VUOsSstor svtoctUSsSe IURSUARASIUEUTIURTIIS JD 9. IUI 7
oo håller, att under, Riksdagen inträtffande händelser
Kunna blifva anledning till motisa och 29 I. af
samma Riksd.. Ordning stadgar, att anmä:knings-
frågor fi i Riksens Ständers plena väckas och af
andra Riksens Standes Utskott än Konst:tutions-
Utskottet hos Stården andragas, men att de icke
få afgöra:, förr än sistramde Utskott deröfver blif-
vit hörd! — AF dessa båda Sf.-syntes Hr Dålmans
rättighet gifsen, sä väl att kos Ridd. och Adeln
väcka anmåärkningsfrågan, som att af Riksens Stän-
der få densamma azjord; men, då det sednare ic-
ke kunde ske utan att KonstitutionsUtskottet afgif-
vit sitt yttrande, så följde tydligen af det nn an-
förda, at. Utskottet varit till frågans upptagande
både berättigadt och fö plistadt. Någon inskränk-
ning till en viss, förfluten tid för gransknin-
gen af Regeringens åtgärder fanns icke i grund-
lagarne fastställd, och ansvarighetslagen, som icke
är någon grundlag, säger blott i ri Y. att å-
tal icke må vid en följande riksdag göras emot det,
som vid en föregående förekomm:t tili granskning och
då blifvit lemnadt utan anmärkning. Hvad sjeifva sa-
ken beträffade, nämde Hr Dokto:in, att, då det till-
styrkta lagförslaget innehåller s:adganden, som med
nu gällarde 72 Ä. af Reg. Formen voro oförenlige,
och således äsyftades, att en förändring eller för-
klaring af grundlagen på annat sätt, än deti grurd-
Jagen stadgade, skulle tillvägabringas, samt i följd
odeiaf vore emot den stridande, nödgades han yttra
den mening, att frågan bort enligt ro S. af Rege-
ringsFormen behandlas. Men då de öfrige Konun-
gens närvarande Rådgifvare deltagit i samma tili-
styrkande som Stats-Sekreteraren Skogman, måste
väl de vara samma ansvar underkastade, som han;
betänkandet innehöll hkväl, att en åtgärd, som bort
till alla, hvilka i rådet deltagit, lika utst:äckas, biif-
vit till n enda inskränkt. Harnti borde rättelse ske,
och han anhöll deiföre om återremiss. — Häruti in-
stämde Komminister Dahlgren
Biskopen Doktor af Wingård: Jag har ej ansett
Stats-Sekreeraren Skogman sakna, tvertom jag an-
ser honom i utmärkt mått äga de egenskaper, som
fordras af bans innehafvande embete. — Obehör:g
är således mot honom anmälan enligt Reg. Fo:men;
107 S, hvilken icke heller kan tillämpas på ett en-
skilt fall, buru än detta vittne om ett fel eller
förhastande af den Rådgifvande. - Ställd utom be-
tärkandets både innehåll och form, får jag således
endast reservera mig mot det farliga försök, man.
här gjort, att företaga till anmärkning en rådgif-
vande-åtgärd, som förefallit under pågående Riks-
dag. Detta är mot grundlagens 11 S., som lika di-
tet tillåter en anticiperande anmärkning, som en re-
troaktif. Det är ock emot praxis; ty något sådant
har man icke hittils tillåtit sig 1 anmärkningsväg.
Uraktlåtas bör icke heller det moraliska skäl, att
intet ämne kan med oväld pröfvas under meningstri-
dermas första häftighet och sinnesrörelsernas sjud-
hetta, — Med sjelfvälde ålägge man :sig således å-
terh Til, och söke, hvad de gamle kallade, smajestas
an mora: Det bör ej heller undfalla dem, som. me-
ra an jag värdera misstänksamhet, att, likasom nu
folk väldet vill rycka till sig rättigheten att bestraffa
på farsk gärning en minister, som fått öfvertag; och
har inflytande i Konstitutions-Utskattet,... så :kan
t ställas att de kinkigaste rådslag förekomma: till
granskning vid samma Riksdag , och då frikännas,
för att icke åter kunna granskas vid enkommande, hvil-
ken kunde gifva elt mindre gynnsamt utslag Med
parlitiden i så mycket friskare minne, som jag fruk-
tar att den går igen, varnar jag för ett Konstitu-
tionsUtskott, som blef en Secereta Deputaliion eller
Kommision, hvilken satt och dömde, öfver allt, som
onder Riksdagenos lopp fördes till dess tribunal. Vinst
icke skada, hade skett, om StatsRåds-prookollet : om
Banko-lagen fått hvila till nästa .R ksdag. Då ha-
de man ock urdgsått oformligheten, att nu granska
Stats-Sekreterarens åtgärd, men deremot lemna det
öfriga Stats: Rådets: derhän. — Man förirrar sig mer
och mer, en gång inträdd på en villoväg 1).
1) Det är tillfredsställande för hvarje vän af for-
mernas helgd, att förnimma den värma, hvar-
smed År Biskopen ådagalägger sin nitalskan för
.siBiskopen hyser för hvad en ministöre, som
fick öfvertag i Konstitutions-Utskottet, kunde till-
ställa. Blott en anmärkning må göras härvid,
nvemligen att Hr Biskopens ofvanstående slutsats
icke -kan dragas af något: ord, hvarken i. ttsSin
eller annat ställe i grundlagen, hvaremot, af de