privat bolag, hvad skall man då säga om 72 S. som äläsger
Svenska folket att anse Rikets Ständers banks sedlar som
mynt, utgifna och garanterade af Bankörer, som hvarken in-
satt en skilling eller riskera en skilling, i händelse Posthu-
sect ramlar, hvilket nu är under byggnad? Och huru skall
vid en sådan kris den oreda kunna redas som inträffar, om
privat-banker uppbyggas med laglig rättighet att inlösa
sina sedlar med Rikets ständers banks sedlar i stället för
mynt.
Giro Bankerne, som Amsterdams, Hamburgs, och fordom
Venedigs och Genuas, grundade på och för beqvämligheten
af dessa vexel-platsers betydliga penning - transaktioner, gif-
va inga län eller inlåta sig i någon slags diskontering, utan
emottaga allenast bullion, det vill säga guld och silver,
som deposita för att förvaras i bankens hvalf, och öppna
konto i bankens bok, hvarest insättaren krediteras efter
skrotoch korn i det antagna standard-wmyntet för den-
na sin disposition, som han sålunda äger alt i större eller
mindre belopp öfverlåta på andra, som i bankens bok ha
dylika konto, som verkstä:les medelst på- och afföringar
från det ena till det andra kontot, hvarigenom förlust af
myntets nötning, besvär af transport och räkning, samt
risk af eld, stöld och hasarder undvikes. I sådant mynt,
som kallas Bankomynt, måste alla vexlar betalas, och
det står genom sitt oföränderliga intrinseka värde alltid bö-
gre än det metalliska löpande kurantmyntet. På 17g0talet ut-
gjorde delta agio Amsterdam fem och i Hamburg 14 pet., och
har sedermera stigit och noteras på den seharce platsen för
närvarande omkr, 22 pct. Af Storchs cours dEcono- I
mic Politique 1823, och MCullochs Edition of
Wealth of Nations 1828, inhämtas att Amsterdams
Banks kredit, som allt sedan dess etablerande 1609 med
skäl ansetts orubblig, ägande ett olimiteradt förtroende 1
den kommerciella verlden, blef 179) på en gäug rubbad
genom upptäckten af det bedrägeri, som Direktörerne, stadens
fyra Burgomasters, ehuru ärligen med stor ståt nyvalde,
under de sednast förflutne femtio åren tillåtit sig, nämligen.
att privatim successift förskjuta styrelsen och ostindiska
kompaniet ej mindre än 10,524,793 floriner af insättarnes
deposita, och sålunda, churu det återstående guldet och siuf-
vret (bullion) i bankens hvalf tillika med dessa fordringar
tillsammans fullkomligt uppgick till betäckande af bankens
skulder, ansågs likväl upptäckten af detta betydliga för-
skott af tio och en half million verkligen lika -med Ban-
kens förklarande i kenkurs-tillstånd. Följden blef äfven,
att Bankomyntet, som förut betalts med 5 procents pre-
mium öfver landets metalliska mynt, genast föll 16 procent
under detsamma eller med det förra premium 53 procent,
tillsammans 21 procent. Detta talande faktum torde blif-
va en nagel i ögat på dem, som ifra för Rikets Ständers
Banks bibehållande, och borde anses tillräckligt öfvertygan-
de skäl, att ingen nationalbank med större delen art sina
fonder engagerade i orcalisabla fordringar, förmår att upp-
rätthålla sina papper i värde med det metalliska standard-
myntet; ty alla länders exempel utvisar, att inga arbiträ-
ra lagar, utan endast allmänna opinionen i dylika fall är
gällande,
Den oformliga arbetsmetod, som uppstår genom, Rikets
Ständers bedrifvande af bankaffärer och den Riksdagskost-
nad som härigenom drabbar Svenska folket, utan att char-
geras Banken, sammanlagdt med den öfverdrifna personalen
af omkring Trehundrade högre och lägre officianter, till-
hörande etablissementet, och deraf: uppstående lika öfver-
drifna årliga omkostnader, öfverstigande Trehundrade-
tusende Rdr, emot om detta etåblissement vere i hän-
derna på ett aktift aktiebolag, visar att samma rörelse,
betydligt utvidgad, kunde bedrifvas med fjerdedelen högst
tredjedelen af närvarande personal och omkostnad:— i
synnerhet om, som: då borde vara att vänta, Italienska bok-
hålleriet med dubbla partier infördes, hvarigenom lättnäd,
klarhet och kontroll kunde vinnas i räkenskaperna, hvilka
då ej som nu behöfde framläggas till granskning aldeles .o-
begripliga för allmänbeten. Denna räkenskapsmetod, som
redan i Frankrike är införd i alla administrativa verken, är
nu äfven på Sir Henry Parnells inverkan introducerad
1 de Engelska, och har alltid så väl som öfver hela verlden
på hvarje väl bestäldt köpmanskontor begagnats i Engelska
banken. Om denna reform äfven här kunde vinna insteg,
vore hopp att i en framtid ej behöfva betrakta Rikshuf-
vudboken som en svartkonstbok, den få kunna ut-
grunda.
Fullföljer emellertid Rikets Ständers Bankkonkursmassa
att engagera sig för det erbjudna Aackordet af 128 skilling,
10g se de kloka och försigtiga sig till godo på sätt som
plägar vara vanligt med fallna etablissementer, som uppreså
sig på frikostigt ackord; men huru det kommer att gå med
de okloka och oförsigtiga som hafva förtroende, och tyvärr
torde det blifva den delen af folket som har minst räd att
lida förluster, det skall framtiden visa.
Med särdeles tillfredsställelse ser jag, n. b. om jag törs
sälta tro till debatterne, som jag läser dem i Tidninmgarne,
att Hr Grefven ej är vän af den moderna ideen, Stats-
skuldssystemet. Om Hr Grefven hedrar mig med något svar
å dessa rader, torde jag då få tillfälle utveckla mina tan-
kar i detta ämne, för att vederlägga de ex professo Stats-
ekonomiska vindbeutlar, som ifra för dess införandei Sver-
ge, och med detsamma torde det äfven lyckas mig öfver-
tyga Hr Frih. Ehrenborg cm sitt misstag, då han i sin
motion betraktar statsskuld som ctt medel att bispringa
åkerbruk ech näringar, samt att just visa att statsskuld
verkar i motsatt riktning, och är att ruinera åkerbruk och
näringar iblapd ctt folk, med mindre energi, och ej kapabelt
af de ansträngningar: och den industri som det Engelska,
att uthärda sådane bördor som statsskuld pålägger den in-
dustriella klassen.
Miss Martincaåue Illustratiomns of Political Eco-
nomy rekommenderar jag i Hr Grefvens åtanka och gra-
tulerar Svenska allmänheten, i anledning af en annons jag
för några dagar sedan Jäste i tidningem, att detta förträff-
liga, lärorika och intressanta af trettio vol, bestående verk
är under öfversättning och tryckning i Kristianstad. — Ön-
skar allena att det ej allt för mycket måtte förlora i öf-