottets åsigt uti denna prin
cipfråga, med 13 röster emot 21. s
Sedan genom pluralitetens ofvannämde beslut blifvit fast-
stäldt, att Ståndets mening, uti alla de öfriga frågor som
detta betänkande omfattar, erdast önskningsvis hos Kongl.
Maj:t kunde anmälas, stadgade ståndet för sin del, att
myntenheten, enligt Utskottets förslag, skulle bestämmas
till en Rdr Riksgäldssedlar, under namn af Rdr kurant,
och att denna enhet skulle fördelas på gamla sittet, uti 48
sk., samt hvarje skilling i 12 runstycken. — Utskottets för-
slag till enhetens indelning i 100 slantar, understöddes af
Hrr Rydin, Hessle och Mechel, men förkastades, vid
votering, med 31 röster cmot 13.
Utskottets förslag angående präglingen af silfvermyntet,
antogs med det tillägg, att Ståndet, utom de finslagna mynt-
pjeserna, önskade ett silfvermynt, svarande emot den förra
16 sk. Rgd. — Likaledes gilludes Utskottets förslag, röran-
de skrot och korn.
Deremot beslöts, i afseende på kopparmynts-sorternes ut-
prägling, i olikhet med Utskottets yttrande, men i öfrer-
enstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition i ämnet, att af
1 Skepp. koppar, viktualie vigt, skulle utmyntas 1-2 och
1-4 sk. till ett värde af soo Rdr, i och 1 1-2 sk. till 250
Rdr, samt 2 och 3 sk: till 300 Rdr. Denna mening, som
framställdes och understöddes af Hr Santcsson, segrade
vid votering, med 26 röster emot 13.
Rörande Dukaterne, bifölls Utskottets förslag till alla
delar. .
Slutligen .voterades äfven om Utkottets tillstyrkande att
Bankens och Riksgäldskontorets räkenskaper från och med år
1835 skulle föras efter den myntenbet och, benämning,
som nu komme att bestämmas, och att Ständerne hos Kongl.
Maj:t skulle anhålla om utfärdande af en förordning, om
att kronan och andre publika verks räkenskaper måtte, så
fort ske kunde, komma att föras på samma sätt. Hr San-
tesson, Hemberg, m. fl. ville för räkenskaperne bibe-
hålla det gamla räknesättet i banko, hvilket deremot be-
streds af Brr HeJsincius, Hessle, m, fl. — Utskottets
X