skottet Dor aecensamma atsta. Pain. LATERVOTS ansag sig ej tillständigt att bestrida denna Hr Cede:schjö!ds önskan; men han todde det ei vara Ret Ständer värdigt att framstå! en önmskiv . som kunde afslås. --De böra af sina Utxkott ej begara annat an hvartill de kunna få ett jakande svar. Här har KonstitutionsUtskottet rättighet att vägra. Att se protokollerna är ej nödigt, ej upplysande, och ledande till intet sesulat. Frib. Bore I. förenade sig med Frih. Ehrenborg, och såg i påföjjden ett ondt, nemligen det, att KonstitutionsUtskottet mer än förut sättes under jurnalsmens domsrätt. Grefve Horn tillstyrkte motionen coh ansåg det vara nödvändigt att Ständerna iemnade sig sjelfva och allmänheten upplysning om avdamålslösheten af våra former. Br Tham favn af detta protokolls utlemnande ej någon nytta, men vait skadan. Det skulle medföra en lång följd af diskussioner utan resultat, vara ett föremå! för orfikenhbeten, samt öppna ett tillfälle för jurnalismen att fylla sina spalter. Frib. Cederström ansåg det varan olachgt. att KonstitutionsUskotiet utlemnar proickolie na. I de protökoller, som rö: a Stats-Råds-protokollerves granskning måste nödvändigt citavoner förekomma ur Stats-Råds-protokollerve, Dessa fö Fr) utlemnas och tryckas utan Koenungens nödiga Iistyrkande. Siulle de deremot u:lemoas med uteshurande af dessa citationer, så skulle dessa bivs mera missledande än upplysande. Br Cederschjödd evinrade emot Frih. Ehrenborg, att RBidderskapet och Adeln hade på detia sätt en gårg förut brustit i värdighet, utan att dess anseende derigenom lidit nåsot afbrackt. Detta vore blott ett försök, huruvida Konstitutions-Utskottet ville meddeia de protokoller, som utan våaa kunde utlemnas. Han önskade det ej för sina egna reservationer, utan för allmanheten. Med grämelse hade han hört, huru Konstitutions-Utskottet inför densamma blifvit utsatt för klander. Härigenom skuile beskyllpingarne veder!iggas, Utskottet skulle vättfärdigas, Regevingen liksom rentvättas. Det skulle dessutom tjean, att bringa oss framåt på den konstitutiorvella bena. Vi stå nu, den 8:de Riksdagen efter vår revolution, på samma punkt, som 19809. Talaren fruktade ej jurnalismen. Ger man den sanning ait stödja sig på, så blir den rättvis i sina omdömen. Han upplyste att Konst, Utsk:s pro!tokoller för denna Riksdag ej innehålla några utdrag ur Stats-Råds-protokollerna. Konst, Utskottet vore således här den ende vederbörande. G:efve Horn ansåg det nyttigt att veta, huru Konstitutions-Utskottet uvpfyller sin bestämmelse. Man bör införa publiciteten på en sann bana, och ej intränga den på den så kallade sqvallervägen. Då frågan är om offentlighet 1 handlingar, så ville talaren alltid gifva sin röst dertill. Frih. Boije trodde, att deita skulle blifva ett medel för jJurnalismen att kasta under sig alla statsrådets förbandlingar. Han bad Hr Grefven och Landtmarskalken väl besinna sig, innan han gjorde proposition. Hr Cederschjöld förundrade sig, att Frih. Boije, som förut yrkat att Ständerne ej borde stå under Konstit. Utskottets förmynderskap, pu så mycket fruktar för Ständernas granskning öfver Konstit.Utskottet. Han ansåg alla sekretesser farliga. Frih. Boije seif hade ifrat emot sekretessen i banken. Grundlagen lägger ej värre hinder i vägen för undanrödjandet af sekretessen inom Konstitutions-U.skottet, än att de kunna öfvervinnas med 100 Rdr böter. Är det då värdigt. att anse en sak så farlig, som lagen belagger endast med denna plikt? Grefve Horn trodde ej något så oklokt äga run:, som att diskussioner, hvilka böra hemlige hållas, komma 1 Stads-Råds-protokolIlerne. Det vore således ej någon fara vid deras offentliggörande. Men här vore blott fråga om att granska U:skottets protokoller, samt att visa representationen och allmänheten, huru Konstit.-Utskottet fullgjort eller kunnat fullgöra sina åligganden. Det är ej tänkbart, att Konstut.-Utskottet kan sätta ett helt Riksstånd i samma kategori som en enskilt nyfiken eller en jurnalist. Det finnes ej ett enda skäl för Utskottet, att vägra Ridd. och Adelns begäran, om ej för att ådagalägga sin karakter, och ett dylhkt ådagalaggande vore äfven af högsta vigt. Grefve Cronhjelm ii stämde med motionären, och kunde ej inse den ringaste våda vid ett bifall. Då det står i grundlagen att vederbörande äga rätt att utlemna protokol!erne, så hade det väl varit lagstiftarens mening, att de någon gång kunde utfordras. Frih. Ehrenborg sade sig älska publiciteten, och önskade upplefva den tid, då publiciteten bättre än nu upps fyller sitt kall; Ännu är publicitetev ensidig och kan ej vara annat, så länge representationen är fyrdelad. Tr Tr hl asvan HRÅctnad vete Ape ad a han ga vd