VUOsSstor svtoctUSsSe IURSUARASIUEUTIURTIIS JD 9. IUI 7 oo håller, att under, Riksdagen inträtffande händelser Kunna blifva anledning till motisa och 29 I. af samma Riksd.. Ordning stadgar, att anmä:kningsfrågor fi i Riksens Ständers plena väckas och af andra Riksens Standes Utskott än Konst:tutionsUtskottet hos Stården andragas, men att de icke få afgöra:, förr än sistramde Utskott deröfver blifvit hörd! — AF dessa båda Sf.-syntes Hr Dålmans rättighet gifsen, sä väl att kos Ridd. och Adeln väcka anmåärkningsfrågan, som att af Riksens Ständer få densamma azjord; men, då det sednare icke kunde ske utan att KonstitutionsUtskottet afgifvit sitt yttrande, så följde tydligen af det nn anförda, at. Utskottet varit till frågans upptagande både berättigadt och fö plistadt. Någon inskränkning till en viss, förfluten tid för granskningen af Regeringens åtgärder fanns icke i grundlagarne fastställd, och ansvarighetslagen, som icke är någon grundlag, säger blott i ri Y. att åtal icke må vid en följande riksdag göras emot det, som vid en föregående förekomm:t tili granskning och då blifvit lemnadt utan anmärkning. Hvad sjeifva saken beträffade, nämde Hr Dokto:in, att, då det tillstyrkta lagförslaget innehåller s:adganden, som med nu gällarde 72 Ä. af Reg. Formen voro oförenlige, och således äsyftades, att en förändring eller förklaring af grundlagen på annat sätt, än deti grurd Jagen stadgade, skulle tillvägabringas, samt i följd odeiaf vore emot den stridande, nödgades han yttra den mening, att frågan bort enligt ro S. af RegeringsFormen behandlas. Men då de öfrige Konungens närvarande Rådgifvare deltagit i samma tilistyrkande som Stats-Sekreteraren Skogman, måste väl de vara samma ansvar underkastade, som han; betänkandet innehöll hkväl, att en åtgärd, som bort till alla, hvilka i rådet deltagit, lika utst:äckas, biifvit till n enda inskränkt. Harnti borde rättelse ske, och han anhöll deiföre om återremiss. — Häruti instämde Komminister Dahlgren Biskopen Doktor af Wingård: Jag har ej ansett Stats-Sekreeraren Skogman sakna, tvertom jag anser honom i utmärkt mått äga de egenskaper, som fordras af bans innehafvande embete. — Obehör:g är således mot honom anmälan enligt Reg. Fo:men; 107 S, hvilken icke heller kan tillämpas på ett enskilt fall, buru än detta vittne om ett fel eller förhastande af den Rådgifvande. Ställd utom betärkandets både innehåll och form, får jag således endast reservera mig mot det farliga försök, man. här gjort, att företaga till anmärkning en rådgifvande-åtgärd, som förefallit under pågående Riksdag. Detta är mot grundlagens 11 S., som lika ditet tillåter en anticiperande anmärkning, som en retroaktif. Det är ock emot praxis; ty något sådant har man icke hittils tillåtit sig 1 anmärkningsväg. Uraktlåtas bör icke heller det moraliska skäl, att intet ämne kan med oväld pröfvas under meningstridermas första häftighet och sinnesrörelsernas sjudhetta, — Med sjelfvälde ålägge man :sig således återh Til, och söke, hvad de gamle kallade, smajestas an mora: Det bör ej heller undfalla dem, som. mera an jag värdera misstänksamhet, att, likasom nu folk väldet vill rycka till sig rättigheten att bestraffa på farsk gärning en minister, som fått öfvertag; och har inflytande i Konstitutions-Utskattet,... så :kan t ställas att de kinkigaste rådslag förekomma: till granskning vid samma Riksdag , och då frikännas, för att icke åter kunna granskas vid enkommande, hvilken kunde gifva elt mindre gynnsamt utslag Med parlitiden i så mycket friskare minne, som jag fruktar att den går igen, varnar jag för ett KonstitutionsUtskott, som blef en Secereta Deputaliion eller Kommision, hvilken satt och dömde, öfver allt, som onder Riksdagenos lopp fördes till dess tribunal. Vinst icke skada, hade skett, om StatsRåds-prookollet : om Banko-lagen fått hvila till nästa .R ksdag. Då hade man ock urdgsått oformligheten, att nu granska Stats-Sekreterarens åtgärd, men deremot lemna det öfriga Stats: Rådets: derhän. — Man förirrar sig mer och mer, en gång inträdd på en villoväg 1). 1) Det är tillfredsställande för hvarje vän af formernas helgd, att förnimma den värma, hvarsmed År Biskopen ådagalägger sin nitalskan för .siBiskopen hyser för hvad en ministöre, som fick öfvertag i Konstitutions-Utskottet, kunde tillställa. Blott en anmärkning må göras härvid, nvemligen att Hr Biskopens ofvanstående slutsats icke -kan dragas af något: ord, hvarken i. ttsSin eller annat ställe i grundlagen, hvaremot, af de