skottet Dor aecensamma atsta. Pain. LATERVOTS ansag
sig ej tillständigt att bestrida denna Hr Cede:schjö!ds
önskan; men han todde det ei vara Ret Ständer
värdigt att framstå! en önmskiv . som kunde afslås.
--De böra af sina Utxkott ej begara annat an hvartill
de kunna få ett jakande svar. Här har Konstitu-
tionsUtskottet rättighet att vägra. Att se protokol-
lerna är ej nödigt, ej upplysande, och ledande till
intet sesulat. Frib. Bore I. förenade sig med
Frih. Ehrenborg, och såg i påföjjden ett ondt, nem-
ligen det, att KonstitutionsUtskottet mer än förut
sättes under jurnalsmens domsrätt. Grefve Horn
tillstyrkte motionen coh ansåg det vara nödvändigt
att Ständerna iemnade sig sjelfva och allmänheten
upplysning om avdamålslösheten af våra former.
Br Tham favn af detta protokolls utlemnande ej nå-
gon nytta, men vait skadan. Det skulle medföra en
lång följd af diskussioner utan resultat, vara ett
föremå! för orfikenhbeten, samt öppna ett tillfälle för
jurnalismen att fylla sina spalter. Frib. Cederström
ansåg det varan olachgt. att Konstitutions- Uskotiet
utlemnar proickolie na. I de protökoller, som rö: a
Stats-Råds-protokollerves granskning måste nödvän-
digt citavoner förekomma ur Stats-Råds-protokol-
lerve, Dessa fö Fr) utlemnas och tryckas utan Koe-
nungens nödiga Iistyrkande. Siulle de deremot
u:lemoas med uteshurande af dessa citationer, så
skulle dessa bivs mera missledande än upplysande.
Br Cederschjödd evinrade emot Frih. Ehrenborg, att
RBidderskapet och Adeln hade på detia sätt en gårg
förut brustit i värdighet, utan att dess anseende der-
igenom lidit nåsot afbrackt. Detta vore blott ett
försök, huruvida Konstitutions-Utskottet ville med-
deia de protokoller, som utan våaa kunde utlem-
nas. Han önskade det ej för sina egna reservatio-
ner, utan för allmanheten. Med grämelse hade han
hört, huru Konstitutions-Utskottet inför densamma
blifvit utsatt för klander. Härigenom skuile be-
skyllpingarne veder!iggas, Utskottet skulle vättfär-
digas, Regevingen liksom rentvättas. Det skulle
dessutom tjean, att bringa oss framåt på den kon-
stitutiorvella bena. Vi stå nu, den 8:de Riksda-
gen efter vår revolution, på samma punkt, som
19809. Talaren fruktade ej jurnalismen. Ger man
den sanning ait stödja sig på, så blir den rättvis i
sina omdömen. Han upplyste att Konst, Utsk:s
pro!tokoller för denna Riksdag ej innehålla några
utdrag ur Stats-Råds-protokollerna. Konst, Utskottet
vore således här den ende vederbörande. G:efve
Horn ansåg det nyttigt att veta, huru Konstitu-
tions-Utskottet uvpfyller sin bestämmelse. Man bör
införa publiciteten på en sann bana, och ej inträn-
ga den på den så kallade sqvallervägen. Då frågan
är om offentlighet 1 handlingar, så ville talaren
alltid gifva sin röst dertill. Frih. Boije trodde, att
deita skulle blifva ett medel för jJurnalismen att
kasta under sig alla statsrådets förbandlingar. Han
bad Hr Grefven och Landtmarskalken väl besinna
sig, innan han gjorde proposition. Hr Cederschjöld
förundrade sig, att Frih. Boije, som förut yrkat att
Ständerne ej borde stå under Konstit. Utskottets för-
mynderskap, pu så mycket fruktar för Ständernas
granskning öfver Konstit.Utskottet. Han ansåg alla
sekretesser farliga. Frih. Boije seif hade ifrat emot
sekretessen i banken. Grundlagen lägger ej värre
hinder i vägen för undanrödjandet af sekretessen
inom Konstitutions-U.skottet, än att de kunna öf-
vervinnas med 100 Rdr böter. Är det då värdigt.
att anse en sak så farlig, som lagen belagger en-
dast med denna plikt? Grefve Horn trodde ej nå-
got så oklokt äga run:, som att diskussioner, hvilka
böra hemlige hållas, komma 1 Stads-Råds-protokol-
Ilerne. Det vore således ej någon fara vid deras offent-
liggörande. Men här vore blott fråga om att granska
U:skottets protokoller, samt att visa representationen
och allmänheten, huru Konstit.-Utskottet fullgjort el-
ler kunnat fullgöra sina åligganden. Det är ej tänk-
bart, att Konstut.-Utskottet kan sätta ett helt Riks-
stånd i samma kategori som en enskilt nyfiken el-
ler en jurnalist. Det finnes ej ett enda skäl för
Utskottet, att vägra Ridd. och Adelns begäran, om
ej för att ådagalägga sin karakter, och ett dylhkt
ådagalaggande vore äfven af högsta vigt. Grefve
Cronhjelm ii stämde med motionären, och kunde ej
inse den ringaste våda vid ett bifall. Då det står i
grundlagen att vederbörande äga rätt att utlemna
protokol!erne, så hade det väl varit lagstiftarens
mening, att de någon gång kunde utfordras. Frih.
Ehrenborg sade sig älska publiciteten, och önskade
upplefva den tid, då publiciteten bättre än nu upps
fyller sitt kall; Ännu är publicitetev ensidig och kan
ej vara annat, så länge representationen är fyrdelad.
Tr Tr hl asvan HRÅctnad vete Ape ad a han ga vd