Ha,j art Jallsaut och fustda Deanna 3 HL OmMAÅAf — men, som voro påkallade af billighet, sanning och allmänt väl. — Nuvarande Konstitutions-U-skott ; hade efter min tanka bort afvisa denna fråga, såsom icke tillhörande dess befattving. Häruti instämde Professon Dir Engeström. Kontrakts-Prosten J. J. Nibelius ansåg den föredragande och rådgifvande åtgärd, hvarom här är fråga, för uppenbarligen grundlagsvidrig. Regeringsformen bestämmer uttiyckeligen i 81, 82 och 83 44 det sätt och den: ordning, hvarefter hvarje förändring eller förklaring af Grundlagarna skall tillvägabringas. Nu bar deremot Ar Stats-Sekreteraren Skogman föreslagit och tillstyrkt, att försök skulle göras, att tillvägabringa en förändiing i 72 S af R F., j på det sätt och i den ordning, som Grundlagen föreskrifver, utan på det sätt, som för stiftande af civil lag stadgadt är. — Det är detta försök, som Hr Prosten, utan afseende på om försöket lyckats eller tj, avser vara uppenbarligen stridande emot Reg. Formens 8i1:sta 9, samt derföre äf.en af en sådan art, att Konstit.Utsk., hade bort tillämpa 106 f af samma Re Form. I den bekat4ta frågan om 72 4 Regeringsformen hade Talaren voterat för, att förändringen borde bifallas, och hans öfvertygelse vore ännu densamma; men ännu angelägnare ansåg han, att Grundlagens form hålles i helgd, och att man således ej söker att -tillvägabringa en förändring i grundlagen — förändringen må vara huru nyttig som helst — på annan väg, än Grundlagen föreskrifvit. Yrkade derföre återremiss, på det Utskottet måtte sorgfälligare pröfva, huruvida tj anledning är at här tillämp2 Regeringsformens 106 paragraf. Prosten Åstrand: För den oformligheten, att Tit. Skogman icke skulle blifva lika bedömd med Hrr Stats-Råder i anledning af en åtgärd, hvaruti de medl honom haft Ika del, ansåg han Utlåtanset böra återremitteras. Det vore både rättsstridigt och obilligt, om Skog man vu fälldes, men Stats-Råderne vid nästa Riksdag friades eller tvertom. Hvilkendera grundlagsparagrafen, som bör tillämpas, må KonstitutionsUtskottet afgöra. Tillämpas 107:3e f, så hafva Riksens Ständer endast att undersöka; om Rikets väl kiäfve:, att Konungens Rådgifvare för denna anmärkta åtgärdens skull atlägsnas, hvilket jag icke tror behöfvas. I afseende på:prir cipfrågan, om ett kändt faktum; som förefallit under Riksdagen, bör 3: kunna vid somma Riksdag upptagas, får jag, i motsats mot de här fälldå yttranden om vådorna, som kunde följa af ett sådant granskningssä!t, framställa en annan våda, som kunde följa, om: sådan granskniog icke vore tillåten. Det vore nemligen möjligt, att Konungehs Rådgifvare under Riksdåg tillstyrkte ett det största grundlagsbrott, en den för Riket skadligaste åtgärd, som girge i verkställighet, Skulle icke; åtgärden imetl alla sina skadliga följder då få qvarstå till nästa Riksdag, eller måhända i 5, 6 år, utan att Stä. derna .ckunde något dervid åtgöra? ; ED grnvi 2 å Doktor Lindal förerade sg wed denne talare. Professor Agardh åderop ide afven praxis. Hai de väl; här bört smsägas, art grånskningen icke äv Konstisut:ons s Utskot:et. i grundlagen förbuden; men man kan lika så väl säga, att:den itke heller är det tillåten. :I.-sådanvt fall bär man se, huru behandlingssättet kan: Stå tillsammans med andra, antingen uttryckligen föreskrifra. former, eller stadgade rättsprinciper. Upphäfvas dessa genom ett dsxlikt behandlingssatt, så måste det visserligen anses vara förbudet. Ofta är en sak ej förbuden derföre, att den förutsättes såsdwm tydlig i sig sjelf. Sålunda synes den mig alltså vara fattad 2 gativ, d. v. s. angår hvad somicke blifvit gjordt, och är en följd deraf att dylika. fall icke förut förekommit. 2) Härvid kan dock göras den, anmärkningen, att det vore Konuvgens ensak att genast välja sig andra Rådgifvare, om de närvarande blefvo afsatta, hvilket man kan vara säker aldrig skedde utan skål, då RiksRätt helt och hållet består af Embetsmän, och till så stor del af dem, som hafva förtroendeposter. För denna farhåga syves man således kunnpa vara fullkomhgt, lugn. 3) Men hvar finnes detta föreskrifvet? Icke står det i grundlagen, i afseende På anmärkningar, väckta i stånden. Och Hr Biskopen känner bättre äv vi, att hvarje undantagslag måste vara positiv, således äfven om undantag från 56 och 209