Ha,j art Jallsaut och fustda Deanna 3 HL OmMAÅAf —
men, som voro påkallade af billighet, sanning och
allmänt väl. — Nuvarande Konstitutions-U-skott
; hade efter min tanka bort afvisa denna fråga, så-
som icke tillhörande dess befattving. Häruti instäm-
de Professon Dir Engeström. Kontrakts-Prosten
J. J. Nibelius ansåg den föredragande och rådgif-
vande åtgärd, hvarom här är fråga, för uppenbar-
ligen grundlagsvidrig. Regeringsformen bestämmer
uttiyckeligen i 81, 82 och 83 44 det sätt och den:
ordning, hvarefter hvarje förändring eller förklaring
af Grundlagarna skall tillvägabringas. Nu bar der-
emot Ar Stats-Sekreteraren Skogman föreslagit och
tillstyrkt, att försök skulle göras, att tillvägabrin-
ga en förändiing i 72 S af R F., j på det sätt och
i den ordning, som Grundlagen föreskrifver, utan på
det sätt, som för stiftande af civil lag stadgadt är.
— Det är detta försök, som Hr Prosten, utan af-
seende på om försöket lyckats eller tj, avser vara
uppenbarligen stridande emot Reg. Formens 8i1:sta
9, samt derföre äf.en af en sådan art, att Konstit.-
Utsk., hade bort tillämpa 106 f af samma Re
Form.
I den bekat4ta frågan om 72 4 Regeringsformen
hade Talaren voterat för, att förändringen borde
bifallas, och hans öfvertygelse vore ännu densamma;
men ännu angelägnare ansåg han, att Grundlagens
form hålles i helgd, och att man således ej söker
att -tillvägabringa en förändring i grundlagen —
förändringen må vara huru nyttig som helst — på
annan väg, än Grundlagen föreskrifvit. Yrkade der-
före återremiss, på det Utskottet måtte sorgfälliga-
re pröfva, huruvida tj anledning är at här tilläm-
p2 Regeringsformens 106 paragraf.
Prosten Åstrand: För den oformligheten, att Tit.
Skogman icke skulle blifva lika bedömd med Hrr
Stats-Råder i anledning af en åtgärd, hvaruti de
medl honom haft Ika del, ansåg han Utlåtanset
böra återremitteras.
Det vore både rättsstridigt och obilligt, om Skog
man vu fälldes, men Stats-Råderne vid nästa Riks-
dag friades eller tvertom. Hvilkendera grundlags-
paragrafen, som bör tillämpas, må Konstitutions-
Utskottet afgöra. Tillämpas 107:3e f, så hafva Rik-
sens Ständer endast att undersöka; om Rikets väl
kiäfve:, att Konungens Rådgifvare för denna an-
märkta åtgärdens skull atlägsnas, hvilket jag icke
tror behöfvas. I afseende på:prir cipfrågan, om ett
kändt faktum; som förefallit under Riksdagen, bör
3:
kunna vid somma Riksdag upptagas, får jag, i mot-
sats mot de här fälldå yttranden om vådorna, som
kunde följa af ett sådant granskningssä!t, framställa
en annan våda, som kunde följa, om: sådan
granskniog icke vore tillåten. Det vore nemligen
möjligt, att Konungehs Rådgifvare under Riksdåg
tillstyrkte ett det största grundlagsbrott, en den
för Riket skadligaste åtgärd, som girge i verkstäl-
lighet, Skulle icke; åtgärden imetl alla sina skadliga
följder då få qvarstå till nästa Riksdag, eller måhän-
da i 5, 6 år, utan att Stä. derna .ckunde något der-
vid åtgöra? ; ED grnvi 2 å
Doktor Lindal förerade sg wed denne talare.
Professor Agardh åderop ide afven praxis. Ha-
i
de väl; här bört smsägas, art grånskningen ic-
ke äv Konstisut:ons s Utskot:et. i grundlagen för-
buden; men man kan lika så väl säga, att:den it-
ke heller är det tillåten. :I.-sådanvt fall bär man
se, huru behandlingssättet kan: Stå tillsammans
med andra, antingen uttryckligen föreskrifra. for-
mer, eller stadgade rättsprinciper. Upphäfvas des-
sa genom ett dsxlikt behandlingssatt, så måste det
visserligen anses vara förbudet. Ofta är en sak ej
förbuden derföre, att den förutsättes såsdwm tydlig i
sig sjelf. Sålunda synes den mig alltså vara fattad
2
gativ, d. v. s. angår hvad somicke blifvit gjordt,
och är en följd deraf att dylika. fall icke förut
förekommit.
2) Härvid kan dock göras den, anmärkningen, att
det vore Konuvgens ensak att genast välja sig
andra Rådgifvare, om de närvarande blefvo af-
satta, hvilket man kan vara säker aldrig skedde
utan skål, då Riks- Rätt helt och hållet består
af Embetsmän, och till så stor del af dem, som
hafva förtroendeposter. För denna farhåga sy-
ves man således kunnpa vara fullkomhgt, lugn.
3) Men hvar finnes detta föreskrifvet? Icke står
det i grundlagen, i afseende På anmärkningar,
väckta i stånden. Och Hr Biskopen känner bätt-
re äv vi, att hvarje undantagslag måste vara po-
sitiv, således äfven om undantag från 56 och 209